Varför har politiker stort inflytande i sjukvård?
Nyheter Här kommer ett ärligt svar ifrån Ken Frick (L), läs hans insändare här.
Arkivfoto; Ken Frick (L)
Jag är medveten om att jag nu går lite på tvärs här och där, både lokalt inom femklövern, inom liberalerna i Vaggeryd och Liberalerna i länet med flera.
Men i en demokrati måste det vara tillåtet med olika uppfattningar, och särskilt då inom Liberalerna skall det vara riktigt högt till tak. Grunden till före detta Folkpartiet och numera Liberalerna är det parti som startades 23 februari 1902, ”Den frisinnade landsföreningen” och jag är frisinnad.
Jag håller till fullo med om vad Roger Ödebrink (S) skriver. Skola, förskola och äldre vård har redan privatiserats mer än nog, det är bra nu, stopp. Men samma gäller för sjukvården.
Jag har under hela mitt vuxna liv inte förstått varför politikerna i vårt landsting har så stort inflytande i jämförelse med läkare, sjuksköterskor och övriga professionella i verksamheten. De inom Landstinget som dagligen jobbar med vård av länets sjuka styrs utav människor som inte bara delvis byts ut vart fjärde år, utan också av många människor har inte en aning om hur det fungerar där ute i verkligheten.
Raymond Pettersson kallade den politiskt engagerade vårdpersonalen för ”populister”, och flera av hans kollegor inom regionen ondgör sig nu över dessa engagerade människors vilja att förändra. Men jag tror de flesta patienterna föredrar att bli behandlade och ompysslade utav vårdpersonal, inte utav Raymond P, Malin Wengholm, Mia Frisk eller någon administratör som räknar poäng.
Min magkänsla säger mig (jag har inga siffror / bevis på det jag påstår). Men det vore intressant om någon med insikt i ämnet kunde bestrida eller bekräfta min magkänsla. Allt detta med vårdval, vårdgaranti med mera har förmodligen kostat massor med administration på bekostnad av just själva vården. Vårdgarantin trycker också ut patienter till privata aktörer, men så länge denna ” bransch ” inte är utsatt för någon ”normal” konkurrens så finns det inget man kan kalla för lika villkor.
Det finns inga lika villkor inom privat sjukvård vs statlig sjukvård. Jag vill ha stopp för fler privatiseringar och så kallad valfrihet tills vi har ett korrekt och rättvisande facit för det som redan genomförts, och jag önskar mer makt till de som arbetar inom vården nu.
Vårt före detta landsting har drabbats av diagnosen ”Regionella”, administrationen sväller och vården krymper, hur stoppar man ett sådant sjukdomsförlopp?
Ken Frick
Liberal
Det var rent beklämmande att i radions P4 höra Rune Backlund (C) försvara sig mot påståendet att det finns för få vårdplatser i Jönköpings län. Han använde precis det argument jag vänt mig emot i tidigare inlägg (reserverar mig för den exakta formuleringen): ”Det är inte färre vårdplatser hos oss jämfört med riket i helhet”. ÄN SEN DÅ????? Det går inte att försvara sig med att det är jämlikt lika dåligt överallt. Men det är bra att veta att det är lika dåligt i Jönköpings län som det var där jag lagt 30 år av specialistverksamhet.
Rekommenderar dig att ta detta resonemang med dina Liberala partivänner i region. Dom har ju jobbat aktivt för fria vårdval som absolut inte minskat kostnaderna för Regionen.
Roger Ödebrink
Jag vet, detta är Fricks egna åsikter, vad jag själv tror har blivit galet.
Jag är övertygad om att kostnaden för vårdval, vårdgaranti och administrationen runt detta har bekostats av just vården.
Då kan man inte sitta tyst för att andra delar av partiet hävdar något annat.
Som jag skrev, det vore intressant om någon kunde bestrida eller bekräfta detta med fakta.
Med vänlig hälsning
Ken Frick
En av sjukvårdspolitikens halvsjuka idéer är den överordnade strävan efter likriktning i vården, ”lika vård överallt i Sverige”. Men de glömmer kvalitetsaspekten i den vården – det verkar likgiltigt om alla får lika dålig vård eller lika bra – bara det blir LIKA. Men det viktiga är väl att alla skall ha toppkvalitet.
Sedan cirka 1990 har politiken levererat sparkrav efter sparkrav och det har passerat den gräns när det inte går att göra ett bra jobb med de tilldelade resurserna. Budgeten har tillåtits diktera villkoren där istället enligt min åsikt behoven skulle ha varit den faktor som skulle styrt. De väntetider till exempelvis canceroperationer man hör talas om – de väntetiderna är djupt omoraliska. Det är inte acceptabelt att man skall behöva privata sjukvårdsförsäkringar för att bli behandlad i tid. Ännu värre är det när den styrande klicken tillskansar sig fördelar för egen räkning, eller i vart fall försöker tillskansa sig. Patienter skall utan undantag få den vård man själv skulle vilja ha eller skulle vilja att ens anhöriga skulle få. Det är det som är kvalitetskriteriet.
Hur har Du tänkt då ? Politikerna skall väl bevaka våra intressen. De skall lägga förslag på ekonomiska ramar i samråd utförarna. Läkare och övriga anställda bör väl få utföra sitt ansvar som utförare och expertis.vi löser ej bristen inom t.ex vården om dessa värdefulla personer skall sammanträda hela dagarna
Hej Demokrat
Egentligen vill jag inte besvara spökskrivare, men du får nog läsa vad jag skrivit en gång till.
Med vänlig hälsning
Ken Frick