Tar kampen för att Majid ska få stanna

Sista arbetsdagen före semestern

Håkan försöker på olika sätt få utvisningen hävd men det är en tuff kamp med myndigheterna. Trots att Majid har ett jobb, vänner och sköter sig föredömligt ska han utvisas till ett land där flera av hans närmaste dödats.

Håkan Nilsson har ett inlägg på Facebook och det presenterar vi nederst i denna artikel. Inlägget har delats över 300 gånger på Facebook.

När vi träffar Majid är det sista dagen på arbetet innan semestern. Om han nu kommer tillbaka vill säga. Utvisningsbeslutet hänger verkligen över honom. Även om ha verkar glad finns det säkert underliggande tankar om hur det ska gå.
– Jag trivs mycket bra på jobbet och här i Skillingaryd, säger 20-årige Majid.

Majid var en av 30-talet ungdomar som kom till bygden för några år sedan och nästan alla har fått stanna här. De flesta har jobb eller studerar. Ett fåtal har utvisats.

Många kämpar för att Majid ska få stanna i Sverige och att byråkraterna ger med sig. Det är till ett minst sagt farofyllt land Majid kommer om han utvisas. Han vill inte ens tänka tanken.

Det här är Majid. Eller Abdulmajid Karimi som han egentligen heter. Fångad av en ögonblicksbild som säger så mycket. En skärpa, en känsla, en stolthet och talang som vi sällan skådat tidigare, skriver Håkan Nilsson. Privatbild

Så här får det inte gå till i det land som vi lever i. Detta är inte värdigt ett land som sägs jobba för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kan inte tolerera att vi misshandlar en en ung skötsam man gång på gång och inte tar tillvara på det som han vill ge till vårt land och att han är en förutsättning för att driva företag. Det gäller nu!

Jag vill egentligen inte göra en allt för lång historia bakåt i tiden men för att helt förstå vem Majid är så behövs det.

Majid föddes i det hårt krigsdrabbade Afghanistan tidigt på det nya millenniumet, i februari 2000. Föräldrarna var jordbrukare. När han var sju år mördades hans båda föräldrar, en syster och en bror brutalt av Majids farbror i en släktfejd angående mark. En andra bror blev skadad och Majid och denna äldre brodern blev dödshotade men klarade livet genom att fly.

De hamnade i Shiraz i Iran och där stannade Majid i åtta år. Majid var efter flykten papperslös, blev jagad för att gå ut i krig för Iran och beslutade som 15-åring att fly ännu en gång. Ofta till fots tog han sig fram och i december 2015 kom han till Malmö och blev som ensamkommande barn placerad i Vaggeryd.

Han lärde sig snabbt svenska på SFI och behövde skingra sina tankar och upplevelser och kom 2018 på en tre månaders praktik till en konfektionsfabrik i Skillingaryd. Vår Konfektionsfabrik.

Majid i arbete

Konfektionsfabriker i Sverige tillhör idag ovanligheterna mycket på grund av att det inte finns kompetent personal att tillgå. Hos oss tillverkar vi designmöbler och det kräver en extra känsla och noggrannhet. Designmöbler är en produkt med stadigt ökad efterfrågan i världen och som vi i Sverige exporterar och har ett gott rykte för.

Majids talang, att det sitter i fingrarna på honom, att han kan sätta sig bakom symaskinen, jobba i limboxen eller skära tyg och läder är enorm. Hans entusiasm när han får vara med att skapa och hans outslitliga ambition och kamratskap blir en så stor tillgång för oss och är idag en oumbärlig del för att få detta småföretag med 13 personer att överleva. Det finns ingen som kan ersätta Majid.

Vi vet att Majid säkert har många mörka syner som tynger honom men ändå bjuder han alltid oss med positivitet. Majid är precis som jag och mina elva andra kollegor stolta över att vara svenskar, sköta oss, få leva i detta land, betala vår skatt och solidariskt och demokratiskt vara med att bidra till Sveriges välgång och att vi lever upp till mänskliga rättigheter!

På arbetsplatsen

Så kommer då detta beslut från Migrationsverket… Beslutet som ingen kan förstå och som för första gången i hela mitt liv får mig att tvivla och känna att nu är jag allt annat än stolt över att vara svensk!

Hur kan vi, Sverige är VI, låta oss att ta bort ryggraden i vårt land. Ta bort en människa och ett liv som bygger grunden för att vi som företag ska fungera. För att vi som kommun och land ska fungera. En ordningssam ung man som sköter sig, sina vänner och sitt arbete med bravur. Och detta för att Migrationsverket inte tycker att Majid kan styrka sin identitet. Sin identitet! Han har flytt sitt hem efter en skräckupplevelse som ingen av oss i detta land kan förstå. Från ett land som är söndrigt och han har ett dödshot över sig. Men nej, han åkte inte vägen inom passkontoret, han flydde med bara det han hade på sig. Pass fick en underordnad betydelse i det läget men ordnades väl i Sverige och så duger det inte för oss svenskar! Den enda och starkaste legitimationshandling som går att få duger inte. Jag skäms!

Jag har suttit med Majid i tingsrätten när han sökte asyl förra sommaren och han fick inte denna för att han var för ärlig. För att han sa sanningen när frågan om han personligen som sjuåring, med upplevelsen av en massaker på nästan hela sin familj brinnande i huvudet, hade hört dödshotet själv… Nej, den ende överlevande brodern hade förmedlat det innan de flydde för sina liv. Fel svar till Migrationsverket men vad kan man begära? Och vad ska vi lära en ung man – ärlighet lönar sig inte?

Majids arbetsplats

Nu är det inte Majids status som flykting som står på spel. Vi har tillsammans lämnat det spåret eftersom den ärligheten inte belönades. Istället handlar det om att få behålla både en person som inte kostar en enda krona för samhället utan som enbart bidrar. Och, hjälper till att bidra till många personers försörjning med en enorm kunskap. Ska vi förstöra både det och Majids liv så är inte jag stolt över att vara svensk och det vill jag vara!

Sättet som man misshandlat Majid på även denna gång är horribelt. En utredningstid på nio månader för att få ett beslut om avslag för att det saknas bekräftelse på hans identitet!

Dessutom att man påstår sig begärt kompletterande information i ett brev som gått normal postgång utan något som helst mottagningsbevis eller något försök att nå honom eller arbetsgivare. Ett brev som aldrig kommit fram och som man då inte efterlyser…

Och när jag som arbetsgivare efter sex månader ställer frågan så säger man att man ska höra av sig om det behövs mer information. Inte. Som extra salt i såren så skickar man ut ett mail till Majid och talar om att beslut är taget men inte vad beslutet är! Det får han vänta sex dagar på innan det brevet kommer och då får han samtidigt ett besked att infinna sig efter två dagar på återvändarmöte för att få utvisningen effektiviserad.

Inte blir man stolt men ännu finns chansen att vi ska få tillbaka vår stolthet. Att Sverige ska ta hand om en ung man som ger oss intäkter och sköter sig exemplariskt. Att vi har hjälpt en medmänniska med det finaste som finns – livet.

Beslutet är överklagat. Nu är det bråttom och det är med hopp om förnuft, klokhet, framtidstro för Sverige och att ärligheten till sist ska segra som jag vänder mig till Dig och har skrivit dessa brev till statsminister, näringsminister och migrationsminister. Hjälp oss och sprid detta till alla som bryr sig och kan påverka.