Vaggerydsprofilen leder Smålandsidrotten

Roger Ödebrink är Göteborgaren som kom till Vaggeryd för knappt 30 år sedan och engagerade sig tidigt i politiken och det var fritidssektorn som lockade mest. Han började sin bana på fritidsförvaltningen i Göteborg, först som fritidsledare och sedan på fritidsförvaltningen och var inblandad i de stora konsertarrangemang som var på Ullevi på 80-talet. Det blev en del arbete med idrott och idrottsanläggningar och med ett intresse för handboll blev han engagerad i dåvarande storklubben Heim. Han jobbade också som campingvärd och där mötte han en annan campingvärd, Carina som blev hans fru och livskamrat.

Sedermera hamnade de alltså i Vaggeryd och etablerade sig och bildade familj och det politiska engagemanget tog fart och att det blev Socialdemokraterna var självklart som son till en varvsarbetare i Göteborg. Efter valet 1991 tog han plats i kultur- och fritidsnämnden, en plats som egentligen var avsedd för Carina. Hon tackade nej av familjeskäl, men föreslog att de skulle fråga Roger och så blev det. Det var då hans vägar korsades med Björn Ericsson och det gemensamma handbollsintresset ledde till engagemang inom handbollen i Vaggeryd. När barnen blev större och valde att spela innebandy följde Roger med till innebandyn i Skillingaryd, något som sedermera ledde till uppdrag Smålands Innebandyförbund.

Arkivbild

Var det på idrottsliga meriter du hamnade i styrelsen för Smålandsidrotten?

– Nej, egentligen inte. Jag blev tillfrågad utifrån mina politiska meriter, man behövde någon som kunde hantera möten med politiker i kommuner och regioner eftersom det är därifrån största delen av pengarna kommer. När jag blev tillfrågad hade Smålandsidrotten en fnurra på tråden med en viktig kommun så jag fick uppgiften att lösa knutarna.

– Tydligen blev det bra, säger Roger som valdes in i styrelsen för Smålandsidrotten 2012 och blev dess ordförande 2014.

– Framtiden har många utmaningar för idrottsrörelsen och det finns många bollar i luften. Det handlar om ekonomi, rekrytering av funktionärer, att hantera nya sporter, att förlänga barnens idrottande och att bli en viktig och naturlig del av civilsamhället, tillägger Roger Ödebrink.

När det gäller ekonomin ser han hyggligt goda förutsättningar när det gäller samhällets stöd, det finns mycket projektpengar att söka för att utvecklas. Dock ser han en fara i att det blir obalans i stöden som gör att friheten begränsas. För mycket i projektform innebär att andra talar om vad man ska göra, i viss mån bra men balans och underifrånperspektivet är bärande.

Rekrytering av funktionärer har två sidor, att rekrytera ledare inom idrotten är inte särskilt svårt med intresserade föräldrar och idrottsliga eldsjälar. När det kommer till att rekrytera folk till styrelseuppdrag är det inte lika enkelt men i det fallet är inte idrotten ensamma om problemet. Det gäller att utveckla styrelsearbetet så att det passar bättre in i den tid vi lever i.

När det gäller nya sporter är läget komplicerat. Det var många nya förbund som ville bli en del av idrotten, men riksidrottsmötet 2017 beslutade att lägga ansökningarna på is och utreda frågan för beslut på riksidrottsmötet 2019, ett möte som för övrigt ska hållas i Jönköping.

– Tänk utanför boxen, menar Roger och berättar om hur Parcour hamnat innanför gymnastikens väggar. Parcour går ut på att forcera hinder smidigt för att ta sig fram utan annat hjälpmedel än kroppen.

Arkivbild

Roger ser ett bekymmer i att barn slutar med idrottande i allt tidigare ålder, idag slutar alltfler innan tolv års ålder och det måste förändras menar han. En lösning kan vara att skjuta elittänkandet högre upp i åren. Barn ska ha roligt när de tävlar, inte få prestationsångest. Som exempel ger han HV 71 som inte har elittänkandet före 14 års ålder.

Det är angeläget att idrottsrörelsen är en naturlig och viktig del av samhället för att aktivt bidra till demokrati, jämställdhet och integration. Dessutom tror han att idrottsrörelsen kommer att få en mera tydlig roll i framtidens folkhälsoarbete.

På frågan vad det är som driver honom svarar han:

– Det är så roligt säger han och man förstår att han menar det när hela kroppen strålar av glädje och tacksamhet.

– Det är en ynnest att få leda ett av landets största distrikt bestående av tre regioner, tre större städer, 33 kommuner och 30 anställda, avslutar Roger Ödebrink