Ovanlig människoboning uppmärksammas

Från 1926 fanns på platsen en ovanlig ”människoboning”. Det var Johan August Andersson som hade kommit på obestånd och tvingats lämna sin gård Dalåsen knappt en kilometer från denna tavlans plats. Utan pengar och utan bostad levde han och hustrun något år i en jordkoja utan trägolv.

Så småningom lyckades de bygga en stuga vid tavlans plats. Hustrun Samaria förde 3 000 kronor till boet, vilket var en stor summa på den tiden. Johans leverne var inte det mest exemplariska. Han hade ett ordförråd och kunskap som få och var väldigt kunnig i Bibeln, även om hans leverne inte alltid följde dess normer. Människorna som vistades hos honom och hans skumma affärer gjorde att han  kom på obestånd.

– Han var flitig besökare i missionshuset i Ljungberg. Han var välväxt och hade en stor rock på sig. Samma rock sommar som vinter, berättar Bertil Gunnarsson, ordförande i Åkers Hembygdsförening. 

Johans liv var fyllt av många märkliga episoder och hans död blev också annorlunda. Han hade legat död i flera dagar innan man fann honom död i sin säng. Hans hustru Samaria sa att han inte får störas, då han sov. Hugo Johansson från Pålskog ombads att köra liket till obduktion och fick närvara vid undersökningen. Läkaren kunde inte finna någon dödsorsak men nämnde att eventuell förgiftning inte kunde uteslutas.

Enligt förundersökningen som gjordes den 28 april 1922 mot Johan August Andersson på Dalåsen gällande otuktsbrott kan man läsa ”Båda föräldrarna är döda, Fem barn varav två lever och äro bosatta i Amerika. Hustrun sköter hemmet. Enligt protokollet är det allmänna intrycket av hemmet slarvigt och fattigt. Den tilltalade saknar fast inkomst, äger lägenheten Dalåsen men har skuld på denna. Den tilltalade åtnjuter 11 kronor i pension från pensionsstyrelsen på grund av sin sjukdom och oförmåga till att förrätta tyngre arbete. Den tilltalade är sjuklig sedan 1913. Den tilltalade är begiven på spritdrycker.

Under punkten G i upplysningar angående den tilltalades karaktär och personliga förhållanden vid besöket på Dalåsen noterar förundersökningsledaren; ”Den tilltalade är uppväxt i föräldrahemmet där han synes fått en sträng uppfostran. Särskilt fadern uppgives hava varit mycket ansträngd vid honom. Redan under skoltiden visade han anlag för vanart och gick mycket oregelbundet i skolan. Den tilltalade uppgiver att skolläraren vid ett tillfälle skulle fält ungefär följande yttrande om honom, Han är den elakaste och olydigaste pojke jag har haft att göra med under hela min skoltid, men ett bra huvud har han, varför det vore gott, om någon kunde bekosta hans utbildning i någon högre skola. Av allt att döma synes den tilltalande hava ett utomordentlige minne och det är förmodligen detta som gjort, att han ansetts för begåvad. Efter avslutad skolgång och konfirmation hade han under en tid av tre år plats som dräng på Åsa gård i Sandseryds socken varefter han ånyo reste hem till fadern, när denne behövde honom i hemmet. Härstädes hjälpte han fader med diverse arbeten såsom kolning med mera tills han 1887 inköpte lägenheten Dalåsen under Hagstad gård för 1 100 kronor. Då han inflyttade till Dalåsen var han sedan sju år tillbaka gift med Maria Katarina Ottosson. Med henne har han fem barn av vilka två leva och äro bosatta i Amerika. Under sin vistelse på Dalåsen har den tilltalade sysslat med jordbruksarbete samt något litet röjt mark vid lägenheten. I juni 1908 dog hustrun och en av döttrarna som då var hemma hjälpte till att sköta hemmet, men det var förmodligen inte tillräckligt med kraft varför han anställde en hushållerska.

