Vicksbo – en värdig plats för hedersplaketten
Nyheter Inga Ekström som tillsammans med sin make Bo får årets kommunala byggnadsvårdspris är en av många hemvändare som berikat bygden.
Dessutom går byggnadsvårdspriset till en person som vuxit upp i den byggnad som nu får hedersplaketten på fasaden.
Artikeln nedan är ett utdrag ur en annan artikel om makarna Ekström:
Inga Ekström är dotter till Hertha och Allan Wickström, två absoluta förgrundsfigurer i Byarums hembygdsförenings 80-åriga historia.
Allan Wickström var den drivande kraften bakom skapandet av hembygdsföreningen och dess fortsatta verksamhet än fram till sin bortgång 1971.
Då klev hans hustru Hertha in i verksamheten och skapade genom damklubben den servering som sommartid blivit oerhört uppskattad. Därigenom tryggades bland annat tryckningen av hembygdsboken, ett av Allan Wickströms älsklingsprojekt, som i dagarna ges ut för 56:e gången.
Inga Ekström växte upp i lärarbostaden i Byarums skola. 1948 flyttade familjen in i Vicksbo, skapat av familjen Killander 1903. Byggnaden tjänstgjorde därefter som pensionat på 1930-talet innan Allan Wickström köpte byggnaden 1947.
Inga studerade vidare på realskolan i Vaggeryd och läroverket i Jönköping innan hon drog till Lund för studier på högskolenivå.
På 1960-talet mötte hon Bosse Ekström och bildade familj. Inga var lärare i svenska och engelska, först i Stenstorp och sedan Falköping, för övrigt i de trakter där hennes pappa en gång i tiden startade sin lärargärning på 1920-talet.
Efter att hennes yngre bror Bosse Wickström hade gått bort ställdes frågan om framtiden för Vicksbo på sin spets.
– Min bror Bo var ju den i vår familj som en längre tid hade skött huset och trädgården. När han avled slog vi oss ned och dryftade hur vi skulle göra. Min make och jag bestämde oss då för att flytta till Byarum, ett beslut som vi absolut inte har ångrat, säger Inga.
I november 2013 gick flyttlasset och i dag är makarna engagerade i Svenska kyrkan och hembygdsföreningen.
– Det har därmed blivit så att vi har tagit över efter mina föräldrar utan att vi har tänkt oss det, konstaterar Inga.
– Vi syskon är överens om att inte sälja Vicksbo utan att den ska leva kvar i släktens ägo. De ingifta har heller inte på något sätt grymtat. Visst, det kostar en del pengar men var och en får bidra efter sin förmåga.