Saras krönika: Undra om de vet var jag bor?

Polisens trygghetsmätning. Jaha. Jag var slumpvis utvald som kommuninvånare och polisen ville att jag skulle besvara en hel del frågor.

Bland annat handlade enkäten om problem i området där jag bor såsom berusade personer utomhus, kvinnor som antastas, ungdomsgäng som bråkar och stör omgivningen, buskörning med mopeder, högt spelade musik från fordon, om jag varit utsatt för brott, bedrägeri, våld, stöld, skadegörelse, om jag känner mig otrygg när jag går ute sent en kväll i området, om det finns speciella personer i området som jag var rädd för, om jag avstått att gå på sport- eller föreningsevenemang. Enkäten avrundades med att jag skulle ange om om jag var man eller kvinna (eller annat), hur man bodde, sysselsättning och vilket år man var född. 

Jag kände mig unik. Fyllde i mina svar i trygghetsmätningen. Bra initiativ av polisen, tyckte jag. Även om jag tänkte då; undra om de vet var jag bor? 

I veckan kom ytterligare ett brev. Denna gången var det från Svensk Kollektivtrafik… Jaha…

Även här skulle det fyllas i svar om resvanor. Svensk kollektivtrafik ville ha hjälp av mig att utveckla trafiken där jag bor. En nationell kvalitets- och attitydsundersökning om hur kollektivtrafiken uppfattas. Mina svar angavs vara viktiga eftersom jag på det här sättet är med och påverka utvecklingen av kollektivtrafiken i min region. Den här enkäten använder jag när jag tänder i vedspisen. Punkt. 

Min fundering är fortsatt, undra om de vet de var jag bor?