Vill hjälpa till att driva ”skjutfältsfrågan”

Först ett företagsbesök på Kinnarps där ett tiotal (L)-partimedlemmar mötte upp Emma Carlsson Löfdahl och Allan Widman. Därefter gjordes en rundvandring på Miliseum av Sven Engqvist. Den öppna frågestunden öppnade en timma innan fikat och årsmötet i kommungruppen.

– Jag är riksdagsledamot från länet sedan tio år tillbaka och hade förmånen att fortsätta en mandatperiod till. Jag jobbar i socialutskottet och socialförsäkringsutskottet. De som vill jobba kan jobba. I socialförsäkringen har vi ett fyrkantigt system, oklart hur, men 40 timmar är heltid. Är man sjuk jobbar man 30, 20 eller 10 timmar men så enkelt är det inte. Jag jobbar för att få ett mer flexibelt system. Många som  har kroniska sjukdomarna kan jobba mindre när man har skov och tvärtom. Har man halvt sjukbidrag eller sjukskrivning får man jobba 20 timmar. Jobbar man 21 timmar är risken att man blir av med försäkringen. Det är vad jag jobbar stenhårt med att få ett enklare system där alla kan vara med och bidra till sin förmåga, säger Emma Carlsson Löfdahl (L).

– Jag tjänstgjorde här på 80-talet och hade koll på målområdet. Jag har suttit i riksdagen sedan 2002 och i försvarsutskottet under hela perioden. Jag har en bakgrund som reservofficer. Frågan är om vi har haft någon partiledare i fredstid som varit så engagerad i försvaret, jag kommer att sakna Jan Björklund. Det var 1999 på ett landsmöte i Lund vi verkade för ett medlemsskap i Nato. Det är en fråga som vi har drivit sedan dess, med viss framgång. Vi har levt i en tid där saker och ting har fallit bort, nu har världen blivit väsentligt mer allvarlig, vi ser hur internationell folkrätt faller sönder. Otäckt att det går åt fel håll. Vi som parti vill satsa på försvaret, säger Allan Widman.

– Vi har ett skjutfält och det är okej. Det fördubblades under andra världskriget och man sköt 5 000 salvor per år förr. Nu är det dödstyst. Utanför skjutfältet, där vi bor och lever, får ingen bygga på grund av influensområde och bullerzon. Det är knappt några övningar, vi förstår inte varför man har en bullerzon, säger Kjell Boberg.

”Skillingaryd är en halvö och jag kan inte begripa varför det inte är något influensområde där” påpekar Boberg i Hult.

– Jag har hört det här förr och det är helt galet. Det här skjutfältet är inte direkt nybyggt och ni är vana över att det smäller. Skulle det låta så här över Stockholm så blir det problem. Jag och Allan kan inte säga att vi kan åka till Stockholm imorgon och ändrar det här över en dag. Man ska få bygga när man vet att det bullrar. Jag vet att vi inte är ensamma om att driva den här frågan i partiet, men tyvärr är det trögt och väldigt svårt att ändra, menar Emma Carlsson Löfdahl (L).

– Jag tror att det är viktigt att kommunpolitikerna trycker på hos Länsstyrelsen, menar Emma.

– Skjutfältsgränsen är det som gäller och utanför är det vi i kommunen som bestämmer, säger Christer Holmgren (M) och undrar vad det är dom vill slå vakt om. Man vill inte släppa ifrån sig någonting för man vet inte vad man ska göra av skjutfältet i framtiden. Den bullernivån som är från artilleriet är helt ointressant, men högkvarteret är väldigt bestämda och vill inte backa.

– Vi kommer aldrig tillbaka till den övningsfrekvens vi haft tidigare. Det pågår en utredning om buller när det handlar om bland annat Linköping. Jag förstår att det här är en otrolig hemsk utveckling för er och jag har en del ingångar i försvarshögkvarteret. Ni är inte ensamma om den här problematiken. Försvarsintresset är det som får mest genomslag. Nu är jag informerad och se vad vi kan göra av det här, säger Allan Widman (L).

– Vi vill inte att skjutfältet ska försvinna, men en kommun som växer som vår, så blir det så här. Vi vill driva det här vidare att familjer ska få bo i det så kallade influensområdet. Ni kanske kan öppna påsen och driva det här med bullerservitut, skickar Ewa Magnusson (L) med länets riksdagsledamöter.