WIK:s 100 år startade på Slätten i Götafors

WIK:s styrelse inför 100-årsjublieet. Från vänster Staffan Löfström, Ulf Rudolfsson, Johan Svensson, ordförande, Gunnar Lövgren och Bengt Carlsson.

Under de senaste veckorna har en ny förskola uppförts i Götafors. Men hur många känner till att den nya byggnaden ligger på idrottshistorisk mark? Där spelades nämligen de första fotbollsmatcherna i Vaggeryd för 100 år sedan.

WIK-styrelsen har ännu inte avslöjat vad som kommer att hända under jubileumsåret. Men klart är i alla fall att Waggeryds Museiförening kommer att ge ut en jubileumsskrift som börjar säljas vid Hemvändardagen i samband med Waggerydsdagen lördagen den 29 augusti.

I den boken kommer berättelsen om hur idrotten kom till Vaggeryd att räddas undan glömskan.
Det gjordes redan före 1920 försök att spela organiserad elvamanafotboll i Vaggeryd. Men så väl förkrigsårens Vaggeryds GIF som Vaggeryds BK från 1919 var satsningar som inte ledde någon vart.
Men med den sistnämnda föreningen såddes ändå ett fotbollsfrö som bar frukt. Anton Lindbergh var nämligen redan i Vaggeryds BK den drivande kraften. Han hade, av framsynta och fotbollsintresserad ungdomar, uppmanats att som som nyutexaminerad folkskollärare söka arbete i Vaggeryd. År 1916 fick han en lärartjänst och tog genast itu med att etablera fotbollen på orten.

Sven ”Gliet” Eliasson är WIK.s mest kände idrottsman. Här i aktion mot Norge B i Trollhättan 1956 när han blev tremålsskytt. Han spelade fem gånger i det svenska landslaget åren 1956–57. Två gånger i A-landslaget och tre gånger i B-landslaget.

• Bildades på Hotell Rosander
Satsningen bar inte frukt direkt men den 1 april 1920 var tiden inne. Då bildades Waggeryds Idrottsklubb vid ett möte på Hotell Rosander, som låg tvärs över Stationsgatan från järnvägsstationen räknat.

En viktig fråga dök upp direkt: Var skulle den nya föreningen spela sina fotbollsmatcher? Någon tillräckligt stor yta fanns inte tillgänglig i tätorten. Däremot fanns Slätten i Götafors, som på den tiden inte ingick i Vaggeryds municipalsamhälle. Ett brev med förfrågan om att disponera Slätten skickades till Munksjös platschef, Hugo Lundberg. Svaret kom nästan med vändande post och berättade att det gick utmärkt att använda Slätten.

• Första matcherna
Där spelades våren1920 de allra första träningsmatcherna. Från och med fotbollsåret 1924–25 föddes det moderna seriesystemet och WIK avancerade snabbt under Anton Lindberghs ledning. Dock tvangs föreningen avstå en första uppflyttning till det nationella seriesystemet. Det berodde på att Slätten i Götafors var dålig för seriespel. Men 1929 flyttade WIK:arna in på Idrottsplatsen. Markområdet i södra delen av tätorten hade inköpts redan 1926.

Av bara farten hade WIK:arna från 1924 och framåt även startat sektioner för bandy, friidrott, gymnastik, orientering och skidåkning samt sim- och cykelsport.

Många av dessa sektioner avknappades till separata föreningar men bandyn och friidrotten bestod vid sidan av fotbollen. 1954 var dock WIK-friidrottens saga all.

Fotbollen nådde ända upp till näst högsta nivån åren 1941–43 samt i slutet av 1950-talet, åren 1955 till 1960. WIK-bandyn spelade allsvenskt 1942 och 1964.

• Pengarna…
De verkliga svårigheterna för WIK uppstod under föreningens andra halvsekel då pengarnas inflytande på idrotten blev större och slutligen helt avgörande.

1972 fick WIK en sektion för damfotboll men 18 år senare var föreningen tvungen att överlämna Idrottsplatsen till kommunen utan ersättning. Detta bakslag sved hårt och länge eftersom anläggningen värderades till över över tio miljoner kronor. Dessutom klarade inte föreningen generationsväxlingen på ledarsidan.

Utmaningarna under 2000-talet ligger i att skapa tillräckliga inkomster för att kunna fortsätta utvecklingen av föreningen. De tre grenarna på det nuvarande WIK-trädet, herrfotboll, damfotboll och bandy kräver var för sig stora arbetsinsatser. Trogna ledare som förmår att arbeta långsiktigt kommer att ha centrala roller i det utvecklingsarbetet.

Kåre Boberg