Varför vi hellre pratar om sex än om våra lån

Vi har normaliserat samtal om psykisk ohälsa och sexualitet, vilket är otroligt positivt för både samhället och individen. Men trots att vi blottar våra själar är vi svenskar generellt återhållsamma med vår ekonomi. Vi pratar sällan klarspråk om vad vi egentligen tjänar eller har på kontot. Men om inkomster är känsliga så är utgifter och skulder närmast förbjudet. Bostadskarriärer och aktieklipp kan vi ibland nämna i förbigående, men belåningen bär vi i ensamhet.

Det sista tabut
Psykologiskt kan delar av fenomenet kopplas till hur vi mäter framgång. I ett sekulärt och kapitalistiskt samhälle som Sverige har pengar blivit den främsta måttstocken på vuxenpoäng. Att ha kontroll på sin ekonomi är synonymt med att ha kontroll på sitt liv.

När vi misslyckas ekonomiskt, exempelvis genom att dra på oss skulder vi inte kan hantera, upplever vi inte bara ett finansiellt misslyckande, utan ett karaktärsmisslyckande. Vi känner oss oansvariga, impulsiva och barnsliga.

Men samtal kring lån skaver – märkligt nog – även när kalkylen går ihop. Att stå i skuld, oavsett om det är ett genomtänkt privatlån som man har råd med eller en avbetalning på en bil, upplevs ofta som en naggad kant på vårt oberoende.

Det här är av flera anledningar paradoxalt. För det första är lån en förutsättning för det liv de flesta av oss lever. Vi sitter alla i samma båt med allt från CSN-skulder till billån. Att vara skuldfri är undantaget, att ha lån är regeln.

För det andra borde ett beviljat lån hos en seriös aktör ses som ett sundhetstecken snarare än ett misslyckande. Dagens lånemarknad bygger på strikt ansvar. Betrodda banker som Lån & Spar Bank gör hårda kontroller och har tydliga regler för vad pengarna får gå till och vem som får ta lån. Syftet är att säkerställa att lånet blir en vettig investering som privatekonomin klarar av. Att bli beviljad ett lån betyder alltså att någon har räknat på din framtid och bedömt den som stabil – förutsatt att aktören är seriös.

Jag lånar, alltså är jag… misslyckad?
Inom psykologin talar man om kopplingen mellan self-worth (självärde) och net-worth (nettoförmögenhet). För många är dessa två oskiljaktiga.

Det handlar sällan om en faktisk kris, utan om en djupt rotad föreställning om att minus på kontot – om än tillfälligt och nödvändigt – är ett minus i karaktären. Även för den som har god inkomst och full kontroll kan ett lån kännas som en repa i lacken. Vi har svårt att se lånet för vad det egentligen är: ett finansiellt verktyg för att nå ett mål. I stället ser vi det som ett bevis på att vi inte riktigt nådde hela vägen fram av egen maskin.

När identiteten är så hårt knuten till plånboken blir skuldsättning ett hot mot själva jaget. Det skapar en finansiell dissonans, en inre konflikt, som vi hanterar på enklaste möjliga sätt: Genom att vara tysta.

Priset av tystnad
Precis som öppenheten kring psykisk ohälsa gör att vi idag snabbare kan fånga upp tecken på depression eller utbrändhet hos en vän, skulle ett öppnare samtalsklimat kring pengar kunna fungera som en tidig varningsklocka för osunda ekonomier och dåliga lån. Förändring måste föregås av öppenhet; vi kan inte laga det vi inte vågar benämna.

Målet med ökad öppenhet är givetvis inte att romantisera skuldsättning eller att normalisera ogenomtänkta lån. Tvärtom. Det är i tystnaden och skammen som de dåliga besluten frodas. Genom att prata högt blir det lättare att skilja på destruktiva krediter och sunda investeringar.