TV: Torven går som på räls

Alla samlades utanför produktionsbyggnaden i Kvighult. Med bil skulle vi ta oss till Komossen, som ligger strax söder om byn, och i Sävsjö kommun. Under färden till mossen sitter vi i baksätet hos kommunalrådet Gert Jonsson som berättar historian om företaget han själv arbetat i…

1939 bildades Svenarums torvindustri i Kvighult av Osvald Gustavsson, Bengt Ljungkvist och Gunnar Bengtsson. Under kriget var det brist på strö till djurhållningen och trion började ta upp torv i mindre skala, på hemmamarken, för att sälja strö till stallen. Runt 1960 startade egnahemsbyggen och villaägarna kom på att trädgårdarna behövde jordförbättras. Då packade torvindustrin torven i papperspåsar innan plastsäckarna kom. Idag är försäljning till 90% odlingssubstrat till skogsplantor och denna slags substrat passar extra bra till gran- och tallplantor. 

– För fem år sedan sålde jag min del i företaget. Politiken lockade och jag kunde inte fortsätta som delägare när jag åkte ifrån så mycket på politiska uppdrag menar Gert. 

När vi kommer fram till Komossen, strax intill riksväg 30, står där ett specialbyggt lok och ett antal vagnar på en räls. Alla vi som deltog i företagsbesöket fick krypa in i vagn och Björn Ljungkvist körde loket med vagnarna ut mot mossen på räls. Det skramlade rätt bra, blåsten var isande kall och efter en kort stund ser vi ut över mossen. 

– Torven vi åker på nu är närmare 3 000 år gammal, säger Gert och nämner att under en 15-årsperiod har det tagits upp 250 000 kubikmeter torv från Komossen som är en av tre mossar som torvindustrin jobbar på. Totalt sett har företaget närmare 200 hektar torvmosse. 

När vi är framme öppnas luckan till vagnen och alla vi, reportrar, politiker, tjänstemän, fick krypa ur och se över torvarbetet som breder ut sig i grannkommunen. 

– Med räls kan vi lösa det mesta här då det är en plockräls som vi bygger efterhand. Vi kan inte köra här med traktorer, då hade vi förstört mossen och omöjligt att jobba när det är tjällossning, berättar Björn Ljungkvist. 

– Företaget startade 1939 av bland annat min farfar, så jag har varit med här ute under hela mitt liv. Jag är den yngste här som bedriver yrkesodlartorvproduktion. Vi har en ljus och fin torv vilket passar att odla i. Det är ungefär 30 företag i Sverige som sysslar med torvindustri. Vi är en av tre som har yrkesodlartorv. Produktionen är helt kundorderstyrt och vi tar upp torven här på Komossen, kör hem den till Kvighult, bearbetar torven, tillsätter gödningsmedel och packar i stora säckar ”Big Bales” som är på 6,3 kubik. Vi levererar en färdig produkt från Kvighult, fortsätter Björn att berätta. 

Ute på mossen jobbar några personer med att lasta upp torven i vagnar med en grävmaskin och specialredskap. Torven som nu lastas bör ha legat ovan jord ungefär ett år för att torka ordentligt. När vagnarna är fulla, kör loket tillbaka till lastningsplatsen, strax intill riksvägen, där de senare vinschas upp på en stor kärra och tas med hjälp av traktorn ut på riksväg 30 och ner några kilometer söderöver till Kvighult. 

– 1984 började vi längst bort här, säger Gert och pekar mot skogskanten och fortsätter berätta att torven växer ungefär en millimeter per år så för att ta upp 10 meter djup kan man räkna ut att det har tagit en stund att växa till.

Ungefär två meter djupt i torvmossen ser man att torven ändrar färg en aning och blir lite mörkare, vilket betyder att torven är mer nedbruten ju längre ned man kommer. Poängen med yrkesodlartorv är att den är så klinisk ren den kan bli. 

– Vi har tre torvtäkter på totalt 200 hektar och vi använder ungefär 35 000 kubikmeter om året. Vi har tre tåg och fem vagnsset. Fyra jobbar här ute på mossen och resten där hemma och vi har väldigt mycket att göra. Totalt i nuläget är vi fem ordinarie anställda och tre deltidare. Vi har ett 20-tal skolungdomar som sommarjobbar och de börjar ringa redan efter nyår och fråga om plats, berättar Björn. 

– Vad är det som gör det så roligt att jobba här ute? Undrar någon av besökarna. 

– Vi har roligt helt enkelt. Ungdomarna rullar ut plasten och sätter dit klädnypor för att inte platsen ska blåsa av. Jag har fortfarande de skolungdomar som jobbade här för 20 år sedan som hör av sig och undrar hur det går för oss, säger Björn. 

– Hur kommer ungdomarna hit, undrar kommundirektören Annika Hedvall. 

– Moped eller samåker med någon, svarar Björn. 

– Vad händer när ni inte kan använda mossen mer?

– Det beror på vad vi kommit överens med markägaren om. Skog planteras eller området används som viltvatten. Vi har även ett mycket rikt fågelliv här ute, som får skydd av vår produktion. Vi har avtal med Länsstyrelsen att det ska alltid finnas pengar att återställa en mosse den dagen vi inte använder den längre och då givetvis i samråd med markägarens önskan, berättar Björn. 

– Det är nästintill omöjligt att öppna nya täkter och det är vår akilleshäl. Vi har mark till 15 års produktion till och om 7 – 8 år kommer det att märkas att det börjar bli lite ont om torv. Vi har en naturlig råvara men klassas ändå som miljöfarlig verksamhet, berättar Björn. 

Torvindustrin använder sig av polsk arbetskraft som har EU-tillstånd att jobba i Kvighult januari till juli. Bor gör de i Kvighult och killarna äter nästintill enbart kebabpizzor som de nu avgjort att den bästa finns i Vrigstad. När vi ”åker hemåt” i tågvagnen är det många frågor till Gert om hur stort området är här, hur stor är torven när den tas upp, med mera.

Idag är det tre delägare till Svenarums torvindustri och att de har mycket att göra just vid den här tidpunkten på året går inte att ta miste på. När vi kommer tillbaka i Kvighult går sällskapet en runda in i fabriken som bearbetar torven. Just då kommer Pavel med traktor och kärra fullastad med vagnarna. Han vinschar in vagnarna in till fabriken och med automatik hissas vagnarna upp i en stor behållare. Från behållaren matas torven, som nu är ca 50 x 25 x 25 stora bitar, till små små torvbitar. Från torven siktas fiber bort och blåses till byggnaden intill. I fabriken tillsätts gödning. 700 kilo väger sedan varje stor säck som allt hamnar i och av dessa är allt mellan 0,5 – 13 kg gödning. 30% av produktionen exporteras bland annat till Holland, Japan och Island samt nordens länder. 

– För att få bästa kvalitén gör vi ”bara” fyra balar i timmen, vi har kapacitet till mer. Vi jobbar 06-21 sju dagar i veckan. Ulf, som Gert anställde för 32 år sedan, är senast anställd så vi har ingen stor personalomsättning direkt, menar Björn med ett leende. 

Patrik Kinnbom, näringslivschef tackar för besöket och undrar om Björn har några synpunkter han vill skicka med besökarna. 

– Göra det enklare att skapa nya torvtäkter. Idag är det omöjligt. Det klassas som en miljöfarlig verksamhet trots att vi jobbar med naturens råvara, avslutar Björn.