Så förverkligades travbanedrömmen
Nyheter Cirka 50 personer kom till Bäckalyckan och berättarkvällen om travbanas födelse för 30 år sedan. De fick ta del av en lavin av intryck och minnen från den hektiska tid då travbanan, driven av ett brett folkligt engagemang gick från ett luftslott till verklighet.
Panelen på Bäckalyckan bestod av Jan-Olof Svedberg, Kristin Stark, Ulf Abrahamsson, Per-Gunnar Gustavsson och Per Ingmar Persson.
Det tog på pricken ett år att bygga travbanan. Spaden sattes i jorden i oktober 1993 och ett år senare kunde träningen början.
Invigningen skedde den 27 augusti 1995 med drygt 5 000 åskådare på plats. Kulmen nåddes söndagen den 25 augusti 1996 då det för första gången var totospel på Vaggerydstravet. Officiellt uppgick publiksiffran till 7 400 personer, men det sägs att närmare 10 000 personer såg tävlingarna och att köer uppstod på motorvägen. Det är siffror som idag, när publiken på plats på travbanornas spelkvällar, (eftersom allt spel sker via internet) inbland inte ens når tresiffriga tal.
Panelen, som bestod av Kristin Stark, Ulf Abrahamsson, Per-Gunnar Gustavsson, Per Ingmar Persson och Jan-Olof Svedberg, hyllade en person för detta, dåvarande kommunalrådet Evald Andersson (C).
Per Ingmar Persson och Jan-Olof Svedberg berättade att det fanns hästägare som redan tidigt under 1993, med stöd av Svedbergs utredning med stöd av statliga ALU-medel, ville bygga en träningsbana på nuvarande Skillingaryds dämme söder om tätorten.
Men Evald Andersson hade ett större mål i sikte. Han insåg att det fanns en bättre plats för travbana, invid trafikplats Vaggeryd norra på E4, där kommunen ägde marken och militären inte kunde lägga några hinder i vägen.
Han lyckades snabbt få alla politiker med på tåget och lät de resurser som fanns i samhället, och som då vilade en smula under rådande bankkris, sammanstråla i travbaneprojektet. De båda ingenjörerna vid tekniska kontoret, Jim Lejon och Ingemar Elgemark fick tillbringa en stor del av sin arbetstid på travbanebygget, i samarbete med personal från Ericsson & Svensson Åkeri.
Samtidigt hade Evald Andersson läst i tidningarna att travbaneentusiasterna i Jönköping än en gång, för sjunde gången sedan andra världskriget, hade misslyckades med att bygga en travbana. Därför skickade han sin partikamrat, traventusiasten Ulf Abrahamsson till årsstämman med Jönköpings Travsällskap den 2 november 1993 med ett erbjudande som dess medlemmar inte kunde tacka nej till. De hade trott att en travbana måste kosta 70 miljoner att bygga. Men i Vaggeryd kunde man bygga samma bana för 1, 3 miljoner. Det blev förstås seger på knockout för Vaggeryd och ett vackert bevis på hur folkligt stöd kunde samordnas med politikens strävan och näringslivets önskemål. 30 år senare hade något liknande förmodligen varit helt otänkbart med rådande regelverk och intressekonflikter. Inte mindre än 114 personer tecknade sig slutligen för andelar i banan till ett pris av 10 000 kronor mot tolv procents ränta. På så sätt skapades ett kapital på knappa 1,2 miljoner kronor och simsalabim, travbanan var betald.
De hedrar panelen på Bäckalyckan att den lyckades dock självkritiskt balanssera hyllningskören. Det folkliga engagemanget minskade när den ekonomiska förening som byggde banan upplöstes för att travsportens stadgar så krävde. Efter kraftfullt engagemang gick då förlorat. Glesnande startfält och en hästavel med brister är svårigheter i dag.
Men faktum kvarstår: Travbanan i Vaggeryd ligger där den ligger som ett vackert bevis på vad som var möjligt för 30 år sedan.
Text: Kåre Boberg
Bild: Camilla Appelkvist
[1/8]
[2/8]
[3/8]
[4/8]
[5/8]
[6/8]
[7/8]
[8/8]