Torpvandring i Kushult 

Vi var lite drygt 30 personer som samlades i solskenet utanför Valter Karlssons museum i Kushult och under dagen besökte vi sedan de gamla boställena Finkas, Bengtsbo, Linnebo i Kushult och Dala utmed malmstigen. Valter berättade för oss om händelser och om människorna som bott på de sedan länge övergivna platserna.

Noter. GM = Generalmönstring, Gratialist = en person med pension från kronan, Assessor = en gammal ämbetsmannatitel, i nutid en färdigutbildad domare som ännu inte har ordinarie tjänst. 

1862 – 1885                            
I backstugan Nyhemmet bodde 1862 – 1885 f.d. soldaten Johannes Magnusson Fink född 1803 i Kärda.
Hans första hustru Ingrid Johannesdotter född 1803 i Fryele dog 1866. Redan samma år gifte Johannes om sig med Anna Lovisa Nilsdotter född 1815 i Svenarum. Döttrarna i första giftet Stina Cajsa född 1844 och Martha född 1848 flyttade till Stockholm 1867 respektive 1866.  Anna Lovisa dog 1884 och Johannes 1885.
Johannes Magnusson Fink blev antagen som soldat 1826, kommenderad på kustbevakning i Halland 1831 och 1832, arbetskommendering vid Göta Kanal 1832, vid Trollhätte Kanal 1843, kommenderad i Skåne 1848, på Skillingaryds övningsfält för skottställning av gevär 1850, på Varbergs fästning 1859, står vid GM 1859 på 9 månaders förbättring för sjuklighet, på läger i Skåne 1860, avsked vid GM 1862 ”som gammal och sjuklig enligt läkarintyg. Anmäldes till underhåll genast”, tjänt utmärkt väl, 59 år gammal med 36 tjänsteår.

Finkas

Längs Lagan från Rösberga Bro och upp till Skillingaryd funnos förr en hel rad små boställen. Enligt uppgift buro de följande namn: Dala 2 ställen, Boänga, Sörängen, Åbo, Ängafällan 2 ställen, Hattut och Tittut. Det sistnämnda stället hette väl rätteligen Åkroken, men i folkmun kallades det alltid Tittut.

Bebyggarna i dessa små stugor bedrevo fiske och jakt. På åkerlapparna omkring husen bärgade de ett torftigt gräs till något magert kreatur och för övrigt livnärde de sig med diverse arbeten åt ortsbefolkningen eller med gårdfarihandel.  ”Mari på Tittut” och ”Inga på Söräng” vore ett par gamla originella personligheter, särskilt den sistnämnda drog omkring och köpte upp diverse lantmannaprodukter m.m., vilket sedan såldes eller bortbyttes i Skillingaryd. De manliga invånarna i småstugorna kolade åt bönderna eller gingo på dagsverken hos dem. Sega, energiska och rejäla representanter för ett kärnfriskt släkte, voro de. Nu äro de små hemmen försvunna och dess invånare sova den långa sömnen i kyrkomullen. 

En av stugorna på Ängafällan flyttades 1925 till Kusholmen. Då byggdes en brygghusdel som en förlängning av huset. I själva stugan inreddes en snickeriverkstad. Produktionen bestod av trädetaljer till Thulins vagnfabrik i Skillingaryd, och stugan finns kvar där än idag.

Dahla

1800-1843
Till backstugan Thimstorp flyttade år 1800 f.d. soldaten Sven Thim född 1754 och hustrun Britta Nilsdotter född 1761 samt barnen Lena född 1786, Johannes född 1789, Greta född 1794 och Martha född 1798. Sven dog 1821, Britta 1829. Dottern Lena flyttade till Fagerhult 1832. Johannes blev ensam kvar på Thimstorp och han arbetade som salpetersjudare och lumpsamlare. Han bodde kvar till 1843, då överflyttades till socknen. Gustav Gabrielsson bodde också här en tid men flyttade till Gräshult 1841. Sven Thim var soldat år 1791 – 1800, vid GM antecknades ”uti högra handen lam, får avsked”.

