Så arbetar kyrkorna med brandsäkerheten
Nyheter Bränder i publika lokaler har tack och lov varit sällsynta i kommunen.
Kanske tack vare att medvetenheten om brandriskerna i de mest utsatta lokalerna, de många träkyrkorna har varit mycket god.
1976 fick pingstförsamlingen i Klevshult en ny kyrka i trä, med samma arkitekt Nils Ibstedt och nästan samma utseende och konstruktion som den nedbrunna kyrkan i Hok. Med läget i mitt i det småländska träbältet var det en självklarhet att kyrkan i Klvshult, precis som så många andra småländska frikyrkotempel, skulle uppföras i trä.
”Vår brandberedskap är god”, skulle man kunna säga i pingstförsamlingen i Klevshult. Där är vaksamheten inför brandriskerna mycket god, för att inte säga en del av vardagen i församlingsarbetet.
Den måste så vara eftersom de levande ljusen är en väsentlig del av gudstjänst- och församlingslivet i en träkyrka.
Det menar församlingens ordförande Börje Gustafsson.
– Men kanske måste vi se över brandsäkerheten en gång extra, man liksom vaknar till när saker och ting händer, säger han.
– Det viktigaste är att inte bli nonchalant utan att ständigt vara medveten om riskerna, att se till att säkerheten i kyrkan är lika god som den är i bostaden och inget slinker mellan fingrarna. Som att batterierna i brandvarnarna är laddade.
Själva basen i brandsäkerhetsarbetet är brandvarnare och fem brandsläckare i stora kyrksalen och biutrymmen. Brandvarnaren i källaren är kopplad till brandvarnaren uppe i kyrksalen.
Brandfiltar finns på flera platser i kyrkan.
– Vi försöker ha det som en tumregel att den som tänder också släcker de levande ljusen, framhåller han.
Snart står Lucia och de levande ljusens tid verkligen för dörren. Räkna med att vaksamheten inför brandrisken kommer att vara stor överallt efter det som hände i Hok i går förmiddag. Som när Klevshults SK hyr kyrkan för sitt luciafirande och prisfest med massor av levande ljus. Då kommer det, som vanligt, att finns brandfiltar och hinkar till hands vid sidan av brandsläckarna.