Psykologens råd till föräldrar: ”Sätt dig in i spelandet” 

– Vi vuxna måste bli bättre på att prata om spelande med våra barn, säger psykologen Oskar Foldevi i veckan föreläste på Gummifabriken. Bild: David Alin

Oskar Foldevi jobbar med utbildning, samtal och rådgivning i bolaget Reconnect i Linköping. Tillsammans med två kollegor delar han intresset för mötet mellan människa och teknik, med särskilt fokus på en hälsosam användning av spel och internet. Över 20 års erfarenhet av spelande har gett honom en ovärderlig insikt i spelens värld och hur det är att brottas med balansen mellan spelen och livet utanför. I veckan fick intresserade föräldrar ta del av hans kunskaper. 

– Vad handlar datorspelande om? Varför spelar vi och varför så mycket? Hur kan det ha gått från inget alls till bland det vanligaste en vuxen gör och hur påverkas vi av det? I en enkätstudie riktad till årskurs 2 på gymnasiet ställde vi frågan ”hur vanligt tror du att det är att ungdomar har spelproblem som påverkar deras hälsa och studier?”. 61,4 procent svarade att de tror att det är ganska vanligt och 21,6 procent att det är mycket vanligt. Uppenbarligen finns det människor runt de här eleverna som spelar och det pratas bland ungdomarna om det. De fick även svara på frågan ”anser du att vuxna i din närhet pratar om spelande på ett bra sätt och kan hjälpa ungdomar att spela lagom och hälsosamt?” 60,6 procent svarade nej. Vi är bra på att prata om saker som är skrämmande men kanske är dåliga på att göra det med våra egna barn. Att spela dator är kanske deras bästa intresse, ett intresse som gör att de glömmer bort andra bekymmer. Vi kanske tror att det räcker med att tjata men det är inte tillräckligt för ungdomar kan inte balansera det här. Allt för ofta kommer det ungdomar jag pratar med som själva vet att de spelar för mycket, som vill klara av skolan, kanske skaffa nya vänner eller ha en partner, men där spelet drar dem så mycket till sig så att det blir svårt för dem att välja. Vi vuxna måste bli bättre på att prata om det här, säger Oskar Foldevi.

Foldevi berättar om ett minnesvärt möte med en spelare som drömde om att bli en toppspelare inom e-sport. 

– Han såg en chans att få jobba med det han älskar och gav allt han hade. Han fastnade i ett spelberoende och började må sämre. Det som hände var att hans familj sökte hjälp och han fick träffa två alkohol- och drogterapeuter. De hjälpte honom men jämförde hans spelande allt för mycket med ett beroende av alkohol och droger. Det som händer en så pass duktig datorspelare i det läget är att tankarna börjar komma. ”Det finns bara en plats där jag får vara mig själv utan att någon dömer mig.” I spelet var han uppskattad, där vet det många som gärna hade velat byta plats med honom för att han var så duktig. När vi satt ner och hade samtal var han glad över att jag inte dömde honom. Ett par månader in i behandlingen hade vi ett samtal om det bästa han hade gjorts i spelet: bästa minnet, gemenskapen och det roligaste han visste att göra i spelet. Nästa gång vi träffades så sa han följande: ”Oskar, nu har jag bestämt mig, nu ska jag sluta”. Det var precis det här han behövde höra: att det inte var bortkastad tid, att spelet hade gett honom många fina minnen och lärdomar och att han nu tar de med sig in i nästa fas. Han tog beslutet, det var hans beslut och då hade han en helt annan motivation. Man ska inte vara rädd för att prata om det positiva om spel, säger Oskar Foldevi. 

Vad finns det för fördelar och lärdomar från spelens värld? 

– Det är ett bra sätt ha kontakt med vänner, det är en bra plattform för att träffa nya människor och ger möjlighet att träffa likasinnade, de gör det möjligt att tävla för de som inte gillar fysisk idrott och möjliggör för övning i problemlösning och samarbetsförmåga. Studier visar också att spelare blir snabba på att filtrera information och ta snabba beslut. Dessutom lär sig spelare redan från tidig ålder att läsa och förstå engelska. Spel uppfyller fyra olika psykologiska funktioner: 

Kompetens: Tydliga uppdrag och synliga framsteg gör att spelare känner sig delaktiga och som inbjuder till intellektuell stimulans. 

Autonomi: Många upplever en självständighet och kontroll över sitt spelande, där alla tävlar på samma villkor 

Samhörighet: Spel leder till vänskap, gemenskap, och slutligen en identitet. 

Copingstrategi: Att man går in i en bubbla och stänger ute alla sina problem.  

Ju mer av de här funktionerna du får i datorspelet än i livet, desto större blir skillnaderna mellan spelandet och livet, förklarar Foldevi. 

När övergår spelandet från ett intresse till ett problem?

– När spelandet blir en vana: I stället för att ta kalkylerade beslut blir det mer och mer att kroppen automatiskt går till datorn. Då är det ett tecken på att det är mer än bara ett intresse. 

När det blir svårare att känna glädjen och motivation i annat: Något som många av mina datorspelande vänner. 

När framsteg i spelet får ökad prioritet: Helt enkelt att jag spelar inte för att det är lustfyllt utan för att det är viktigt att komma framåt. 

När spelet har en negativ inverkan på sömn/kost/hygien.

När man hittar ursäkter för att fortsätta spela, förklara Foldevi.  

Hur ska man som förälder tänka? 

– När man som förälder ska vägleda så finns det ett konkret sätt: sätt dig in i spelandet. Bekräfta för ditt barn eller din ungdom att spelandet är ett legitimt intresse och något som är viktigt för spelaren och försök förstå vilka behov spelandet fyller och varför det känns meningsfullt, säger Foldevi och avrundar med att ge följande tips och råd för ett framgångsrikt samtal:

∗ Bygg på relationen. Ha konfliktfri tid, låt till exempel middagarna vara fria från tjat och ifrågasättande. Bekräfta spelaren, beröm och uppmuntra när den gör något bra.

∗ Välj ett bra tillfälle för att prata om balansen. Låt samtalen som handlar om spelande och skärmtid vara fokuserade till till exempel ett tillfälle i veckan. Vilka är de viktiga speltimmarna för spelaren? Finns det några timmar framför skärmen som är mindre viktiga?

∗ Finns det möjlighet att använda olika platser I hemmet för att hålla isär spelandet från andra aktiviteter som läxläsning? Kan spelandet/datoranvändandet ske i ett gemensamt utrymme?

∗ Inför en spelfri dag.

∗ Ta hjälp av någon närstående som kan vara med och underlätta samtalet. Finns det någon som spelaren har förtroende för?