Skillingaryds fantastiska historia sammanställs

Vy över Thulins vagnfabrik från katalogen. Thulins hus ses strax till vänster om skorstenen. Uno och Ola är förundrad över hur entreprenörerna målade upp Skillingaryds samhälle vid katalogsläpp

När vi möter Uno Jonsson och Ola Hugosson i NBV-lokalen sitter herrarna med varsin dator och på storbild på väggen ses det stora arbetet tas fram där åkdonstillverkningen sammanställs fortlöpande.

– Vi har börjat samla in information. Mycket finns i Erik Nykvist handlingar, i Sven Carlssons bok ”Bak huggen, knut och torvat tak” och Joel Anderssons handlingar från förr som delvis är en karta som är gjord på 30-talet där han själv ritat in alla industrier. Informationen har funnits på många platser och vi sammanställer, berättar Ola Hugosson.

Excelbladet som visas på storbilden på väggen har olika färger. Här har det markerats om det varit träverkstad, smidesverkstad, sadelmakeri, måleri med mera. I listan finns 193 olika platser, som har varit småindustri, i Skillingarydstrakten och namn på ägaren finns angiven.

– En intressant sak som vi hittade var på Kaffegatan 24. Där fanns en som hette Bobzin. Vi undrade förstås över namnet och vi kontaktade Sven Engqvist på Miliseum. Sven hade förteckning över Albatrosserna som varit här i bygden. Det visar sig att mannen hette Martin Ludwig Bobzin, han var född 1891 och var hovsmed. Det står även i handlingarna att han var svårt skadad i samband med Albatrossen under första världskriget och att han var någon form av officer. Han kom till Kaffegatan och hade titeln hovsmed, berättar Ola Hugosson.

Ett fantastiskt material tas fram och duon berättar att i Tofteryd fanns lite mer jordbruk än vad som fanns i västra delen där det i stället fanns mer vattendrag där vattenhjul anordnades så att man kunde göra kvarnar och sågar.

Materialet som har hittats är från åren 1700–1950.

– Böckerna, som vi läst via Länsmuseet, från 1700-talet talar om leveranser av vagnsjärn från Götaströms Bruk till torpställen i Skillingarydstrakten. Detta visar att här fanns små vagnssmedjor redan på 1700-talet, berättar Ola. 

Ola Hugosson och Uno Jonsson sammanställer vår industrihistoria

– En del av dessa som finns med på vår lista har blivit stora industrier. Vi kan nämna Granstrands, eller Kinnarps som det heter i dag. Det kommer från Kyllefors utanför Nyholm. Det var några personer som anlände dit på 1800-talet och fann ett vattenfall. Man bosatte sig där och gjorde hjul och vagnsträ av vattnets krafter. Senare utvecklades detta till fönster, dörrar och inredning. Nästa generation startade Granstrands i Skillingaryd och det är en direkt koppling från trähjulet.

– Bergfors Snickerifabrik i Bergfors är likadant. De startade i liten skala och fick pris 1903 i Värnamo, där de vann första pris med sitt alster som var ett trähjul.

– Vi har Bergkvist Hydraulik som startades av Bergkvist som jobbade på smedjor i bygden. Bergkvist var den förste som kunde köra bil och dessutom laga detsamma. När Thulin köpte sin första bil tog de med Bergkvist, för han hade tidigare kört bil, för att kunna köra hem bilen från Malmö. Historien säger att det tog tre dagar innan de kom hem till Skillingaryd med den nya bilen.

– Bergkvist var även teknisk mycket kunnig. Ett flygplan landade här och när de skulle lyfta igen startade inte flygplanet. Kontakt togs med Bergkvist som alla ansåg kunna laga ”det mesta”. Sagt och gjort, Bergkvist tillkallades och han konstaterade att det inte fanns någon gnista mellan magneterna. Han öppnade motorn och gnuggade på magneterna och därefter startade flygplanet. Bergkvist var stor i bygden och han gjorde även pressar och pannor. Han gjorde bland andra en ugn, som de eldade i på brandsäker plats, och använde en fläkt för att blåsa in varmluft i verkstadslokalen. Bergkvist var intresserad av fjädrar och besökte en fjäderfabrik i Borås. Eftersom han var utomsocknes fick han lämna lokalen, men han rundade verkstadslokalen och kom in genom en dörr på baksidan där maskinerna fanns. När föreståndaren hittade Bergkvist igen blev han utkörd igen men kommenterade ”Det gör inget, för jag har sett vad jag behöver”, berättar Ola Hugosson.

