Stoppa alla utvisningar av våra flyktingungdomar!

Vältaliga politiker stiger med jämna mellanrum fram i TV-rutan och berättar om sina nya utspel i frågan. Den vanlige svensken invaggas i en uppfattning att frågan sköts på ett medmänskligt och rättssäkert sätt av de myndigheter som är satta att verkställa politiska och juridiska beslut. Med en övertro på våra myndigheter lutar sig svensken tillbaka i förvissningen om att allt sannolikt sköts på ett föredömligt sätt.

Jag tror inte att många av våra politiker varit med om att möta den enskilde individen när ett utvisningsbeslut ska verkställas. Har någon av dem suttit bredvid en gråtande asylsökande ungdom när han på Migrationsverket just har blivit fråntagen sitt LMA-kort, med vars hjälp han har erhållit 24:-/dag. Vid samma tillfälle får han också veta att han fr.o.m. nästa dag inte har någonstans att bo. För säkerhets skull får han dessutom veta att polisen fr.o.m. nästa dag kan dyka upp för vidare transport till en annan förläggning f.v.b. till Afghanistan, ett land där många faror väntar. Nej, självfallet har inte många politiker mött denna verklighet, förmodligen inte heller så många ”vanliga” medborgare. Kanske en och annan engagerad god man eller advokat. Oftast är det sannolikt så att den enskilde flyktingungdomen inte har något stöd alls vid sin sida vid dessa tillfällen.

I samma ögonblick som han får dessa dystra besked krossas hans drömmar om en framtid i Sverige, en framtid som han planerat för under de senaste 2-3 åren och som nu har börjat formas av pågående gymnasiestudier.

Biskop Fredrik Modéus ser med oro hur unga människor utvisas till krigs- och konfliktladdade länder som Afghanistan. Dessa ungdomar har fått vänta orimligt länge på beslut, tycker han. De har hela tiden levt i ovisshet samtidigt som de rotat sig i Sverige. Solidaritet med den svage ligger i kyrkans DNA, säger biskopen.  Att utvisa dem till en osäker framtid är inhumant och det är ovärdigt att motivera ett sådant handlande med ekonomiska argument. Enligt kristen människosyn är det otänkbart att sätta ett pris på ett liv. Jag uppskattar verkligen biskop Modéus tydliga ställningstagande i frågan. Rimligtvis borde hans ord leda till än större aktivitet inom Svenska kyrkan för att tillsammans med andra kyrkliga samfund höja sina röster mot det som nu sker i vårt land.

Efter påtryckningar fattade Vaggeryds kommun så småningom det kloka beslutet att ge våra flykting-ungdomar en möjlighet att stanna kvar i vår kommun även efter 18-årsdagen istället för att bli förflyttade till en flyktingförläggning någonstans i Sverige. Deras asylprocess fortsätter dock som vanligt. En dag får de i bästa fall beskedet att de har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd. Ofta får de dock ett utvisningsbeslut.  Samma gäller för de ungdomar som funnit sin tillflykt hos en familj som har öppnat upp sitt hem. Skillnaden består i att deras resa fram till det datum då deras ärende ska avgöras blir mer medmänsklig jämfört med boendet på en flyktingförläggning.

Jag har funderat på varför inte Vaggeryds kommun har skapat större publicitet omkring sitt ställningstagande att låta sina flyktingungdomar bo kvar i kommunen under asylprocessen istället för att bli förflyttade till en flyktingförläggning någonstans i Sverige den dag de fyller 18 år. Med en större publicitet skulle Vaggeryds kommun i det avseendet kunna framstå som ett föredöme för andra kommuner. Som kommuninvånare vore det dock också intressant att få ta del av kommunens ställningstagande i flyktingfrågan i vidare bemärkelse. En flyktingdebatt i kommunfullmäktige vore onekligen intressant.

Ett tydligt ekumeniskt ställningstagande i frågan skulle kunna bli ett tungt vägande besked till regering och riksdag. Om ett tydligt ställningstagande som stöd för våra flyktingungdomar dessutom vore möjligt från kommunfullmäktige, skulle Vaggeryds kommun fullt ut kunna bli ett föredöme för andra kommuner. Samtidigt skulle vi bli ett betydande påtryckningsmedel på regering och riksdag inför kommande nya och helt avgörande beslut för våra flyktingungdomar. I förlängningen blir kommunens belöning ett 25-tal välutbildade, målinriktade och socialt kompetenta ungdomar som kommer att tillföra vår kommun många nya värden.

Låt oss inte

• – glömma att dessa ungdomar kom till Sverige för snart tre år sedan och då som barn
• – längre sitta still och iaktta de tragedier som varje dag utspelas bland flyktingungdomar
• – slå oss till ro med förhoppningen att våra myndigheter alltid hanterar flyktingfrågorna på ett föredömligt sätt

Alla måste vara med

• – och påverka regering och riksdag inför kommande viktiga beslut

DE BESINNINGSLÖSA UTVISNINGARNA AV VÅRA FLYKTINGUNGDOMAR MÅSTE STOPPAS!

Kennet Adolfsson