Vällingmatar kultingarna
Nyheter Tre nyfödda ullkultingar finns nu hos Katarina på Skillingaryds smådjurspraktik i Skillingaryd. Nappflaskan är framme varannan timme och värmedynan värmer grisarnas tillfälliga hem.
Dörren öppnas och de störste kultingen var på hugget direkt [1/11]
[2/11]
...men de mindre fick välling först [3/11]
Föddes natten mot måndagen [4/11]
Katarina Svensson matar griskultingarna varannan timme [5/11]
Ungefär 500 gram väger griskultingen [6/11]
Man blir rätt trött när man ätit [7/11]
Tre överlevande kultingar finns nu för omvårdnad på smådjurskliniken [8/11]
Värmedyna och filtar [9/11]
Små och pigga kultingar [10/11]
Inte helt enkelt när kultingen inte förstår hur man äter [11/11]
Mammasuggan, som är en ungersk ullgris, födde natten till måndagen sju kultingar. Dock drabbades mamman av förlossningsjukan och klarar inte av sina nyfödda småttingar. Fyra av dem dog under morgontimmarna och de tre kvarvarande femhundragrams-tunga kultingar finns nu i en hundtransportbur på Katarinas klinik i Skillingaryd.
– Suggan har fått förlossningsjukan tidigare, så vi har haft extra koll i ladugården. Hon har drabbats att hög feber och dåligt allmäntillstånd och kan inte ta hand om sina nyfödda kultingar, säger Katarina Svensson och öppnar transportburens dörr och den störste kultingen kommer fram direkt. Mat på gång.
– Vassa tänder har dom och de har inte lärt sig att suga heller, så det tar en liten stund det här. Tur att ni är på rätt plats, säger Katarina till de små kultingarna.
Tre galtar är det som har överlevt nattens dramatik i Hagstad, utanför Skillingaryd, och får nu mat via en vällingsflaska varannan timme. I transportburen finns det filtar och värmedynor för att hålla de små gossarna varma.
Rasen heter Magnalitsa och är en ungersk ullgris. En sugga är dräktig i tre månader, tre veckor och tre dagar. Lika länge som en tumnagel växer ut fick reportern veta under besöket på kliniken. Kultingarna påminner något om vildsvinskultingar med randiga mörkare tecken på den gråbruna kroppen.
– Grisar är smartare än en hund och är fantastiska sällskapsdjur, avslutar Katarina och hoppas att de tre galtarna kommer överleva och att mamman snart blir så pigg att hon kan ta hand om sina pojkar.