Tjurar, hönor, grisar, badkar och kortspel

Jag har svårt att se att det jag nu ska berätta någonsin hade hänt om jag bott i en lägenhet i stan. Det gjorde jag visserligen något år senare men då var det för länge sedan glömt och förlåtet. 

En sensommardag hade jag och min kompis tillika granne Sofia bestämt oss för att tälta på min gräsmatta. Där under den gigantiska hängbjörken skulle vi slå läger. Vi hade med nöd och näppe fått tillåtelse att låna hennes mormors stora sexmannatält i blått och orange med ståhöjd och under stora  förmaningar lovat att lämna tillbaka det i samma skick som det var när vi fick det. Det lovade vi såklart. Det fanns ingen anledning att tro någonting annat. Vi skulle ju trots allt bara sova där. Vad kunde gå fel? Vi skulle endast dricka läsk, berätta spökhistorier och mysa. Ja, det hade nog inte varit några problem om det inte vore för Tommy. Tommy Linder. Min pappa. Suck! 

Han hade såklart just denna ljumma sensommarkväll bestämt sig för att cykla hem till en granne för att spela kort. Med granne räknas alla inom en fem kilometers radie när man bor på landet och just denne granne, Sivert, bodde nog i absoluta ytterkanten av den ovan nämnda femkilometers radien. Hur som helst så hade jag och Sofia efter mycket godismumsande och spökhistorieberättande lyckats att somna.

Vi hade troligtvis sovit ett par timmar när vi chockade blev väckta i gryningen av att det sprang runt en hysterisk och troligen lika, som oss, chockad höna i tältet. Jag skrek och viftade. Sofia skrek och viftade. Hönan kacklade, sprang runt i cirklar och viftade med sina vingar! Alla som befann sig i tältet var mer eller mindre hysteriska. När det värsta lagt sig och pappa segerrusig stack in huvudet genom tältöppningen och berättade att Agda, som hönan tydligen hette, var en vinst efter ett kortspel några timmar tidigare blev vi inte gladare. Vi tittade uppgivet på varandra och sedan runt i eländet.  Jag och Sofia alltså. Pappa hade redan visslandes förflyttat sig till sovrummets lugna domäner. Hur ska vi förklara det här för din mormor suckade jag uppgivet medan jag tittade på Sofia? Vi skyller på din pappa sa hon allvarligt. Helt rätt! Det var ju faktiskt hans fel (igen) att vi inte kunde lämna tillbaka tältet i samma skick som vi fick det i! Sofias mormor som ägde tältet blev inte imponerad av vare sig skicket eller bortförklaringen när vi skamset lämnade tillbaka det tilltufsade tältet till henne.

En annan varm sommardag under det glada åttitalet. Kan ha varit samma år som ”tältäventyret”. Det är oklart. Men när jag ser bilderna (ja det finns bildbevis) gissar jag att jag borde vara runt åtta år och jag var för dagen iklädd vita, blanka, en smula för stora och troligtvis ärvda fotbollsshorts. Då fick min far den briljanta idén att vi skulle bada i tjuren Ferdinands badkar. Ja det låter ju exklusivt men vår tjur hade inte ett eget spa som han lite då och då lånade ut utan han hade ett badkar i sin hage som tjänade som ”vattenglas” för honom. Det var helt enkelt ur det badkaret han återställde vätskebalansen. Hur som helst så skulle det, enligt min far, badas! Detta är tiden långt före badtunnor, utespan och annat lyxigt trams. Sagt och gjort. Till mammas stora förtret så stegade vi ut i tjurhagen och med en förvånad Ferdinand i bakgrunden badade vi. Tänk om man hade kunnat läsa Ferdinands tankar… Gissar att han måste tänkt någonting i stil med: Sicka idioter! Gå och vältra sig i mitt dricksvatten! Hoppas att de inte använder badskum! Eller så är det kanske precis vad han hoppas på. Lite bubbel har väl ingen dött av!?

Något år senare på hösten eller närmare bestämt tisdagen den 20 september 1988 fyllde min pappa 40 år. Visserligen var han en spelevink men han hatade att stå i centrum. Så inför hans stundande födelsedag informerade han släkt, vänner och arbetskamrater att de ABSOLUT INTE fick fira honom. De flesta respekterade hans önskan men hans arbetskamrater struntade högaktningsfullt i vilket. De såg chansen att om inte frivilligt så åtminstone påtvingat bjuda in sig själva på fest. Men om man ska gå på 40-årskalas (om än påtvingat) så måste man ju ta med en present. Vad passar då bättre att ta med till en nybliven 40-åring som bor på landet än en liten söt gris? Ja frågar ni mig så hade jag nog kunnat räkna upp minst 30 andra saker men såklart frågade de inte födelsedagsbarnets lilla dotter. Sagt och gjort. Natten mellan måndagen den 19/9-88 och tisdagen den 20/9-88 strax efter tolvslaget bankade det på dörren. Sömndrucken stapplade pappa, mamma och jag ur sängarna och öppnade dörren till 12 inte helt nyktra, arbetskamrater i ungefär samma ålder som min far bärandes på en förskräckt liten griskulting och oräkneliga kassar öl. Det blev en låååång natt. Företaget pappa arbetade på höll stängt dagen efter och den lilla grisen som gjort sig hemmastadd i vårt kök den natten flyttade dagen efter in till vår granne Karin. Vad som sedan hände med den förtäljer inte historien.

Ja höjden av lantlig lyx är nog att bada i en tjurkalvs vattenfyllda badkar. Att tälta med vänner och en och annan höna samt att fira födelsedag med berusade arbetskamrater och en och annan gris!

Anna Linder