– Lokakalle var son till Anders Andersson. Han gjorde trädetaljerna som användes till lokträden på selen till hästen. Där skulle även järnbitar sättas fast, för att hänga dit skaklarna, då åkte han ner till Ryd där de gjorde beslagen. Efter det var gjort gick resan till Skillingaryd igen där läderdetaljerna producerades. Det var många inblandande när en vagn skulle fram, berättar Uno Jonsson.

– Ja, så har vi Bössotto (Otto Gustavsson) han hade mekanisk industri och svarade bussningar till vagnshjulen, fyller Ola Hugosson i.

– Alla i bygden samarbetade och man anlitade alla runtomkring sig. Imponerade att läsa försättsorden i deras kataloger. Det var inte speciellt vanligt att man hade både trä och smide på samma gård, det fanns några stycken och då var det på de största gårdarna. Vi är förvånade att de flesta jobbade på samma sätt. På så vis är vi väldigt unika i Skillingaryd.

Här finns alla 193 entreprenörer 

På storbild visas August Jonsson industri i Tofteryd, när de lanserade sin nya katalog. I denna fanns promenadvagn, kälkvagn, mjölkvagn och likvagn till salu.

– Thulin gjorde även en invalidvagn efter att en av hans arbetare blivit handikappad, berättar Ola Hugosson.

Gunnar Svensson ”Bissefällarn” illustrerade oftast vagnar av olika slag. Bland de första vagnarna som Gunnar gjorde hemma i Bissefälls verkstad var till Helmer och Kerstin Johansson i Hagstad och Helmer ska ha sagt att ”det var så likt oss när vi blev utskurna så den skulle jag vilja köpa”.

– Thulins var en av de största fabrikerna. Vi jobbar med en presentation av Thulin i tavelform som är tio till antalet, för att visa övriga tillverkare kanske vi behöver ytterligare 30 tavlor med information. Vi hoppas att Skillingaryds hembygdsgård med detta tillskott i vagnsutställningen ska bli en intressant plats att besöka under sommaren 2022, berättar Ola.

Här finns mer information om Thulins

När vi besöker NBV-lokalen i Skillingaryd har Uno Jonsson med sig en fundering som han hittat i gammal information.

– Det står här att när August Jonsson gifte sig med Amanda Danielsson som var ”hemmavarande undantagsmansdotter”. Vad betyder det?

Ola funderar en kort stund och svarar:

– Undantag var vanligt när ny generation tog över gården. Hemmavarande var dottern som skulle sköta de gamla på gården. Det var oftast så att en av döttrarna, oftast den yngsta, inte ”skulle bry sig om karlar” utan om de gamle istället. Gården hade sålts till en bror, son till de äldre på gården, och då fick de ett undantag vilket var antingen ett rum, en lillstuga där underhåll ingick med exakt hur mycket säckar mjöl och potatis som undantagsboet skulle ha. När någon av föräldrarna dog, tog den här dottern över undantaget för att således ta del av avtalet. Om de äldre levde länge var det tufft att försörja alla.

– Vi behöver hjälp av andra som har minnen, man kanske är ättling till någon, man kanske har tagit över en fastighet där det finns gammal dokumentation, hör gärna av er till oss, då vi tror och hoppas att många sitter på mycket intressant historia, säger Ola Hugosson.

I mars nästa år, lagom till möbelriksdagen, kommer materialet vara klart för beskådning och kanske kan sällskapet bjuda på öppet hus innan dess.  Nu har föreningen sökt pengar från Riksantikvariet för att kunna bygga upp en utställning i hembygdsparken. Pengarna som sökts ska gå till belysning, handikappanpassning med mera och besked väntas historiesällskapet i sommar.

– Det här är ett säreget material med en speciell produktion och det är fantastiskt roligt, avrundar Uno Jonsson med ett leende.

Fotnot: Har du information om något material som kan komma till användning, kontakta gärna oss på redaktionen@skillingaryd.nu så vidarebefordrar vi.