Teamet som skapar trygghet i Hjortsjöskolans högstadium

Ramzia Balisani, Darko Lucic och Blerta Morina jobbar tillsammans sedan ett år tillbaka. Bild: Jenny Almlöf

Teamet som jobbar på golvet, i korridorerna och i skolkaféet har sedan ett år tillbaka utökats. Nu består personalen i högre grad av socialpedagoger. En modell som har funkat bra, kan man nu konstatera efter att ha kommit in i arbetet ordentligt. Tidigare var det två fritidsledare som skötte jobbet, men nu har man alltså gått över till att även ha socialpedagoger i skolans trygghetsteam.

– Vi jobbar mycket med trygghet, vi rör oss i korridorerna hela tiden, säger Blerta Morina, en av socialpedagogerna på Hjortsjöskolan.

Den här modellen, att ha socialpedagoger närvarande bland eleverna, är något som har blivit allt vanligare på svenska högstadieskolor. Med goda resultat dessutom, visar forskning. Nu jobbar man alltså så här även i Hjortsjöskolan.

– Jag som har erfarenhet från andra skolor kanske till och med kan tycka att man är lite sen här. Socialpedagoger som yrkesroll i svensk skola är växande i trygghetsskapande arbete. Att fånga upp elever framförallt, säger socialpedagogen Ramzia Balisani.

Arbetet handlar alltså om att skapa trygghet för eleverna. Att finnas där för dem: umgås, spela spel, prata, sätta sig ner och lyssna om någon behöver en vuxen att prata med om saker som stör eller är viktiga. Det blir många olika slags samtal.

– O ja, vi har samtal om allt möjligt verkligen: från att man är skoltrött till omständigheter i hemmet. Man kanske bara vill ha en vuxen att prata med, säger Ramzia.

Förutom att finnas till hands samarbetar personalen i en större arbetsgrupp och tar hjälp av resten av elevhälsoteamet, som bland annat består av skolkurator och skolsköterska. De tar även kontakt med externa aktörer när det kan behövas, som socialtjänst och ungdomsmottagning. Men en stor del av arbetet handlar om att bara stödja eleverna att faktiskt komma till skolan.

– Att möta upp elever som kanske har lite svårt att komma in på morgonen, efterlysa dem när de saknas. Visa på att de saknas om de inte kommer på ett par dagar, eller en vecka eller så. Vi har också föräldrakontakt, säger Ramiza.

Hur har det förändrats sen ni kom för ett år sedan?

– Vi ser på trygghetsenkäterna som eleverna har fyllt i att de upplever att tryggheten har ökat, säger Ramiza.

– Vi hinner mycket mer nu än när vi bara var två fritidsledare. Vi behöver vara flera. En till två personer är för lite, vi hinner inte. Det är 350 elever. Det finns alltid elever som behöver någon vuxen som kan sitta ner och prata, speciellt tjejerna, säger Darko Lucic, fritidsledare.

– Bara på det här året så har det hänt mycket, om man ser tillbaka. Allt handlar om relationer till eleverna och till sina kollegor. För att göra ett bra jobb så ska man först och främst ha bra kollegor, vilket jag har. Det gör att jag trivs, jag är jättenöjd med mitt jobb och tycker att det är jätteroligt, säger Blerta Morina.

Nytt för i år är att socialpedagogerna även jobbar som mentorer i varsin klass, en sjua och en nia. Detta är en lösning som innebär att lärarna avlastas och att eleverna har en mentor som inte behöver göra några bedömningar av eleverna. En bra lösning menar Ramzia, då socialpedagogerna är nära eleverna och möter dem mycket under skoldagarna.

Hur funkar arbetet med elevhälsoteamet, är det bra omhändertaget?

– Det tycker jag, absolut. Det är en positiv utveckling. Vi har mycket som vi jobbar för att bibehålla, men också mycket som vi jobbar på att utveckla. Vi är på god väg. Vi har bra stöttning också från ledningen också, känner jag. Vi har ju kommit närmare varandra i våra relationer. Dels i den här gruppen men också med andra kollegor, vilket också bidrar till tryggheten, säger Ramzia Balisani.