Statsminister Stefan Löfvens jultal

Det följer här:

Vänner, det finns minnen från den här hösten som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv.

När jag reste till Trollhättan efter morden på Kronans skola och mötte elever, föräldrar och personal, och såg chocken, rädslan, vreden, i deras ögon. Den glömmer jag aldrig.

När jag fick samtalet om att Paris blivit attackerat, och jag tänkte på alla människorna förlorade livet den kvällen, och förberedde mig för att kontakta president Hollande och ge svenska folkets stöd till Frankrike, för tredje gången på ett år.

När den globala flyktingkrisen tilltog, i spåren av fördjupade krig och konflikter i världen och allt fler sökte sin tillflykt till Sverige och vi inte längre klarade ett värdigt mottagande.

Jag är övertygad om att vi hade kunnat klara flyktingkrisen på ett helt annat sätt om vi hade delat på ansvaret inom EU. Men när jag besökte Malmömässan i november och såg den svåra situation som mötte asylsökande där med akuta sängplatser som inte var mer än kartonger rakt på betonggolvet. Familjer med små barn som tvingades leva där ibland i flera dygn i väntan på boende, bara för att belastningen var så stor. Då fungerade inte längre vårt mottagande. Och i allt detta personalen och polisens enträgna arbete, inför en enorm uppgift, hjältar i vår tid.

Bristen på gemensamt ansvarstagande har gjort att regeringen lagt om flyktingpolitiken för att få fler att söka sig till andra EU-länder.

Och historien om den här tiden är ännu inte färdigskriven. Lösningen finns på EU-nivå. Det har jag slitit för under hela det här året. Och jag har inte varit ensam. Angela Merkels Tyskland och Werner Faymanns Österrike har gett ett ovärderligt stöd till Sverige, och fler länder sluter upp.

Men nu krävs mer vilja. Nu krävs högre tempo. EU måste åter vända sig till solidariteten, det är bara genom gemensamma lösningar vi kommer framåt.

***

Flyktingmottagandet måste fördelas jämnt mellan länderna, så att varje land kan leva upp till sitt samhällsåtagande.

Jag är socialdemokrat. Jag tror att en nation är mer än en sammanslutning av människor på en geografisk yta. Det är en gemenskap där vi känner ansvar för varandra, där vi stödjer varandra i livets motgångar, och lägger grunden för varandras framgångar.

Det innebär att vi som land ska klara att leva upp till vårt åtagande, både gentemot de som redan bor här och de som kommer nya. Att alla vuxna som kan arbeta också arbetar, att alla barn får en bra skolgång, att vården, omsorgen och socialtjänsten finns för dig när du behöver den, om du behöver den.

Annars får vi ett samhälle som slits isär. Ett samhälle som är räddare, otryggare, där egoismen segrar över solidariteten. Det är inte Sverige.

Och jag tror på ett samhälle där vi försvarar människans lika värde och rätt i vår vardag.

Den våg av hat mot samhällets mest utsatta som vi sett under året, skadegörelsen, hoten, mordbränderna mot våra asylboenden, den är vidrig, ynklig, avskyvärd. Och det är upp till dig, och mig, oss alla att stå emot den. Polisen förstärks. Vaktningen ökar. Men du och jag måste göra allt i vår makt för att bemöta och bekämpa hatet och rasismen.

Sveriges styrka ligger i att vara ett jämlikt och jämställt samhälle; som inte trots, utan på grund av, sin solidaritet och tolerans, är rikt, modernt och en lysande ledare i världens utveckling. Det är det Sverige vi strävar efter. Det är det Sverige vi tror på.

* * *

Vänner, vi äger vår framtid. Samhället är vår skapelse, och vi avgör dess utveckling tillsammans. Och nu står vi inför två avgörande vägval inför vår gemensamma framtid.

Det första står mellan nedskärningar eller investeringar.

Nu vet vi vad år av underinvesteringar gör med ett samhälle. Vi kan se det i bostadsbristen i mer än 180 av Sveriges kommuner. Vi kan höra det i rapporterna om tappad produktivitet och konkurrenskraft, i företagarnas larm om att var fjärde rekryteringsförsök misslyckas för att de inte hittar rätt kompetens, trots att 350 000 människor arbetslösa. Vi kan känna det i besvikelsen, hopplösheten hos varje elev som inte får rätt stöd i skolan.

Vi ser det, vi hör det, vi känner det. Därför skapar regeringen nu över 50 000 nya utbildningsplatser. Vi påbörjar den största bostadssatsningen på 20 år. Vi ökar underhållet av vägnätet och järnvägen, lanserar Sveriges nya exportstrategi, ökar samverkan mellan företagare, forskning och förtroendevalda. Och vi tillför resurser till skolan – till högre lärarlöner och mindre klasser i lågstadiet.

Sverige väljer väg: samhällsinvesteringar framför skattesänkningar och nedskärningar. I det man vill utveckla investerar man. Därför investerar vi i Sverige.

***

Det andra vägvalet står mellan skuggsamhällen eller sammanhållning.

I flyktingkrisens spår höjs rösterna för att skapa skuggsamhällen, där människor lever med en sämre välfärd, en sämre arbetsrätt, utan rimliga löner. De säger att det är en lösning på flyktingkrisen, men egentligen är det bara samma recept för ojämlikhet som hörts i alla tider.

Och det går inte att sänka någras löner, utan att sänka allas löner på sikt. Det går inte att slopa någras välfärd, utan att sarga hela den generella välfärden. Det går inte att attackera den svenska modellen, utan att skada det som gör Sverige starkt.

