Therese blogg: Äntligen!

Det blev till och med det nästan det dubbla… Alltså nästan 10 km. Måste ha varit tokig, men jag missade ett pass och tänkte att äsch, jag kör två pass direkt, har ju bara 2 kvar av alla träningspass jag har gjort under hösten! Sagt och gjort, kör första passet och tänkte att nu skall det bli en långkörare så då får det bli en riktigt lång slinga. Skit i vädret och klädde mig ordentligt och försåg mig med både pannlampa, reflektväst och reflekter. Än var det ljust ute, men man skall ju vara förberedd. Det kan ju hinna mörkna innan man är hemma igen.

Mobilen laddad med bra låtar på Spotify och musiken ljuder direkt i öronen och jag börjar värma upp mig genom att gå i uppvärmningstakt på 5 minuter. Kändes bra och gå mot Ljungberg, ingen trafik och ökade sedan tempot när det plingade till i mobilen och en röst meddelar, att nu var det 4,8, km och gå. Ser skymningsljuset mot horisonten när jag kommer ut på den stora vägen och viker då av mot Skillingaryd. Än så länge ingen trafik och musiken ljuder vidare i öronen. En bil, dyker upp… Håller mig på kanten och bilisten var vänlig nog och köra ut lite, så vi båda fick spelrum. Nästa bil, kom strax efter fast på andra sidan. Det var inte så mycket trafik alls. Skönt. Totalt 7 bilar noterade jag, måste vara rusningstrafik detta!

Svänger åter igen åt vänster vid nästa korsning, vid sågverket. Nu skall det gå hemåt, så ljuder det strax efter att man gått 4,5 km. Inte illa pinkat tänkte jag, snart blir det dags för pass två! Började plocka upp pannlampan, nu var det ett dunkelt mörker och jag flippade över till nästa pass i Runkeeper och då är det 5 km som gäller, slutliga slutmålet. Det allra sista passet och man skulle ha klarat hela programmet! Yiahaaa! Känner att tröttheten jag hade försvann och jag fick nya friska tag! Traskar vidare och känner en frihet i hela kropp och själ. Jag har satt ett mål och känner att detta har jag verkligen klarat av själv, visst med lite hjälp av dottern, som sedan inte var lika aktiv, så en make som vid ett tillfälle verkligen var mån om att jag skulle synas i mörkret. Så grabben som ville vinna och vara först. Många tankar flöt på genom huvudet och lika snabbt som de kom, flöt det ut.

Jag har nu verkligen gått mina 5 km, inte bara en gång, utan några gånger till innan. Detta kan alla klara av, detta är bara och hitta sin egen tempo som passar en bäst. Gå, powerwalk, jogga eller springa fort. Nu tar jag en paus i detta, nu när den så kallade vintern är här. Det blir bara lättare kortare promenader, för att hålla i gång lite. Startar igen när våren kommer.

I övrigt så kommer jag nu att blogga om något annat här än om just bara Powerwalk. Vad det kan bli, får ni se nästa gång jag dyker upp här! (Kanske redan i eftermiddag, jag är något upprörd, ska ni veta!)