På ugglespaning i gammelskog

Berguv. Bild från pixabay.

Pärluggla, sparvuggla, hornuggla, ja det finns ett drygt tiotal olika ugglor i vårt avlånga land. Men det var just sparvugglan och pärlugglan som vi hoppades på att få höra denna bistra februarikväll i skogen vid Ekesås. Vi åkte karavan ut i skogen och stannade på en höjd när skymningen just höll på att falla. Elden tändes och korvarna träddes på grillpinnarna. Det var en vacker, stjärnklar kväll och förväntningarna var höga. Men tiden gick och ugglorna verkade ha annat för sig i kväll än att hoa för oss.

Efter knappt ett par timmar bestämde vi oss för att släcka elden och fara vidare till Götafors där enligt uppgift en berguv satt och hoade ljudligt. Vi fortsatte vår bilkaravan till Götafors och där satt han. Vi såg honom inte men vi hörde honom tydligt. 

– Det är en hane som har hörts och synts i Götafors sedan förra året. Vi har faktiskt två ropande hannar här just nu, berättar Hans Boberg från ornitologerna. 

Vill du också lyssna på berguven? Ett tvåstavigt och mycket djupt ”oo-hå” hörs på långt håll och då ända upp till 4 kilometer. Bergsuven hörs ofta efter solnedgången eller i gryningen och framför allt under årets första tre månader, men eftersom berguven stannar i samma område året runt kan den även höras övrig tid på året. Berguven (Bubo bubo) är en av världens största ugglor och väger 2-4 kilo.

Den lilla sparvugglan. Bild från pixabay.

– Här brukar vara ett bra ställe att vara för att få höra ugglor med ett stort hörområde och här har vi hört ugglor tidigare. Både pärluggla och sparvuggla och lite närmare Ekesås hornuggla och kattuggla, berättar Hans Boberg.

– Sparvugglan är vår minsta uggla, ser ut som ett litet troll. Den brukar börja ganska tidigt på kvällen, låter med en liten vissling. Den är lite försiktig eftersom den är så liten så vill den inte höras så väl när det blir mörkt, för då kan ju andra ugglor ta honom, fortsätter Hans.

– Från nu och fram en bit i april är bästa tiden att få höra ugglor men man kan höra dem hela året. Nu är det ju dags för dem att bilda par inför häckningen. 

– I föreningen Skillingaryd Vaggeryds ornitologiska förening är vi drygt 50 medlemmar och med familjemedlemmar är vi ett åttiotal. Vi startade föreningen 1988. Innan dess var vi fältbiologer men det är ju en ungdomsförening så när vi blev lite äldre så fick vi ju göra något åt det. Vi träffas ett par gånger i månaden ungefär och under våren kommer vi att anordna fågelskådning, holkuppsättning, inventering av forsens fåglar och mycket annat roligt, avslutar Hans Boberg.