Vilthandläggare mötte LRF i vargfrågan

Fullsatt i Ekbackens föreningslokal i Bondstorp

LRF:s regionstyrelse med Karin Nalbin, Johan Nyman och Dan Sandberg bjöd in medlemmar i kommungrupperna Vaggeryd, Värnamo, Gislaved och Gnosjö till en informationskväll om rovdjur, stängsel och paragraf 28. Ekbackens föreningslokal i Bondstorp fylldes när ett 50-tal medlemmar slöt upp. LRF-ordförande Karin Nalbin inleder vargkvällen: 

– Vi har vargrevir tidigare i länet. Brängereviret. Jag är bosatt i reviret. Nu har vi ett nytt revir. Jag vet hur ni känner. Oron som vi har hela tiden att vi inte vet om det händer, när det händer. Hittar vi döda djur eller skrämda djur? Vem ska man bli arg på är när man blivit frustrerad. De flesta hemmavid var förbannade över myndighetens beslut. De hade inte förstått hur det här systemet fungerar. Länsstyrelsen har ett uppdrag. När vi fått den bilden klar kan vi fundera på om vi ska fortsätta vara arga och vem vi riktar vår frustation mot. Jag hatar inte vargen, jag tycker väldigt mycket om djur och är imponerad över hur systemet fungerar. Vargen är duktig på att överleva. Jag hatar inte vargen som djur, men jag hatar det som den gör mot mina djur och svensk livsmedelsproduktion. 

Linda Andersson berättar

Länsstyrelsen fanns på plats med rovdjurshandläggarna Linda Andersson, Linda Griffins och Kjell Mohlin som den här kvällen träffade LRF-medlemmar om inventeringsarbetet, dokumentation, skada på tamdjur, besiktning vid vargangrepp och paragraf 28. Linda Andersson inleder med att visa en bild på två vargar som spanar på ett vildsvin och berättar ”Vildsvinen är definitivt ett byte för vargarna i södra Sverige”:

– Vargarna lever i en flock. Innan ett revir bildas finns det en varg som är stationär och en annan varg kommer dit. De patrullerar sitt revir. Andra vargar som kommer in i andras blir bryskt ivägkörda eller dödade. Revirmarkeringen har ett syfte att ”här håller vi till”.  De får valpar vid den här tiden på året om de har träffats under löpperioden. Valparna går med i reviret tills de är ungefär ett år gamla, därefter kan de vandra ut men också bli kvar i reviret. Reviret kan omfatta mellan tre till 16 kvadratmil, reviren är ganska små i södra Sverige. I mellersta delen av landet behöver reviret omfatta större område. Vi har också de så kallade ”vandringsvargar” som kan gå långt på kort tid. Dessa är svåra att hålla koll på. Vandringsvargar utsätts för mer faror än det revirmarkerande paret.

– I mellersta delen av landet äter vargarna mest älg och därefter rådjur, hjort och vildsvin samt diverse småvilt. I södra delen får vi fram en annan bild genom att analysera spillning. Älg- och rådjur krymper jämfört med mellersta landet och här består födan lika mycket av vildsvin som rådjur och en del hjort. Här i södra delen har de fler bytesdjur att välja mellan. 

Inventeringsperioden för varg är från den 31 oktober till den 31 mars. Som hjälpmedel används spårning och kameror. DNA-prov tas, både från spillning och urin. Dessa prover skickas på analys. 

– Viktigt att allmänheten rapporterar in. Vi är tacksamma för rapporterna och vi kan rikta in inventeringen på ett annat sätt. Får vi information är vi angelägna att komma ut och spåra, berättar länsstyrelsen. 

Sedan tio år tillbaka har tyngdpunkten på observation och inventering varit i västra delen av södra landet. Linda Andersson visar bild över reviren Baremossen, Brängen, Mossjön och Hagarmossen. 

– Mossjön som är det senaste konstaterade reviret har vi sett att hanen har varit här sedan 2019 och gått själv. Han har nu fått sällskap av en hona som kommer norrifrån. De markerar sitt område mot andra vargar. Reviret sträcker sig från Sävdabo i norr ner till Åker och Åsenhöga. Det är ett stort revir om man jämför med de andra reviren i länet. 

– I Hagarmossen spåras en hona som rör sig en god bit in i Gislaveds kommunen och Västra Götaland. Hon visar inget revirmarkering. Det finns en individ kvar i före detta Bergaskogsrevirerat och det är en kvarvarande valp från den kullen och hon verkar vara stationär, berättar Linda Andersson vid länsstyrelsen. 

Vargangrepp, viltskador och förebyggande åtgäder
Vargangreppen har ökat. Lodjurstammen har ökat men det ses ingen koppling till detta och angrepp på tamdjur och hundar. 

