Startade fotbollslag och får pris

– Det är nästan svårt att förstå att vi har fått ett pris för det här, det tänkte man inte, det är ju jättekul, säger Hilda Nordfors.

Vi träffar Hilda Nordfors och Alisa Beciri i träningssalen hos Skillingaryds Gymnastikförening. De förbereder för cirkelträning som de håller i varje vecka. Olika slags redskap plockas fram, hantlar, kettlebells och stänger med vikter på. De här ledarna har tränat ihop sen de var knattar. Först fotboll hos Skillingaryds Idrottssällskap, SIS. Strax därefter också showdans på studieförbundet NBV. Från gymnasietiden blev de själva ledare för dansen.

– Vi har teamat bra, hela livet. Vi är ett dreamteam, säger Alisa Beciri.

– Ja, men vi är ganska lika där, har haft intresset båda två så det har blivit så. Vi är också nära vänner och känner varandra så väl nu så man kan verkligen vara rak och ärlig mot varandra. Det blir inget jobbigt att hålla i saker tillsammans, säger Hilda.

Det var när de jobbade på gruppboenden i kommunen som de kom på idén som de nu får kommunens tillgänglighetspris för. Båda älskade att jobba med människor med funktionsvariation och de har båda återkommit som sommarjobbare, men också på vikariat inom LSS-boendena. Nu har de andra arbeten, men kontakten med människorna där består.

– Vi gick och funderade på det rätt länge, det var ju när vi jobbade i gruppbostäder som vi fick upp ögonen för det. Vi har pratat om det en längre tid att vi ville starta ett fotbollslag men vi hade inte kommit dit, säger Hilda.

Till slut tog de steget, skickade iväg e.post till SIS med frågan om det fanns intresse att starta parafotboll – fotboll för alla, för människor med någon intellektuell funktionsvariation. Då hade redan Waggeryds idrottsförening, WIK, hört av sig till SIS och frågat efter samarbete kring parafotboll. Här kan man snacka om tajming. Båda klubbarna emottog tränarduons förslag med öppna armar. I ett samarbete mellan idrottsklubbarna startades kommunens första parafotbollslag i augusti i år.

– Vi trodde nog att det skulle vara svårare att göra det än det var, men det är ju bara att våga. Man måste våga ta steget, säger Alisa.

Men varför gör ni det här?

– Det handlar om att brinna för människor, och det här lilla som gör att de blir så glada. Det krävs inte så mycket för att göra en dag för dem, och det är ju det som är så roligt att se. Många åkte till ända till Huskvarna innan för att få spela fotboll, så vi tänkte att det vore bra att starta upp här och se vad det finns för intresse.

Och intresset finns. En gång i veckan har de tränat fotboll tillsammans. Från i höstas under utesäsongen, varannan tisdag på Movalla och varannan vecka på Idrottsplatsen i Vaggeryd. Nu under vintersäsongen kör de inomhus på Fenix 2, ända fram till jul.

– Det får gärna komma fler med i laget. Vi hoppas på att det kommer fler. Men det tar kanske lite tid för folk att förstå att vi finns, och att komma igång, säger Alisa.

Nu består laget av sex spelare, något för få för att spela matcher och vara med på cuper. Men det är helt okej, för det är inte dags för det ännu, menar tränarna.

– Nä, nu ska vi köra på lite mer själva först. Vi har avvaktat med cuper och matcher. Vi behöver nog bli lite varmare i kläderna först och alla ska vara hundra procent bekväma. Det känns som att alla är det så det verkar inte vara något problem heller. Men man ska nog komma in i det mer. För det är ganska stor kontrast mellan att spela med folk man är bekväm med och komma till en match med publik och många människor, och där man har pressen på sig att man ska vinna, säger Hilda.

Alla är välkomna att ansluta sig till fotbollslaget och vara med på träningarna. Och även om man inte kan vara med och springa, om man kanske sitter i rullstol, så får man komma också. Man får göra vad man kan, och om man bara vill vara med och titta så får man det också.

– Man får göra det som passar en själv, och vara med utifrån det man kan, säger Alisa.

– Syftet med träningen är gemenskap och glädje, att man har någon aktivitet på sin fritid, så som många andra i samhället har. De ska också vara inkluderade i samhället och ha en meningsfull fritid. Alla ska kunna känna: jag ska gå på fotbollsträning efter jobbet eller skolan, som vem som helst, säger Hilda.

Nu får ni pris från kommunen för ert initiativ och ert arbete, tillgänglighetspriset. Vad tänker ni om det?

– Det blir ett kvitto på att, det här är bra. Motivation hade vi redan innan. Men det är klart att det ger mer spark framåt, man tänker att: okej vi har gjort något bra. Det är ju svårt att ta in att vi två bidrar till så mycket, alltså för en person. Sen kanske det här priset kan ge ytterligare synlighet, att vi finns. Kom och testa, säger Hilda.

– Priset är ju jättekul. Vi har också fått positiv respons från många andra, från vänner, kollegor och från WIK och SIS. Vi har fått jättebra stöd från dem, säger Alisa.

– Stort tack till SIS och WIK som har hjälpt oss i detta så att vi kunde starta. Och det verkar som att spelarna tycker det är väldigt kul med. Deras tacksamhet gör ju så mycket också, hur glada och tacksamma de är och tycker det är så roligt, att de längtar till nästa tisdag igen, säger Hilda Nordfors.

– Ja, de hade nog velat träna fler gånger i veckan om det gick. Och ha längre träningar. Det är positivt för oss också, glädjen. Man blir glad efter träningen och ser fram emot att träffas nästa gång igen, säger Alisa Beciri.