Tomas Engholm gästade sommarcafé

Året var alltså 1974 när den då knappt 20 år gamle Tomas lämnade Skillingaryd för att söka nya utmaningar, inom främst musiken, i Stockholm. Med sin bakgrund i Frälsningsarmén började han att utbilda sig inom musikens värd och blev efter ett tag ledare i en av Frälsningsarméns musikkårer och han utbildade sig också till musiklärare.

Musiken har präglat mycket av hans liv även om det också tagit svängar som han inte själv visste, men som blev av eftersom han hade svårt att säga nej när nya idéer och förslag lades framför honom. Ett sådant förslag var när han blev ombads att bli kommunal musikledare i Håbo kommun, en titel som idag är chef för kommunala kulturskolan. Det var ett jobb han ägnade många år innan han gick vidare i den kommunala karriären i Håbo som kulturchef, fritidschef och skolchef.

Efter en tid i ett ekorrhjul som snurrade allt snabbare drabbades han av det som många har upplevt, han gick in i väggen och mådde dåligt och blev till och med folkskygg. Efter att ha gått i terapi och fått lära sig att lyssna på sina egna behov framför andras kom livet åter till honom. Helt plötsligt kunde han säga nej, trots rädslan för omgivningens reaktioner något som visade sig ofarligt eftersom de som frågade förstod och accepterade hans nej.

Under några år arbetade han som projektledare för Lasse Åbergs satsning på ett museum, ett museum som i dag är välbesökt och innehåller bland annat en nära nog unik samling av saker med anknytning till Disney.

Livet gick vidare och för knappt tio är sedan blev han kommunikationschef på näringsdepartementet i regeringskansliet. Det är ett rent tjänstemannajobb där man arbetar för de partier och ministrar som styr, för att underlätta deras jobb utan att lägga politiska värderingar på jobbet.

När barnen började spela innebandy blev Tomas roll att vara vattenbärare, ett första steg på vägen mot rollen som ordförande för Svenska Innebandyförbundet. Vägen dit har också innehållit ordförande i den lokala klubben samt ordförande i en klubb i Umeå när hans son gick på innebandygymnasium där. Alla dessa uppdrag har han tackat ja till av lust, inte av plikt.

Han hade mycket synpunkter på hur saker och ting sköttes inom innebandyfamlijen och, som han säger, hans stora trut innebar att innebandyförbundet gärna såg honom i styrelsen istället för att gapa utifrån. Efter ett år i styrelsen blev ordförandeposten ledig och Tomas Engholm gav vika för lusten och antog utmaningen, något som han inte har ångrat.

Trots att det gått nästan 45 år sedan Tomas flyttade från Skillingaryd och att föräldrarna är borta finns fortfarande anknytningen till hembygden kvar. Han har en syster som bor i Skillingaryd och så har han ett sommarviste i trakten där han och familjen kunnat ladda batterierna inför verksamhetsåren i Stockholm.