Vi har högre ambitioner än så. Människor ska inte bara erbjudas tak över huvudet, de ska ha ett hem. De ska kunna studera, jobba, försörja sig själva och förverkliga sina drömmar, inte som andra klassens medborgare – utan som jämlikar. Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt. Det är vi skyldiga de som kommer till Sverige och det är de skyldiga det svenska samhället.

Därför väljer vi den väg som leder till ett samhälle som vi skapar tillsammans, där ingen lämnas efter, men ingen heller hålls tillbaka. Vi väljer ett samhälle byggt på tillit, jämlikhet och gemenskap därför att bara så kan alla människor i det samhället känna framtidstro.

Samhällsgemenskapen måste vara för alla annars är den ingen gemenskap. Därför ska vi inte skapa skuggsamhällen, utan ett Sverige som håller ihop!

* * *

Vänner,

om fem dagar samlas vi för att lyssna till en beundrad politisk agitator. Han är 14 år. Och han säger ju till sin mamma, när han ska gå till jobbet på självaste julafton:

”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredställelse och är den grund varpå samhället vilar.”

Och Karl-Bertil Jonsson har rätt, även i våra dagar. Även om vi gör rätt vägval: investeringar framför nedskärningar, och sammanhållning framför skuggsamhällen, så är resten av vägen hårt arbete.

Och på vår väg finns ljuspunkter. Vi ser hur flera kurvor nu vänder uppåt. Sverige klättrar, och har nu den fjärde högsta tillväxten i EU, kombinerat med den fjärde högsta investeringstakten. Fler människor än någonsin tidigare går varje dag till jobbet. Arbetslösheten minskar och ungdomsarbetslösheten allra mest.

Och särskilt glad är jag över att många som varit arbetslösa länge, som kanske börjat tvivla på sig själva, känt att de inte längre behövdes, nu med raka ryggar kan göra det som kanske är så fruktansvärt nervöst, men samtidigt så fullständigt fantastiskt: Kliva in på en arbetsplats och säga: Det är jag som är den nye!

* * *

Men vänner,

vi har fortfarande en lång väg att gå. Nu finns över 80 000 lediga jobb att söka, men det innebär också att runt hörnet väntar arbetskraftsbrist inom en rad yrken, om inte samhället svarar upp.

Och det tänker den här regeringen göra. Och om vi fattar rätt beslut, även de som är svåra, så kommer vi att vända utmaningarna till möjligheter och invandringen kommer att bli en stor tillgång på svensk arbetsmarknad.

Det kommer krävas ett växande kunskapslyft. Breda snabbspår, med snabbare utbildning i svenska och fler bristyrkesutbildningar. Fortsatt fokus på att fler företag kan gå på export, och de investeringar i infrastruktur, bostäder, klimat som svenska företag behöver för att växa.

Men Sverige ska jobba sig ur krisen – och komma ut ännu starkare på andra sidan!

* * *

Och det finns fler ljuspunkter. År 2000 satte världens ledare upp ambitiösa mål för den globala utvecklingen. Den extrema fattigdomen halverades 2010, och i höstas meddelade Världsbanken att mindre än 10 procent av världens befolkning lever i extrem fattigdom. Samtidigt går 9 av 10 av alla pojkar och flickor i världen till skolan varje dag. Det är fler än någonsin tidigare.

Vänner, världen blir inte sämre. Den blir bättre.

Och nu höjer vi ambitionerna ytterligare. I september enades världens ledare om 17 nya globala utvecklingsmål och för precis en vecka sedan fick vi ett historiskt klimatavtal.

Målen har slagits fast – nu börjar jobbet. Tillsammans, sida vid sida, finns det få saker vår mänsklighet inte kan klara av. Rädslan leder oss inte, utan hoppet. Mörkret visar inte vägen framåt, utan ljuset.

Och bakom de mörka molnen av terror, krig och katastrofer, finns en värld som steg för steg blir bättre. Bär med er det i vintermörket!

* * *

Vänner,

en sak jag älskar med julen, är att den sätter fokus på den andre – det som gör en annan människa glad. Julen är också en tid för tacksamhet.

Jag vill avsluta med att rikta ett särskilt tack till alla er som arbetar under jul och nyår så att vi andra kan vara trygga, alla poliser och brandmän, alla ni som arbetar i vården, omsorgen och kollektivtrafiken, som tar hand om och ser till att gammal som ung kan njuta julens glädje. Tack till alla kyrkor och ideella organisationer som dukar upp julbord, och tänder ett ljus för den, som sången går, ”har frusit och gått vill i världen”.

Under den här mörka hösten har en av de ljuspunkter varit alla de människor som ideellt har ställt upp, välkomnat och värmt. Tidningen Fokus utsåg volontärarbetaren till årets svensk, och sällan har väl den utnämningen varit mer välförtjänt! Tack!

Värdet för samhället när människor möts och samarbetar, och för var och en av oss när vi lär känna nya människor och kan bidra till det gemensamma. Det värdet går inte att räkna i kronor. Det sker varje dag i föreningslivet, på idrottsplatser och i gympahallar, bland styrelseledamöter och klassföräldrar, i mötet mellan nyanlända och oss som bott här länge. Där byggs tilliten och där läggs grunden för det Sverige vi är stolta över.

Och nästa år, om du har möjlighet, engagera dig lite extra i ideellt arbete. Det blir mitt nyårslöfte. Gör det gärna till ditt. För samhället är vårt gemensamt och vi bygger det tillsammans.

En riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!