Veteraner i metallindustrin
Nyheter När unga pojkar på 1940 - 50-talet var klara med folkskolan väntade arbetslivet. I Vaggeryd var det naturligt att pojkarna vända sig till den framväxande metallindustrin. Det fanns gott om jobb även för en 14 - 15-åring. I Museiföreningens nya bok berättas det om 14 ”årsrika metallarbetare”.
De började med enkla jobb på en av samhällets fabriker, lärde sig jobbet och blev bygden och yrket trogen och bidrog på så vis starkt till verkstadsindustrins utveckling i vår kommun. När de nådde pensionsåldern hade de flesta jobbat i den lokala verkstadsindustrin i 50 år eller mer. Lars-Olof Kimmehed och Rune Fredriksson är två av dem.
Lars-Olof Kimmehed
Lars-Olof född 1931. Han växte upp på Skyttabygget och gick i skola i Byarum i sex år plus ett år i fortsättningsskola en dag i veckan. Tidigt fick han lära sig att hjälpa till med sysslorna på den lilla föräldragården.
Lars-Olof började som 14-åring på Vaggeryds Mekaniska Verkstad.
– När jag fyllde 15 år fick jag 93 öre i timman i lön, berättar Lars-Olof.
Han arbetade som montör eller vid ”bänken” som han uttryckte det. Från början var det mycket tunga lyft som vi fick klara av för hand, men med tiden fick vi lyftanordningar och traverser till vår hjälp.
Mat och kaffe fick vi inta vid ”bänken” och det dröjde innan personalutrymmen med lunchrum kom. Arbetsmiljön förbättrades med tiden och olycksrisken blev därmed mindre. Lars-Olof har klarat sig utan några yrkesskador. Han har tillhört Metall under hela yrkeslivet.
Lars-Olof arbetade några år på Virkesfabriken i Götafors men återvände till metallindustrin då han började på Kjellemos 1983 och där var han kvar till pensioneringen 1996.
– Jag har alltid trivts bra med de jobb jag har haft, avslutar Lars-Olof.
Rune Fredriksson
Rune är född 1936 och växte upp i Bratteborg. Efter sju år i folkskolan började han 3 augusti 1950 arbeta på Tabergs Mekaniska ”Meken” där han jobbade i tolv år. Därefter fick han anställning på Vaggeryds Mekaniska Verkstad i Vaggeryd där han var kvar resten av yrkeslivet. Runes första timlön var 75 öre.
Rune gick med i facket när han fyllde 15 år och under större delen av yrkeslivet var han fackligt aktiv. När Vaggeryds Mekaniska Verkstad flyttade till nya lokaler 1965 startade arbetarna en fackföreningsklubb. Rune blev sekreterare men ganska snart ordförande. Under sin tid som ordförande fick Rune uppleva hur arbetsmiljön radikalt förbättrades. Tunga lyft försvann och ersattes med mekaniska lyftanordningar och hydrauliska truckar. Rune var med om att förhandla fram timlön som ersatte ackordslönen.
Samarbetet var gott på Vaggeryds Mekaniska. Mattias Mattsson och Folke Mattsson i företagsledningen och facket hade förtroende för varandra. Fackklubben var normgivare för lönesättningen för övriga verkstadsindustrier i Vaggeryd. Rune arbetade några år som arbetsledare och det sista året gick han ned till fyradagarsvecka på grund av en förslitning i höfterna. Han gick i pension 23 september 2001. Då hade han arbetat inom verkstadsindustrin i 51 år.
Från och med Waggerydsdagen finns boken till försäljning på Magnisa stuga.
Veteranträff i Magnisa stuga. Rune Fredriksson, Lars-Olof Kimmehed, Per Lundkvist, Sven Johansson och Leif Haegerstam. [1/4]
Lars-Olof Kimmehed vid kipphyveln. [2/4]
Blivande metallare på kurs i Norrahammar. Från vänster: Sievert ”Vingen” Nilsson, Ingemar Kimmehed, Jan-Olof Westroth, Jan ”Viggo” Andersson, okänd, Stig ”Rödbeta” Svensson, Nils-Uno Sandahl, Roland ”Lillen” Svensson, Sony Bertilsson, Håkan Sandberg, Sven ”CA” Andersson, Hans-Gunnar Johansson och Ronald Åkerblad. [3/4]
AB Vaggeryds Mekaniska Verkstad på Frideborgsvägen 15. [4/4]