– När det gäller vargangrepp så sticker det ut i statistiken vissa år och då handlar det om en enstaka individ som gjort många angrepp i en liten del av länet. Då har vi haft skyddsjakt. Oftast är det får som angrips av varg. Den här enstaka individen som jag pratade om tidigare, som återfinns i vargangreppsstatistiken, är en ensam individ som gått från Norge och första gången hittades i Kronobergs län. Sedan kan man följa denna ensamma individ upp till Norrköping och sedan söderut igen mot Kronoberg och Kalmar, nu senast i Skåne. Det är en individ som har ställt till det ganska mycket. 

– Vid angrepp ska man som tamboskapsägare höra av sig så snabbt man kan till oss. Är det så att vi konstaterar att det är ett vargangrepp så kan vi ställa upp med olika typer av akutåtgärder, lapptyg, elnät, diverse lampor i alla former med ljud, radio är bra att ställa ut i skogen och vi informerar i vårt sms-system ”rovdjursalert” där vi skickar ut meddelande till tamdjursägare som är registrerade. Vi hjälper till med tips vad som kan passa en själv i en förebyggande åtgärd. Det gäller rådgivning förstås både akut och längre fram. Man har rätt att söka ersättning enligt Naturvårdsverkets ersättning och bidrag, det gäller både direkta och indirekta kostnader. Ersättning kan utgå för medicin, veterinärkostnader, produktionsbortfall, extrafoder, kadaverhämtning, flytt av djur, tillväxtförlust och för ofödda lamm. 

En LRF-medlem frågar: ”vad det finns för uppbackning till djurägaren”?
– I den stunden man hört av sig kommer vi och gör besiktning, förklarar vad som hänt, det kan vara terapisamtal för att hantera den stunden, olika hur omfattande det är. Vi har också tillgång till en besiktningshund för att leta men också för att markera om det är en varg. Det kanske är nötdjur som är skrämda. Hunden är bra att ha tillgång till, svarar Länsstyrelsen. 

En LRF-medlem frågar: ”är det så att man flyttar vargar från norr till söder”?
– Vi har ett nationellt referensvärde. Det delas upp mellan länen. Det görs med jämna mellanrum i mellersta och södra Sverige. Nu är vi i ett sådant läge att vi vet var vargstammen finns, finns det någon möjlighet att göra något som anges i rovdjurspolitiken. Det är på landshövdingsnivå att komma överens om nivån ska höjas eller sänkas. Naturvårdsverket har fått ett uppdrag att flytta från norr till söderut, det är en rad delar att göra det när man söver en varg och förlitar den. Den ska vara genetiskt viktigt och med finsk-rysk påbrå. Ska man ha en lägre referensvärde så kommer det bli mer krav på den genetiska. Naturvårdsverket ska komma med mer information om det då resultat är klart, förklarar Linda Andersson vid länsstyrelsen. 

Karin Nalbin, regionordförande LRF, flikar in att ”som djurägare är det oro när man inte kan sova på natten, vi har en medlemsförmån som heter omsorgsgruppen, dit kan man vända sig”. 

Linda Griffins

Linda Griffins tog över kvällen med att informera om rovdjursavvisande stängsel. 

– Man kan komma långt med att se över de stängsel man har och en viktigt del är att man ska inte ha några öppna delar mot vatten, ni vet själva att det är bra att ha bra stängsel. Man kan även förbättra befintliga stängsel. Minsta lilla hålighet under stängsel kan vargen krypa under. Det kan också hjälpa med att sätta eltråd längre ned. Man kan sätta armeringsnät vid diken. Om man vill söka bidrag så följer vi viltskadecenters rekommendationer. Man kan få bidrag för femtrådigt elstängsel, fårnätet med och utan låsta knutar som kompletteras med en till två eltrådar. Kraftiga hörnkonstruktioner. Vi ger bidrag till får och getter för det är de som angrips av varg. Man höjde ersättningen från 50 kronor per meter och nu är det 58 kronor per meter. Flyttbara elnät, samma ersättning som för permanenta stängsel, vattenlapptyg.

– Utöver själva materialet kan man söka bidrag för röjning en gång per år under stängslet. Det finns även rådgivning som vi kan hjälpa till med. Man kommer ut på plats innan stängsel är uppsatt och självklart får man råd under tiden också. 40 stängsel är uppsatta sedan 2013. Ytterligare sex stycken ligger under handläggning. Totalt har vi 62 kilometer rodjursavvisande stängsel och delat ut cirka tre miljoner i bidrag, berättar Linda Griffins. 

Hur går en varginventering till?

Kjell Mohlin jobbar med naturvård i reservat och är Länsstyrelsens besiktningsman och kontaktperson om det skulle vara så att rovdjursstängslet inte fungerat. Vad betyder paragraf 28? Kjell berättar: 

– Ett sätt att freda sig och försvara sina tamdjur. Det handlar inte om en förebyggande sak. Rovdjuren är stora och äter kött. Om eller när det sker ett angrepp så kan man freda sig eller avstyra ett angrepp. Paragraf 28 är den sista möjligheten man ska ta till. Man får skjuta verkanseld. Jag är här i kväll för att ni ska veta hur ni beter er om situationen uppstår. Vi ska inte hamna i klaveret. Tidigare har någon blivit fälld för jaktbrott och fängslad för att ha skjutit en varg. Det handlar om att avvärja ett angrepp och det här går inte att planera. Det händer ganska sällan och vi har bara haft ett paragraf 28 i länet. Man får döda rovdjuret om man inte lyckats skrämma det med verkanseld. Det behöver inte vara djurägaren som gör det. Vi kan kalla paragraf 28 skyddsjakt på eget initiativ. 