Hit flyttade 1827 f.d. soldaten Mattes Kus, född 1775 i Agunnaryd och hans hustru Stina Svensdotter, född 1781 i Svenarum samt barnen:
Britta-Stina, född 1810, som flyttade 1831 till Tofteryd.
Sven, född 1818, som flyttade till Månsarp 1833.
Anna-Martha, född 1821, som flyttade till Tofteryd 1838.
Johanna, född 1825, som flyttade till Tofteryd 1844.
1830 kom också änkeman Johan Andersson, född 1756 i Gällaryd och dennes son Peter, född 1794 i Rydaholm till Jordkojan Dahla från Fryele. Om dessa både står det i husförhörslängden:
”Hela roteln nekade att emottaga dem utan påstodo att de skulle skrifvas i Fryeled under Lilla Hyltan”. Peter dog emellertid 1833 och Johan 1834.
1834 föddes Mattes och Stinas son, Gustaf och Stina borde då ha varit 53 år. I födelseuppgifterna för Gustaf uppges moderns ålder till 50 år och 7 månader, medan samma födelselängd vid dottern Johannas födelse 1825 uppges moderns ålder till 44 år. 

Mattes Kus dog 1837 och kvar i Jordkojan blev änkan Stina och yngste sonen Gustaf. Stina dog 1847 och året därpå flyttade till Gustaf till Månsarp, sedan har ingen varit skriven på Jordkojan. 

Mattes Kus var född 1775 och antogs som soldat 1801. Han var i Pommern 1805 – 1807, noteras vid GM i Stralsund 1807, var permitterad till Sverige på tre månader, kommenderad i Skåne 1808, i Skåne och Västerbotten 1809, på garnison i Karlshamn 1811, i Tyskland och Norge 1813 – 1814, arbetskommendering vid Göta Kanal 1815, 1820 och 1826, på läger i Skåne 1805, 1819 och 1824, på Backamo 1821, avsked vid GM 1826 ”för ålder och svaghet samt oförmåga att bära packning”. Han var då 50 år och hade 25 tjänsteår.

1858 -1876
Till Backstugan Dalarne kom 1858 änkan Ingrid Maria Svensdotter född 1810 och hennes båda döttrar Mina Wall född 1842 och Elise Wall född 1855. De hade tidigare varit skrivna på socknen. Ingrid Maria var syster till Bengt Svensson Gröndahl på Bengtsbo . Mina flyttade 1862 till Gustaf Gabrielsson i Kushult, och Elise flyttade 1873 till Johannes Petersson i Kushult. Ingrid Maria bodde kvar i Backstugan till sin död 1876, och Dalarne synes sedan dess ha varit obebodd. Dalarne kan mycket väl ha varit en av backstugorna i Dahla.

1824 – 1880,  undantagslägenhet, donationshemman.
1829 kom från Fryele utfattiga änkan Stina Gudmundsdotter född 1786 med sönerna Gudmund född 1818 som flyttade 1834 till Hemmershult och Anders född 1826 som flyttade till Åker 1842.
1848 flyttade Stina Gudmundsdotters äldste son Peter Johansson som var född 1813 i Kushult till Linnebo tillsammans med sin hustru Gustava Ulrica Jönsdotter som var född 1822 i Gällaryd. De fick tre barn:
Johan född 1849 flyttade 1868 till Fryele, 1872 blev han den sista soldaten på Kusholmen med efternamnet Fridell. Lisa Christina född 1855 flyttade 1874. Anna Stina född 1861 flyttade 1878 till Tofteryd. Stina Gudmundsdotter dog 1864, ålder 78 år. Peter Johansson dog 1873, ålder 60 år. Peters änka, Gustava Ulrica Jönsdotter dog 1880, 58 år gammal.
Alla barnen hade då flyttat, varför Linnebo har stått öde sedan dess. 

Peter Johansson omkom i samband med brunnsgrävning i Kushult. Efter att dagens arbete var slut kom han att tänka på, att han hade lämnat sina redskap kvar i brunnen, så han tyckte att det var bäst att hämta upp redskapen ifall brunnens kanter skulle rasa. Väl nere nere i brunnen så rasade kanterna och Peter omkom. Brunnen färdigställdes dock och finns kvar än idag.

Linnebo

Linnebo källa

Källan ligger i skogsmark och är numera försedd med ett plåtrör med lock. Vattnet kommer upp i dagen och utflödet är i stort sett lika oberoende av årstid och nederbördsmängd.

Källan har använts av boende på bostället Linnebo och troligtvis av flera boställen. Ett hushåll i Kushult har på senare år hämtat vatten i källan. Deras krukväxter trivdes inte så bra om de inte fick vatten just därifrån och skulle de koka riktigt gott kaffe så var det vatten från Linnebo källa man skulle använda.

