Polisen lämnade 13-åring ensam vid vägkanten på landsbygden
Nyheter I februari inträffade en incident i kommunen som satt djupa spår hos en familj. Polisen tog med sig en yngre man för provtagning och lämnade hans 13-årige lillebror helt själv vid vägkanten. Provtagningen visade sedan negativt gällande spår av narkotika eller alkohol.
Bilden är ett montage och har inget sammanhang med artikeln. Foto: Per Bunnstad och Peter Magnusson
Det är familjen själva som hör av sig till redaktionen. För andra gången har deras son blivit stoppad av polisen och medtagen för provtagning, en provtagning som även vid det första tillfället gav ett negativt svar. Vid första tillfället lämnades sonens kompis kvar på en motorvägsavfart mitt i vintern och mitt i natten av polisen.
Vi har i denna artikel valt att kalla den yngre mannen för David, hans lillebror för Hampus och deras mamma för Anna. Samtliga namn är fingerade.
Lämnades ensam vid vägkanten
Det var i mitten av februari som David, som är i 20-årsåldern, skulle köra sin 13-åriga lillebror Hampus till tandläkaren. På vägen hem blev de stoppade på en mindre ort i kommunen.
– I det första skedet var det en ensam polisman och jag fick blåsa. Sedan sade han bara att jag skulle följa med för provtagning för att han menade att det syntes på mina ögon att jag var narkotikapåverkad. Det var den förklaringen jag fick.
Senare anslöt två poliser till, men trots att de rent logistiskt sett nu hade möjlighet att skjutsa hem Hampus, som har en diagnos som bland annat innebär att han åker skolskjuts från dörr till dörr mellan hemmet och skolan, så lämnade de honom med en rivstart vid vägkanten. Långt hemifrån. Brödernas mamma Anna är rejält kritisk till detta.
– Hans diagnos är inte något som man märker på honom vid en första anblick. Men jag tänker att man borde ha med sig det att det är tillräckligt omskakande för en 13-åring att se sin storebror bli tagen av polisen och inte lämna en minderårig helt själv utan andra närstående i en sådan situation.
”Rädd och skärrad”
Från polisbilen får David tillåtelse att ringa sin mamma för att förklara läget och att hans lillebror nu var lämnad helt själv.
– David var sjukskriven på grund av en operation i axeln och lånade min bil då den är automatväxlad. Jag hade jobbat natt hela helgen och låg och sov, så det tog ett tag att få tankarna rätt och dessutom leta efter Davids bilnycklar då ju han hade min bil.
När du kom till platsen där Hampus väntade, hur mådde han då?
– Han var rädd och skärrad. Klart att det blir skrämmande och skärrande när polisen tar hans storebror och sedan rivstartar mitt framför honom. Jag tycker inte att det känns okej. Dessutom gav de honom bilnyckeln. Vi i familjen vet att Hampus inte skulle ta bilen och köra hem, men hur kunde polisen veta det? Frågar sig Anna.
När poliserna anländer med David till vårdcentralen så uppstår nästa sak som familjen är kritisk mot.
– Jag pratade med en inom sjukvården hur vanligt förfarande är i såna här lägen och enligt denne så ska en polis gå in först och förklara läget och sedan ska man ta in personen man ska ta prov på direkt in till rummet utan att de ska behöva gå genom reception och väntrum.
Höll förhör – trots negativt provsvar
Men så gick det inte till i detta fallet enligt David.
– Tre poliser ledde in mig när det var fullt med folk. Jag kände igen några bekanta ansikten. Dessutom hade jag ju opererat axeln och det gjorde ont när de höll i den armen. Jag sa till dem att de inte behövde hålla för att jag hade ont, men det struntade de i.
Bara minuter efter det att provet var gjort kom svaret att det var negativt. Trots det höll polisen förhör och frågade till och med om David skulle godta böter.
– Varför skulle jag göra det när jag inte har gjort något? De svarade inte på det.
David berättar vidare att han upplever poliserna som orutinerade och att de bara gjorde stoppet ”för att”.
– Det är ju andra gången detta händer mig. Första gången så sökte de igenom hela bilen efter droger. De hittade inget, men gjorde en grundlig undersökning. Nu var det bara direkt stopp och sedan plocka med mig utan att kolla igenom bilen eller något. Jag tycker att det är lite konstigt om de verkligen hade en riktig misstanke mot mig.
Var de otrevliga?
– Nej, men väldigt korta i tonen och berättade inget om vad som skulle hända och så vidare.
Hur har detta påverkat dig?
– Jag tog illa vid mig när det hände. Det kändes dumt att jag fick ”visas upp” i receptionen och i väntrummet på vårdcentralen. Min första tanke efter var att jag aldrig mer skulle sätta min fot på vårdcentralen, och det känns fortfarande inte bra att åka dit. Det är ju ett litet samhälle liksom.
Mamma Anna berättar att hon samma dag ringde till polisen i Värnamo och anmälde händelsen. Men det blev senare nedlagt.
– Jag blev trevligt bemött av polisen, berättar hon och fortsätter:
– Men jag kände någonstans att de borde känna till hur poliserna agerat. Jag har full förståelse för att polisen måste vara tuffa i dagens samhälle, men i detta fallet fanns det ingen anledning. David var varken arg, våldsam eller gjorde motstånd. Dessutom var det ett barn med i bilen och då ger man ingen bra bild av polisen när det blir så här.