Välbesökt och uppskattad marschkonsert
Nyheter När Vaggeryd Brass och Svenarums musikkår tillsammans bildade en blåsorkester på cirka 35 personer blev det på söndagskvällen en verklig blåsarfest i Svenarums kyrka. Till det bidrog också repertoaren som för orkesterns del var uteslutande marscher.
Vaggeryds Manskör. Foto Lars-Evert Eskilsson. [1/4]
Publiken. Foto Lars-Evert Eskilsson. [2/4]
Orkestern spelar. Foto Lars-Evert Eskilsson. [3/4]
Ingemar Badman. Foto Lars-Evert Eskilsson. [4/4]
Kvällens dirigent, Ingemar Badman, vet hur marscher ska låta och har under höstens övningar verkligen fått orkestermedlemmarna att ge sitt bästa. Embouchuren (läppkonditionen) eller ”ambisen” som blåsarna säger har nog förbättrats hos musikanterna.
Musik av detta slag kan gillas av alla åldrar och kvällens orkester var en blandning av gammal och ung medan åldern bland de uppemot 200 personerna i publiken kanske inte var så blandad …
Kristina Nordkvist hälsade välkommen innan programmet inleddes med marschen Varese, komponerad av Alessandro Peroni och arrangerad av Ingemar Badman. Sedan var det dags för solisten Peter Blomqvist att med bravur på piccolatrumpet spela den välkända Trumpet Voluntary, komponerad av Henry Purcell eller Jeremiah Clarke, därom tvistar de lärde. Orkestern ackompanjerade följsamt.
Ingemar Badman har komponerat cirka 80 marscher och en av dessa, Från dåtid till framtid, framfördes. Efter Wien bleibt Wien var det sedan dags för Jan Allan Persson att spela solo. Souvenir de Poitou (J. Legendre) är inget lättspelat stycke men Jan Allan visade vilken skicklig trombonist han är. Samspelet med orkestern satt också fint.
Frälsningsarmén har också tradition av marschmusik med speciellt sound och på en sådan här konsert hör det till att också spela deras musik. Gloryland (J. Harris) och World för Jesus (J. Pattison) framfördes. Orkestern spelade också Lexington av K. L. King. En marschkonsert bör innehålla musik av Per Grundström och som avslutning spelades hans Takt och ton.
Jörgen Bok höll en andakt och under kvällen var det också sånginslag av Vaggeryds manskör. Kören, som består av medlemmar ur Vaggeryd Brass, sjöng Uti vår hage och en spiritual, What a morning. Ingemar Badman kommenterade på ett trevligt sätt den musik som spelades. Marschmusiken var representerad av sju olika länder och publiken som applåderade fram extranummer gick nog ganska nöjda härifrån denna mörka höstkväll. Kanske den hoppas på en fortsättning av samarbetet mellan de två orkestrarna?
Tex och bild Lars-Evert Eskilsson.