Stavgångare mötte tomtar
Nyheter Som vanligt samlades ett gäng för att motionera med stavgång vid Friluftsgården.
Efter en kall natt steg gradantalet över nollan och fler vågade sig ut i det grådisiga vädret. Vi har fått ändra våra turer något efter skogsavverkning i området, så idag gick vi en runda endast på elljusspåret. Och tur var väl det, för vid slutet av banan stod ett par tomtar och väntade på oss vid Sventas ladugård. De hade dukat upp ett bord med pepparkakor och värmande glögg med russin. Bara snön saknades.
Sventas gård brann ner 6 juli 2006 och ladugården revs 9 september 2009. Det är alltså ganska länge sedan det var liv och rörelse på gården.
Men för 150 år sedan såg det annorlunda ut. Om någon på 1870-talet frågat vad Vaggeryd var för en plats hade han fått till svar: ”Vaggeryd är en by, belägen i Byarums socken och Jönköpings län. Den består av fem gårdar, några torp och backstugor, kvarn och såg samt en liten skolbyggnad. Genom byn går häradsvägen söderut mot Tofteryd och över utägorna västerut drar Skånska landsvägen fram. Ån Lagan flyter genom byn och bildar en damm med kvarnfall”. Gård 1 kallas för Henningas (huvudgården), gård 2 Anders Carlssons, gård 3 Sventas, gård 4 Kjellerstedts och gård 5 Lyckorna.
Historiken går troligen tillbaka ända till 1580-talet. Genom arv och efter laga skifte 1863 flyttar Sven Johannesson både hus och ladugård till platsen för dagens glögg. Eftersom boningshuset ursprungligen anses vara byggt på 1700-talets slut var Sventas det äldsta av Vaggerydsgårdarna. Gården kallades för Amerika och det lär bero på att Sven Johannesson, när han höll på med flyttningen från byn, brukade svara mötande, som undrade vart han var på väg: ”Jag ska gå till Amerika!” Efter hans död bodde tre av barnen tillsammans på gården. Henning blev något av en expert på sprängning och systrarna Axia och Rut brukade baka ostkakor på beställning. Efter Hennings död övertogs gården av systersonen Sven Svensson, som sålde den till Vaggeryds kommun 1963 men fick bo kvar tills han flyttade till Furugården 1995 och gick bort 2000.
(Källa: Byarums Hembygdsförenings Årsskrift 1994: Historia kring Vaggerydsgårdarna av Ingemar Ingefjell och Anna-Lisa Hermansson samt komplettering av Bernt Ekfeldt.)
Text och bild Monica Johansson