Stina minns 22 år i ”Ankaret”.

Stina Ekberg Kallryd

Syföreningen Ankaret har fyllt  80 år. Mycket har redan skrivits, men här kommer några av mina personliga minnen. När jag 1958 flyttade till Skillingaryd blev jag snart inbjuden att bli medlem Så skönt att hitta en gemenskap där jag genast kände mig hemma.

I många år samlades vi i en sal i prästgårdens nedervåning, men jag hann även uppleva det nya församlingshemmet.

Den i Tofteryds  prästgård boende prästen var som regel ordförande. Trion Heléne Linneaus, Marianne Andersson och Britta Kvist utgjorde kärnan i styrelsen.

Jag minns att när Ankaret skänkte roddbåt nummer två till Tallnäs, fick den namnet ”Hebrima” efter nämnda trio. Ivar Holmér förrättade ”dopet” med en sockerdricksflaska vid badplatsen.

Huvudändamålet med arbetet för att samla pengar gällde till en början Sjömanskyrkan. Vi samlade även in julklappar som sen skickades ut till hamnar där svenska fartyg låg under julhelgen Vi inbjöd andra att komma till församlingshemmet med paket. En brasa i öppna spisen och dukat kaffebord skapade en välkomnande stämning. I dagens läge fungerar  sjöfarten inte på samma sätt.

När Lutherhjälpen blev ett viktigt gåvoändamål började vi en ny tradition med att sälja fastlagsris. Till en början med allsköns dekorationer, men efter en idé från Sivan Magnusson blev det små blommor av silkespapper. Den traditionen håller i sig. Fantastiskt!

Jag minns när vi första gången fick ”låna” Frisksportarnas söndagliga tipsrunda och vi ordnade kaffeservering vid Grönelund. Även det en tradition som håller i sig, men i en varierad form.

Försäljning av fastlagsris hos Ankaret. Arkivbild

Britta Kvist, som var en verklig idéspruta, tog många trevliga initiativ. Jag minns särskilt en kulturbegivenhet med  mannekänguppvisning. En lördag med dukade bord i hela salen. Ljusgröna skira pappersservetter och solen som lyste in genom fönstren. De på förhand sålda biljetterna hade snabbt tagit slut. Vilken fest!

Penningvärdet på 60- och 70-talen var totalt annorlunda än i dag. Efter en auktion sa sekreteraren: Kan vi aldrig ta oss över 3 000 kronor. Man kan ändå fråga sig vad det skulle motsvarat med dagens penningvärde.

Om syföreningarnas historia har det skrivits mycket. 1800-talet när så många av föreningarna startade och fram till mitten av 1900-talet som kanske var den mest intensiva perioden. Sen började många syföreningar  tappa orken och slutade sin verksamhet. Så mycket mera glädjande är det med dem som fortfarande är aktiva.  Gemenskapen  i ”Ankaret” betydde mycket för mig under mina 22 år i Skillingaryd och jag vill verkligen önska föreningen ett Gott Nytt arbetsår och allt gott för framtiden.

Stina Ekberg Kallryd