OS-medaljören får fint pris

Det har gått åtta år sedan det senaste besöket hemma hos Sven och hans hustru Kathleen i Mässeberg, tolv kilometer sydväst om Skillingaryd.

Här är det mesta sig likt, naturen, husen, ja även makarna som inte verkar ha förändrats något på de här åren. Men så är de också hur hurtfriska som helst här ute på landet.

Det var här Sven föddes den 1 januari 1945 och trots sina snart 80 år är han fortfarande yrkesverksam om än på deltid. En vecka i månaden flyger han i det egna planet upp till Norrbotten för att vara läkare på plats. Dessutom har  han ytterligare något uppdrag.

• Många idrotter
Nu är det hans idrottskarriär det framför allt ska handla om. Som grabb på landet blev det tidigt arbete med allt vad det innebar. Han höll tidigt på med många idrotter. Han spelade fotboll och ishockey i Skillingaryd, orienterade, deltog i pojksexdagars på cykel 1957 och 1958, höll på med friidrott och vintertid var det mycket skidor.

Tolv år gammal kom han i kontakt med skyttet i Kävsjö skytteförening och därefter i Skillingaryds Skyttegille. Tre kilometer bort i skogen fanns Kävsjö skyttebana och pappan tog med sig sin grabb dit en dag. Det blev prova på och det visade sig nästan direkt att lille Sven hade fallenhet för skyttet. Detta var kanske inte favoritsporten men den tävlingsinriktade grabben fastnade ändå för skyttet då det var här framgångarna kom och det tidigt.

Hans första SM-medalj erövrades som 17-åring 1962, året därpå var han redan ett namn för EM.

• Svarta rubriker
1964 var han nära att komma med till OS i Tokyo, endast 19 år gammal. Sven hade skjutit mycket bra men så blev det militärtjänst och mindre möjligheter att träna. OS-uttagningen gick inte bra och Sven fick stanna hemma. Lite besviken var han säkert.

– Det var svarta rubriker i Smålands Folkblad, minns Sven.

Han tappade ändå inte modet utan kom igång med hårdträning igen och framgångarna lät inte vänta på sig.

Förutom nationella och  internationella framgångar blev det något som smällde ännu högre, Olympiska Spelen. Till OS 1968 i Mexiko hade Sven kvalificerat sig och som bästa resultat blev det en 13:e plats. I OS i München 1972 kom han som bäst på plats 23. Fyra år senare blev det OS i Montreal och en fin femteplats.

• Brons i OS 1980
Hans sista OS kom att bli 1980 i Moskva och då kom äntligen den där medaljen. Det blev brons i 50-meterskyttet med 1 165 poäng, bara en efter den östtyske tvåan och en poäng före en finländare och en ryss.

Det gick inte att stoppa ryssen Vlasov som seglade ifrån till 1 173. Sven hade dock guldläge länge och väl i tävlingen. Han ledde exempelvis med en poäng inför knästående skyttet.

Men så kom nerverna. Sven började tänka för mycket och trots att det handlade om hans bästa delskytte, knästående, blev det ett oväntat dåligt resultat.
Sven medger att han var besviken när han såg ut att ha en så god chans på guldet.
– Fast i efterhand smäller bronset ändå högt, säger han och känner på medaljen han fick för 44 år sedan.

• Duktig i golf
Sven kallades under sin aktiva karriär ofta för Sven ”Skillingaryd” eller Sven ”Småland” i stället för det lite mer anonyma Johansson.

Sven spelar då och då golf. Han har varit medlem sedan Götaströms Golfklubb bildades och har haft nedåt tio i handikapp men nu strax över 20. Fast nu spelar han inte lika mycket längre. Skogen och mycket annat på gården i Mässeberg tar också sin tid. Familjen har också villan i Jönköping att tänka på. Ena dottern bodde där i många år men just nu är Sven och Kathleen i valet och kvalet om att kanske flytta tillbaka till Jönköping och ha Mässeberg som sommarbostad.

OS i Paris står för dörren och grabben från Mässeberg kommer nog att kika en del på tävlingarna även om han inte direkt tror på svenska framgångar i just skytte. Däremot tror han liksom de flesta på guld för Armand Duplantis och förhoppningsvis fler.

Sedan håller givetvis han och alla andra sportintresserade i bygden på Axelina Johansson från Hagafors som den 8 augusti går in i kulringen för att försökta sig till finalen dagen därpå.

• Träffar Skanåker
Skyttet har annars stora tradition och förutom Svens eget brons minns han mängder av framgångar för bland andra Torsten Ullman, Jonas Edman och Ragnar Skanåker.

– Ragnar brukar jag träffa varje år på Idrottsgalan, säger Sven.

Ragnar Skanåker fyllde nyligen 90 år i motsats till Sven så tävlar han fortfarande.
– Jag kom nyligen hem tolv guld i Nordiska Mästerskapen veteraner som gick i Estland, berättar Ragnar via telefon.
Det var sex individuella guld och lika många i lag.
– Det är viktigt att hålla kroppen igång. Hjärnan bestämmer hur gammal man blir, säger han.
Det blir några skyttepass i veckan och dessutom ett tennispass.

• Delas ut i höst
Hade Ragnar bott i Vaggeryds kommun hade han varit aktuell för Hall of fame men han finns nere i Munka Ljungby i Skåne. Här finns däremot Sven Johansson som i höst blir idrottsprofil nummer 17. Ytterligare tre ännu inte officiella profiler blir med i den skara som i år hedras hos Skivaryd.

Läs vår artikel med mycket annat kring Sven på denna länk:

http://gamla2016.skillingaryd.nu/blog/2016/08/10/os-i-rio-2016-sven-minns-bronset-1980/