Olssons krönika: Jag minns mitt åttiotal

Idag fyller jag 63 år. Jag föddes 1959 och växte upp i ett litet samhälle på den tiden, Rottne, som ligger strax utanför Växjö. och var med om det hektiska livet på 60-talet utan att förstå vad som hände. En bit in på 70-talet drabbades jag av medvetenheten, först av det proletära tänket med det kommunistiska manifestet och Maos lilla röda – saker som inte var särskilt analoga. Mitt politiska intresse var stort och jag, som så många andra, lockades av gröna vågen.

Jag engagerade mig i Centerns Ungdomsförbund (CUF), främst genom kärnkraftsfrågan. Jag gjorde ingen politisk karriär men var trogen mina ideal. Idag är jag inte partipolitiskt engagerad men är i högsta grad politiskt intresserad och medveten.

Ett nytt oväntat arbete

Nåväl nu till saken, året var 1980 och jag hade fyllt 21 år och var övertygad om att jag skulle utbilda mig till mellanstadielärare. Allt vändes upp och ned en sen sommarkväll. Jag var på styrelsemöte med CUF i Växjö kommun. Vid niotiden ringde telefonen på vår expedition och det var en person som sökte mig. Han frågade mig vad jag visste om Förbundet Vi Unga och jag svarade att jag varit medlem i mina tidiga år och hade hygglig koll på det som är Studieförbundet Vuxenskolans ungdomsorganisation. Då frågade de, kan du komma till Jät, en liten by söder om Växjö. När jag frågade varför sa det att de ville träffa mig för en anställningsintervju. Förvånad men intresserad satte jag mig i min SAAB V 4 och åkte till Jät i sommarnatten.

Den kvällen förändrade mitt liv. Jag anställdes som distriktskonsulent i Kronobergs län och lärde mig känna en fantastisk organisation med mottot ”Ungdom leder ungdom”. Under några år var jag kvar och imponerades stort av alla ideella krafter runt om som gav bygdens barn och ungdomar en fantastisk möjlighet att ha en meningsfull fritid samtidigt som ungdomarna tog ett eget ansvar för sin fritid. De var ordförande, kassörer, sekreterare i sin styrelse och drev sin verksamhet. Det blev mycket farande runt om i Kronobergs län för att inspirera klubbverksamheter, att försöka bilda nya klubbar och genomför utbildningar inom aktuella områden. Jag arbetade som distriktskonsulent på Förbundet Vi Unga i Kronobergs län i knappt tre år innan jag fick frågan om jag var intresserad av att bli ungdomskonsulent på Studieförbundet Vuxenskolans (SV) förbundskansli i Södertälje.

Södertälje

Våren 1983 gick flyttlasset till Södertälje för en ny utmaning. Jag fick ansvar för att utveckla verksamheter inom folkbildningsområdet i SV:s samverkande ungdomsorganisationer. Det var centerpartiets ungdomsförbund, liberala ungdomsförbundet, Elevorganisationen och Föreningen Nordens ungdomsförbund. Det var en utmanande tid med många nya idéer och mycket kursverksamhet där Sånga-Säby kursgård och folkhögskola spelade en central roll. Jag vistades minst två helger varje månad där för att genomföra utbildningar i samverkan med någon ungdomsorganisation. Sånga-Säby skulle spela en än mer central roll i mitt liv några år senare. Men först bytte jag jobb men som fortfarande hade mycket Sånga-Säby i mitt dagliga liv.

Jag bytte jobb och blev förbundssekreterare i Förbundet Vi Unga. Det var mycket resande över hela landet och jag har besökt ett stort antal stationer i Sverige eftersom det var tåg som gällde när vi for runt i landet. Det var en oerhört spännande tid och jag lärde känna människor som jag har kontakt med ännu idag. Det är personer som har gjort karriär inom olika områden, där finns riksdagsledamöter som Helena Wilhelmsson, Anders Källström före detta vd hos Lantbrukarnas riksförbund (LRF) samt generaldirektören för pensionsmyndigheten Daniel Barr. Det är bara för att nämna några få.  Utöver dessa kan jag nämna Karin Perers som är ordförande för Mellanskog och ordförande  för kyrkomötet. Det finns många flera som jag har mött och som har gjort avtryck i samhället. Jag är övertygad om att jag skulle kunna göra en resa genom Sverige och bo gratis och bli serverad mat ännu idag med de kontakter som knöts för mer än 30 år sedan.

Karriärsbyte

1986 blev jag erbjuden arbete som litteraturkonsulent, en tjänst som delades mellan LT:s förlag och Litteraturfrämjandet. Det handlade om att göra läsfrämjande insatser inom de organisationer som var knutna till (SV) men en stor och viktig kontakt var med LRF. Det kunde vara att marknadsföra ny litteratur såväl skönlitteratur som faktaböcker. Ett annat viktigt inslag var att bereda väg för satsningen som gick under namnet En bok för alla. Där valda man ut spännande titlar som såldes för en billig peng som gjorde litteraturen tillgänglig och som skulle locka till fortsatt läsning. Även här finns en koppling till Sånga-Säby. Vid folkhögskolan genomfördes årligen en vinterkurs och en viktig del av studierna var att lära sig att driva ett kooperativt företag. De läste ämnet på skoltid och så hjälpte jag den med att praktiskt driva ett företag genom att sälja böcker på kursgården. Förtjänsten de gjorde på sitt företagande finansierade sedan en avslutningsresa ut i Europa.

Sånga-Säby

Eftersom jag tillbringade så mycket tid på kursgården blev det naturligt att vara med på de fester som, framför allt kökspersonalen, ordnade. Det vår påskfest, sommarfest, kräftskiva, höstfest med mera. 1987 förändrades mitt liv radikalt. Jag hälsade på en kompis i samband med en valborgsfest och sov över där. På söndagsmorgonen vaknade jag med huvudvärk, naturligtvis självförvållad.

Gick gick ut på balkongen för att få lite luft, då hörde jag ljudliga steg från balkongen ovanför och jag skällde lite på personer där att visa hänsyn utan större gensvar. Det blev att åka hem till Södertälje igen och ladda för nya kurser och nya fester. I augusti var det kräftskiva och det med tillbehör. Allt eftersom kvällen gick skingrades folk för fortsatt festande inne i Röda villan. Jag blev sittande ute och helt plötsligt fick jag sällskap av en person. Det visade sig vara personen som jag hade skällt på vid valborgsfesten. Hon presenterade sig som Marie och vi blev sittande och prata kvällen lång. Det slutade med att vi följdes åt till hennes lägenhet och på den vägen är det. Vi trivdes tillsammans och blev ett par. Vi förlovade oss den 29/2 1988 och blev föräldrar den 23 augusti 1989 när Axel föddes.

För att fullborda mitt 80-tal gifte vi oss den 29 december 1989. Det skedde i Svenarums kyrka eftersom jag fick ett nytt jobb i Jönköping sommaren 1989. Vi flyttade till Hok och bor kvar i samma hus, men på de dryga 30 åren sedan 80-tal blev till 90-tal har sett många förändringar och vändningar som man inte kunnat förutspå. Sedan mitt 80-tal har jag blivit pappa till ytterligare två barn utöver Axel. Ida bor i Nässjö med sin man Rousbeh och Emma bor i Hok med sin man Jakob. Men det bästa är att jag har blivit morfar till Vello, Emma och Jakobs son. Härligt med barnbarn.

Nu går livet vidare och det är väl tur att man inte vet vad som väntar bakom nästa hörn.