Efter att hava haft ett par på prov fick han en som stannade en längre tid, eller tills han gifte sig med sin nuvarande hustru. Med tjänarinnan, vars namn var Hilma Nilsson, hade den tilltalade samlag med flera gånger och troligt är att han även försökt med dem som han haft på prov som hushållerska, men att de säkerligen flyttat när de sågo vad andas man den tilltalade var. Detta medgives också av den tilltalande men han framhöll att han haft för avsigt att gifta sig med dem.

Den 6 november 1909 gifte han sig med Selma Maria Adamsson som hade med sig omkring 3 500 kronor till boet.

Den tilltalade är begiven på spritdrycker och brukar festa tillsammans med likasinnade. Då han varit berusad har han varit svår mot sin nuvarande hustru, ja stundom har han rentav hotat henne till livet.

Grannar meddelar att Dalåsen alltid haft dåligt anseende och är känd som en riktig filur. En av dem yttrade bland annat i samband med att Dalåsen nu gått in i Frälsningsarmén och blivit frälst att ja, det har han varit i flera omgångar förut så om han nu får villkorlig dom, blir han säkerligen densamma igen.

Beträffande själva brottet har vid utredningen framkommit att det föreligger ett oförsvarligt slarv beträffande vården av hustru Hellberg, som ju utan tvivel måste anses som sinnessjuk. Enligt mitt förmenande borde fabrikör Hellberg, som mycket väl haft kännedom om sin hustrus anlag, för längesedan sökt läkares råd beträffande henne.

Han meddelar vid mitt besök på platsen att det icke är första gången som hustrun är ute på det här sättet. Denna upprörande slöhet från Hellbergs sida har haft till följd att brott har begånget. Hustru Hellberg skulle för länge sedan anvisats anstaltsvård, vilket undertecknade påpekade för Hellberg. Det ligger i öppen dag, att en sinnessjuk kvinna, som på detta sätt bjuder ut sig till första bästa är ett brottsobjekt med vittgående följder. Frestelsen har tydligen varit för stark för den mindre nogräknade Andersson, vilken funnit bekvämt att på detta sätt tillfredsställa sina lustar. På ett eller annat sätt bör hustru Hellberg omhändertagas snarast då hon uppträder på ett sätt som måste hava tillföljd förnyat brott i likhet med föregående. Hustru Stanell inneboende å Dalåsens berättade att vid ett tillfälle kom hustru Hellberg till Dalåsen en regnvädersdag och var alldeles genomvåt. Utan vidare ceremonier tog hon av sig kläderna för att torka dem, och till sist gicks hon alldeles naken ut i köket och hängde upp sitt linne framför spisen. Detta var Andersson åsyna vittne till. För att hon inte ska behöva gå omkring på detta sättet gav hustru Andersson henne ett av sina linnen. Under sådana förhållanden må man icke förundra sig att Andersson, med sin läggning, fallit för frestelsen. Hustrun Hellberg har likaledes vid flertalet tillfällen blottat intimdelarna för Andersson.

Emellertid framgår tydligt att den tilltalade saknar de förutsättningar, som erfordras för tillämpning av villkorlig straffdom.

I den händelsen att Häradsrätten finner lämpligt att tillämpa denna straffdom är undertecknad villig att bliva övervakare.

För förundersökningen jämte resor begäres ersättning med kr. Sextiofem / 65:-/.

I protokollet vid polisundersökningen inom Skillingaryds landsfiskaldistrikt står skrivit att ”Fabrikör Hellberg i Stensö, Åkers socken, anmält till laga åtgärd, att hans hustru Maria Hellberg bedrivit hor med gifte lägenhetsägare A.J Andersson i Dalåsen, Åkers socken. Anderssons hustru Elin vittnar i polisundersökningen att hennes man och sinnessjuk granne förövat hor med varandra.

Fotnot; Av polisundersökningen från 1922 framgår inte om eller vad straffet blev för Dalåsens Andersson.