Vattenanalys visar farligt ämne vid skola

Strax intill nybyggda Sörgårdsskolan i Skillingaryd rinner en bäck. I bäcken finns två rör där vatten rinner ut från dränering/berg. Vattenprover har tagits vid mynningen av vardera rör där analysresultatet visar att det från det ena röret visar förekomst av Dikloreten som är i samma ”familj” som Trikloreten. Provtagningen har gjorts av en privatperson som vill vara anonym då risken för reprisalier är för stor. Vi har tagit del av analysrapporten. 

Provet gjordes i början av juni och skickades till laboratorium. Analyserna påbörjades 10 juni och var klart 24 juni. Vattnet hade en temperatur på 20 grader vid provtagning och resultatet visar förekomst av Trikloreten med 4,6 och Dikloreten 6,5. 

Vi på redaktionen tog kontakt med sakkunnig person som har erfarenhet från liknande verksamhet, för att förstå och få det förklarat för oss hur/varför det farliga ämnet finns i vår bygd. Han berättar:

– Föroreningen kommer från lösningsmedel och är helt omöjligt att stänga ute. Det är en av de värsta miljögifter som vi har idag. 

– Vi har tidigare haft miljöbelastande verksamheter på Eksområdet. Tri används som avfettning och rengöring. Ämnet förbjöds i början av 90-talet. Generellt sett är Eksområdet och Sörgårdsområdet i Skillingaryd inte ett område man ska riva i, inte gräva och inte spränga. 

Bäcken där vattenprover tagits

Kan du berätta om ämnet tri och dess avarter?
– Tri har en densitet på 1,47 och de här kemikalierna är tyngre än vatten. I berget samlas kemikalierna i facken. Kokpunkten ligger på 85 grader och det är ganska stabilt när det är kallt. Vid 25 grader börjar den att ”sticka iväg”. Ämnet finns i grundvattnet. Svårt att mäta eftersom vatten är i rörelse. Enda material som kan ”hålla inne” ämnet är rostfritt stål, men exempelvis plaströr tränger ämnet igenom. Miljöbelastad verksamhet på området hade tillstånd för att nyttja 30 ton per år. Man värmde upp bad i kar och hade kolfilter som renade ångan. Ångan blev i vätskeform och taket fungerade som ett stort uppsamlingsställe. När det regnade hamnade vätskan i stuprör och ner i dagvattnet. Mätvärden inne i fabrik visar på tri,  ångan har stigit och gått ut på taket. Kommunen vet om det här. Så länge det finns vattenflöden kan man inte mäta. Står det still så kan man mäta värden. Mäter man i strömmande vatten måste det vara stora volymer. Vi vet att ämnet finns i hela Sörgårds- och Eksområdet men att utspridningsområdet inte är klargjort och så fort man börjar röra i det här, och ändrar grundvattnets flöde, sprider det sig.

– Ämnet tri försvinner aldrig utan enda hanteringsalternativet är att gräva upp. Dikloreten som finns på analysrapporten är en form av tri. När man förbjöd ämnet på 90-talet ersattes det med fosfat och då blev det övergödning i stället. I tvättbaden fick man plötsligt tungmetaller och man släppte det till reningsverket. Det finns flera avarter på Trikloreten. Men så länge det ligger still och man inte ändrar vattenflödet blir det inte påverkat och är det stabilt. När det börjar röra sig är Tri ett ämne som rör sig fort i vatten.

– Jag känner att det krävs högre kompetens än kommunanställda för att göra provanalyser innan man bygger något på Eks- eller Sörgårdsområdet. Det bör vara någon från SGU eller annan extern verksamhet som är specialiserad. Att bygga en ny skola på området är helt otroligt hanterat. Det finns inga kända tätskikt som kan skydda mot att tri tränger in i byggnader. Det här inget man ska in och rota i innan man inte vet var källan är.

– Om man inte gjort prover, tester, borrningar och tagit reda på hur det ligger till med vilka volymer det kan finnas av tri i markområden så behöver man säkerställa förekomsten. Man rör inte området, spränger eller gräver så länge man inte vet källan. Men man kommer att hitta källan om man letar. Vi har sprickor i berget, det är inte massivt, källan kanske inte ligger ytligt utan runnit ner 30 meter ned. Det kan inte vara så svårt att reda ut varifrån det kommer, man ser hur dagledningarna är kopplade. Innan man gjort en riktig geologisk undersökning om vilka volymer av ämnet vi pratar om ska man inte rör marken och påverka vattenflödet.