– Det ska vara tydligt att det varit ett angrepp eller pågående angrepp. Oerhört viktigt att man kontaktar oss på Länsstyrelsen när ett paragraf 28-ärende inträffat. När vi kommer ut till platsen så görs en undersökning och man får beskriva hur det har gått till, hur många djur som är skadade. En besiktning och förhör görs, både med den som skjutit och djurägaren om detta inte är samma person. Gör man allting rätt så är det inget konstigt, man ska bara få det bekräftat och dokumenterat. Hittar vi något olagligt så blir det polisutredning om jaktbrott. 

– Ni som är ute och jagar och det kommer ut en varg hos en passkytt så gäller inte paragraf 28. Men om vargen jagar din hund, då är det ett paragraf 28 ärende. Ni ska inte hamna utanför rättvisan. 

Linda Andersson på länsstyrelsen flikar in om skyddsjakt:
– Det ska vara risk för allvarlig skada och det är Länsstyrelsen som bedömer. Det krävs att det ska ha skett ett antal incidenter eller risk för fortsatt allvarlig skada och där det inte finns en annan lösning. Många delar som ska bedömas därför kan vi inte utlysa skyddsjakt på stående fot. 

En LRF-medlem undrar: ”är det fler vargar som jagar samtidigt?”
– Oftast är det en varg som gör ett angrepp. Det är det vi fått ut av besiktningarna. De jagar ensamma eller i flock, eller i par. Valparna kanske inte är fullärda, de kanske bara hänger på. Man får för sig att det är en stor flock vargar som omringar djur, så fungerar det inte, svarar Linda Andersson.

Till vänster ses Johan Nyman från regionstyrelsen LRF

Efter paragraf 28 information och innan frågorna kom om pilbågar och dynamit uppmanade LRF:s Johan Nyman medlemmarna att använda paragrafen. Vad tycker LRF i vargfrågan?

– Vargstammen ska vara den minsta möjliga och så nära bottennivån som det bara går. Tamdjurshållningen får inte försvåras, det kan vara så att man inte väljer att utöka sin besättning. Vi har dialog med Länsstyrelsen. Kan vi få till en licensjakt, om det ökas jakt i mellersta delen av landet så kommer det inte bli någon jakt här i södra delen. Naturvårdsverket har ett referens värde minst antal på 300. Och sedan har vi ett riksdagsbeslut som kommer med något annat och sedan har vi EU som kommer med något direktiv. 

– Snart är det EU-val och den här frågan är viktig. Vi har en lagstiftning på EU-nivå som reglerar nationellt vad vi får göra med vargarna i landet. Vi vill också att skyddsjakt ska medges tidigare, vad är en allvarlig skada? Alla skador, både de direkt och indirekta ska ersättas. Det ska vara tydligt. Vi vet att Länstyrelsen gör så gott de kan med de medlen som finns, men det behövs mer pengar. Vi har åsikter med varifrån de här pengarna kommer ifrån. Det kanske kommer från stöd som ska vara öronmärkta till lantbruket. 

– När det gäller politisk påverkan i den här frågan tycker jag att de här träffarna är bra. Vi behöver inte vara i Bryssel, men vi kan påverka. Vi har fyra anställda tjänstepersoner som jobbar med vargfrågan i Bryssel. Riksdag och regering har en del att säga till om, verkstaden är inte där, men vi kan göra de medvetna på vad det här betyder för oss. Vi måste först och främst jobba med värden som politiker som inte är lantbruksintresserade. Kronor och ören fattar de flesta och biologiska mångfalden. Att vända olika politikerbeslut mot varandra. 

– Naturvårdsverket jobbar vi också med, ganska trög myndighet men det är min personliga åsikt, men där finns det mycket att göra. Viltskadecenter ligger mitt i allt, man forskar mycket, där är det intressant att se vad det är för forskning som bedrivs, där kan vi lägga mer energi och vi behöver hjälp av gänget i regeringen. Regionalt sitter vi i viltdelegationen, vi bildar opion och vi sprider information. Vi har en dialog med Länsstyrelsen, naturligtvis. Skyddsjakten är tunggrott. Ur ett lantbruksperspektiv lägger vi krut på Bryssel. 

– När det skett ett angrepp: Hjälp åt att stötta djurägaren. Det här rör upp något oerhört, avrundar Johan Nyman från regionstyrelsen LRF. 

Karin Nalbin, ordförande i LRF, summerar kvällen med orden: ”Det är tufft att ta att känslan är att rovdjuren är mer värda än mina tamdjur”.