Backstugan och senare torpet Bengtsbo beboddes av Bengt Svensson Gröndahl född 1813 i Hagshult, som flyttade hit 1855 från Majebo tillsammans med hustrun Johanna född 1815 i Stengårdshult och även barnhusbarnet Carl Gustaf Ärlin född 1846  i Stockholm som var deras fosterbarn samt Bengts föräldrar Sven Andersson Gröndahl född 1783 i Hagshult och Stina Johansdotter född 1786 i Tofteryd. Stina dog 1856 och Sven 1866. Sven var salpetersjuderiverkmästare och slutligen salpetersjuderigratialist.
1869 flyttade Carl Gustaf Ärlin till Byarum men återvände 1874 till Bengtsbo, då från Åker. Han gifte sig samtidigt med Lena Johannesdotter född 1849 i Tofteryd. 1875 föddes Carl Gustafs och Lenas dotter Anna-Matilda. Familjen Ärlin flyttade till Fryele 1877. Johanna dog 1882 och Bengt bodde sedan ensam kvar. Han dog 1905, han var då 92 år.

Bengtsbo

Minnesstenen, den tänkta gravstenen
Inristningen är gjord av Bengt som tänkte att den skulle vara hans gravsten, så blev det inte och det betyder ju då att hans dödsår måste vara inristad av någon annan efter hans död. 

Jordkällaren
Årtalet 1856 finns inristat på en sten i källaren. 

Bronsåldersrös
Intill Bengtsbo finns ett bronsåldersrös, som idag kallas Bengtsbo Rör och i början av 1700-talet kallades röset Stora Rör. 

Bengt Gröndahl, död sedan många år tillbaka, kom att spela en betydelsefull roll i historien om Nockebo. Han var nämligen inkallad som vittne, när saken drogs inför tinget och hans vittnesmål  –  visserligen inte upptecknat, men bevarat till eftervärlden genom traditionen – är särdeles intressant.
Bengt Gröndahl lär ha varit en synnerligen originell man. Säkert väckte han ej ringa uppseende, när han gjorde sin entré i häradsrätten, men Bengt hörde inte till dem, som kände sig generade eller tafatta. Han var en stadig och rejäl smålänning som inte krusade eller krumbuktade inför herrarna.
Hans dialekt säges ha varit underlig och när han kom igång att berätta lyssnade man med förundran till hans tonfall. Han trädde fram till domareskranket, avlade eden och började :
Under digerdödens dagar rådde ofred i vårt land osv. 

Gubben Gröndahls berättelse och kanske ännu mer hans originella apparition (uppenbarelse) slog an på assessorn, som satt domare i tinget. Efter slutad överläggning bjöd han Bengt Gröndahl med sig hem på middag, och gubben Bengt följde med. När assessorn presenterade gästen för sin fru lät det enligt folktraditionen ha skett i följande ordalag:  – Här ska du få se en gammal man, som vet mera än vi. Hans berättelser sträcka sig ända bort till digerdödens dagar. 

Bengt fick se assessorns hem. Herrn och frun ledsagade honom genom alla rummen och Gröndahl lär själv ha berättat, att assessorn i varje rum öppnade ett skåp, tog fram en brännvinsflaska och bjöd gästen på en sup. Det blev många supar innan man hade genomvandrat det stora huset. Efteråt frågade fru assessorskan: – Jag vet inte vad vi skall bjuda en sådan som er på?
– Jo, tack genmälde Gröndahl, jag äter både fläsk och korv.

Dessa historier leva fortfarande kvar i bygden och vi har ansett det mödan värt att sätta dem på pränt. 

Hälsningar från Kushult
Solveig och Valter Karlsson

Tofteryd Hagshult Hembygdsförening riktar ett stort och Varmt Tack till Solveig och Valter för en fint upplagd torpvandring, bra information om boställen, boenden och härliga historier.

Men vi insåg ju att historien sväller ordentligt när vi kommer in på Nockebo och gubben Gröndahl så därför kommer vi att återkomma med en separat del med mer information om det mystiska ”Nockebo”, som enligt sägnen då var en del av det nuvarande Kushult. Det finns tom en karta fr 1724 med text som beskriver det gamla hemmanet Nockebo, och även en tidningsartikeln fr 1933 om Gröndahls vittnesmål i tinget och vad som nu mer kan komma fram.

Kartan hittar ni här på den här länken.

Så, på återseende
Tofteryd Hagshult Hembygdsförening