– Kort summerat rör det här sig om en miljöskada. Vi kan konstatera att det ligger en avsevärd mängd tri i området. Tidigare verksamheterna har följt lagar och regler men inte tänkt på att ämnet har gett ånga på taket. Lösningsmedel kan man bränna upp, men det finns en avart som inte går att bränna och det är tri. Om jag hade bott i området hade jag aldrig tillåtit att man lägger ner plastslangar i min trädgård. Jag vet att man hittat överskridande gränsvärden i närheten av skolans byggnad. Ett prov räcker inte. Man måste ta flera, när det är varmt, kallt, regn. Allt påverkar vid för ett provresultat. Bäst resultat får man när man gör prover i olika form, densiteten på tri förändrar sig vilken temperatur det är ute. Hur ser värdena ut när vattentemperaturen är högre, ytan är varmare medan grundtemperaturen i bergen kanske är 4-8 grader?

– Tri är ett cancerframkallande ämne. Det ger skador i nervsystem och fosgen bildas vid upphettning, avrundar vår sakkunnige. 

På SGU:s, Sveriges geologiska undersökning, hemsida finns följande information: 

Vissa klorerande kolväten har eller har haft särskilt stor användning som lösnings-, avfettningsmedel inom industri, verkstad och kemtvätt, däribland tri- och tetrakloreten som är bland de mest uppmärksammade organiska föroreningar i grundvatten och dricksvatten. Klorerade lösningsmedel, däribland tri- och tetrakloreten, kan klassas som så kallande DNAPL (reds anm; denne non-aqueous phase liquids).

Sådana ämnen har en högre densitet än vatten och samtidigt en begränsad vattenlöslighet och kan efter utsläpp spridas som fri vätskefas i mark- och grundvattenmiljö och sjunka till stora djup. Föroreningar löser sig då delvis i grundvattnet och kan också transporteras vidare i löst fas. Det är en process som kan fortsätta en lång tid efter att ett utsläpp upphört, eftersom föroreningarna länge kan finnas kvar i fri vätskefas och vara absorberande till markpartiklar i både den mättade och omättade zonen. 

I mark- och grundvatten bryts exempelvis tri- och tetrakloreten ner till 1,2-dikloreten som ofta finns i grundvatten i närheten av tri- och tetrakloreten. 1,2-dikloreten bryts i sin tur ner till kloreten (vinylklorid) och eten.

Flera klorerande lösningsmedel är dessutom flyktiga, vilket leder till att de finns i porgas och kan spridas i gasfas och utgöra en risk vid inandning. Runt punktkällor bildas en så kallad föroreningsplym, i och med att föroreningarna kontinuerligt transporteras med grundvattenflödet och kan nå långt ifrån ursprungskällan. Toxiciteten varierar bland halogenerade lösningsmedel.

Flera av dem kan orsaka leverskador eller öka risken för cancer, däribland trikloreten, tetrakloreten, vinylklorid, 1,2-dikloretan, 1,2-dikloreten, diklormetan och tetraklometan. Lösningsmedlen kan också vara skadliga för vattenlevande organismer och flera av ämnen regleras med gränsvärden enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter.

På Naturvårdsverkets hemsida finns följande information: 

1,2-dikloretan förekommer inte naturligt i miljön men sprids till miljön vid produktion och användning i kemisk industri samt avfallsströmmar. 1,2-dikloretan är ett klorerat lösningsmedel och hör till ämnesgruppen flyktiga organiska föroreningar, kallas också etylendiklorid och är en klar, lättflyktig vätska med sötaktig lukt som är mycket brandfarlig. Spridning av ämnet sker främst genom diffusa utsläpp till luft. I luft bryts ämnet ned fotokemiskt och efter några månader, men kan dessförinnan, transporteras långa sträckor i luften. Vid utsläpp till vatten och mark avdunstar 1,2-dikloretan till stor del snabbt till luften. Vid stora utsläpp till mark kan en större mängd 1,2-dikloretan ta sig ned till grundvattnet och kontaminera dricksvattnet.