Skoglund: Komiskt ickesvar av Postnord

Jag funderade länge och väl på om jag skulle skriva dessa rader eller ej. Själva grunden till krönikan är knappast något för gemene man att hetsa upp sig över. Ett sönderkört staket. Sånt händer. Jag var också tveksam då jag lagt en stor del av mitt yrkesliv på företaget. Det var där jag gick från ungdomens glada dagar som festprisse till att bli en ansvarstagande familjefar med studieskulder och en grånande kalufs.

Men dessa rader förtjänar faktiskt att plitas ner, för det innehåller en stor dos ironi och komik och då får nostalgin stå tillbaka. Att en skåpbil råkar köra sönder ett staket, det kan hända. Men att Postnords presstjänst inte återkommer med svar på en hel vecka. Det må jag säga är under all kritik för ett av landets största företag. Det är lätt att slänga sig med att ”Jag har aldrig varit med om något liknande”. Men i detta fallet är det faktiskt så om man jämför med liknande företag/organisationer med en egen presstjänst. De brukar max dröja några dagar med svar.

Jag tycker Postnord får mer skit än vad de förtjänar. Det är på något sätt tacksamt att sparka på Postnord. Är posten försenad så är det såklart Postnords fel. Att Trafikverket varit sena ut med sina saltbilar i snöovädret hör såklart inte hit. Allt är Postnords fel. ALLT.

Det är lite så folk verkar resonera lite till mans. Vad väldigt få tänker på att Postnord har ett vinstkrav på sig, samtidigt som de har krav på sig att dela ut post exakt överallt i vårat avlånga land. Ett krav som deras konkurrenter inte behöver jobba efter.

Men det blir ju såklart jätteironiskt när man gång på gång läser gnäll om att Postnord inte lyckas dela ut brev i tid, för att sedan upptäcka att de inte heller lyckas svara på mejl inom rimlig tid. Det är faktiskt jättekul och sprutar ju vatten på kvarnen som redan snurrar snabbt.

Vi fick in tipset om olyckan rätt snart efter att den hade hänt. Jag ringde då Postnords presstjänst för att få en kommentar från dem. Det är grundläggande journalistik att båda sidor ska få komma till tals. En enkel grej som jag trodde skulle ta max en kvart från ax till limpa.

Jag ombads att skicka ett mejl med mina frågor: ”Så tar jag tag i detta imorgon”, sa en hurtig presstalesperson till mig.

Några dagar gick utan svar och jag påminde då om min fråga. Jag fick till svar att de jobbade på det. I måndags denna veckan skickade jag ånyo en fråga om hur det gick och fick då till svar att berörd chef skulle kontakta mig.

Nu har det gått över ett dygn sedan det svaret och mejllåda ekar lika tom som min brevlåda. För att vara lite sarkastisk.

Jag försöker alltid som ett ingångsvärde försöka se positivt på saker. Det finns säkert tusen goda anledningar till att Postnord inte hunnit återkomma till en murvel på landsorten. Men är verkligen Postnord av alla företag i en position att dröja med svar? Vare sig det handlar om en journalist, företag eller privatperson. De om några borde ju vara så snabba som möjligt med svar för att undvika kopplingen till ”Posten är alltid sen”.