William – Vaggeryds första SM-medaljör i karting

När vi anländer till huset på Södra Park i Vaggeryd öppnar sommarlovsledige William Svensson dörren. Han börjar snart klass 9 B på Hjortsjöskolan och har haft ett minst sagt ovanligt sommarlov. Som ”ganska ny” inom motorsporten knep han silvermedalj i karting-SM som arrangerades i Kalmar för någon vecka sedan. 

Vem är William?
– Jag är 15 år och bor i Vaggeryd. Jag har ett stort intresse för gokart men också golf och bandy. Jag har kört gokart i snart två år, så jag är ganska ny inom sporten, berättar William. 

Hur kommer det sig att du började med karting?
– Min pappa är motorsportsintresserad och har alltid följt formel 1. Jag började också kolla på det, tyckte det var kul och jag började att köra hyrkart. Jag fastnade för det och jag blev medlem i Jönköpings Karting Club som har sin bana vid Axamo. Jag tränar en till två gånger i veckan. Det är kul med fart och på den vägen är det, helt enkelt…

William, tillsammans med ett tiotal klubbkamrater från Jönköpings Karting Club, fanns på plats under SM-tävlingen i Kalmar för någon vecka sedan där 200 förare stod på startlinjen. William berättar: 

– Först var vi där två veckor innan tävlingen, då vi testade och tränade i två dagar. Sedan under veckan som SM-tävlingen var började vår träning på tisdagen. På onsdagen var det officiell träning. Skillnaden mellan tisdagen och onsdagens träningar var att på onsdagen var tiderna öppna för alla och man kunde jämföra sig med de andra i klassen. På torsdagen var det först träning och därefter var det tidskörning. Därefter delas man upp i klassen och man kör tre race, som är som kval, för att avgöra vilken startposition man skulle få på lördagen. Racen kallas heat inom karting och vi hade ett heat på torsdagen och två på fredagen innan finalpasset på lördagen. 

– Heaten gick bra. Jag vann två av dem och blev fyra i ett. Det kändes bra tycker jag. Vi var 42 som tävlade i samma klass, junior 125 kubik, och det var 34 av oss som gick vidare till final. Jag var egentligen inte så nervös utan tänkte att jag skulle köra så bra som möjligt. På den här banan i Kalmar är varje varv 1,2 kilometer, tar 45 sekunder att köra, och finalen bestod av 25 varv. Jag kommer upp i en topphastighet på 115 kilometer i timman men det finns de kartar i min klass som kan gå upp till 120 kilometer i timman. 

– Under heat tre på fredagen skulle jag ha startat fyra egentligen men hade lite motorproblem på uppvärmningen så jag fick starta sist. Jag låg cirka 15 meter bakom alla på startrakan och fick till slut karten att fungera igen så jag körde upp mig från 20:e plats till en första plats under detta regniga heat. 

– Man behöver nya däck till varje tävling. I Kalmar är det ett högt slitage på däck, tror det beror på att asfalten är ”finkornig” så däcken slits väldigt mycket. I heaten behöver man tänka på att spara på däck, så att man har fräscha däck till finalpasset. Det finns två olika sorters däck: Slicks, som inte har något mönster, och regndäck som är mönstrade däck. Man får ha med sig två uppsättningar med däck till karten, alltså åtta stycken.

– Vi åker på regndäck men det kan bli lite halt och jag får då ta andra spårval. När man kör på torrt underlag så läggs gummit ner i asfalten kan man säga och då kan man köra fortare eftersom man har bättre fäste. När det blir regn blir det väldigt halt och man har inte samma grepp som när det är torrt. Man måste verkligen ligga på gränsen under hela racet. Man jagar hundradelar, berättar William. 

Hur var finalkörningen i Kalmar?
– Jag startade etta i finalen och i karting har vi ungefär startpositionerna med 1–2 meter mellan varje plats. Jag ledde under det första varvet. Andra varvet gjorde jag ett misstag så jag blev omkörd. Jag tog tillbaka ledningen igen och den höll jag i fyra varv. Han som vann, Noel från Västerås, är snabb och jag kunde inte köra om honom. Jag var lite missnöjd eftersom jag startade som etta, men nu i efterhand är jag nöjd med en silverplats i SM. 

– Jag kör för ett team som heter Ward Racing i Gislaved. Det är ett känt team som tävlar en del utomlands, både VM och EM. Vi var ungefär 30 stycken i teamet under SM:et i Kalmar. 

Vad händer mellan tävlingarna, mycket mekande i garaget?
– Nja inte så värst. Bara att hålla iordning på grejerna. Motorn är speciell så den lämnas till de som kan, kommenterar William som funderar på sportinriktat gymnasium framöver. 

Vad fick du som pris när du tog SM-silver i Kalmar?
– Jag fick pokal, keps, lite rengöringsmedel till karten och streaming till STCC under en månad. 

Kör du karting om fem år?
– Ja det tror jag, det är målet. Jag ska bli svensk mästare. Det är många förutsättningar som ska stämma under en hel vecka för att nå målet, det är en svår utmaning men det ska gå. Hela min familj är med och stöttar och hjälper mig inför och under tävlingar. 

Vad är det bästa med karting?
– Farten, säger William snabbt och bestämt. 

Williams kartingsskola:
Antingen köper man en egen kart eller så kan man hyra en på klubben, men då får man bara träna. Ska man tävla ska man ha en egen kart. Utformningen på banorna i landet är olika.
Kartingklasser är
”Kadetti” 6–8 år, ingen tävlingskart utan bara för barn som ska lära sig hur det går till.
”Micro” Lite snabbare än ”kadettin” men samma åldersgrupp, 8–10 år.
”Mini” kör man när man 10–14 år och i samma ålder finns även ”J 60” som skiljer lite i motorn, ganska så bottensvag jämfört med en ”mini”, men är samma chassi.
Junior 125 cc är den klassen William kör.
– Det finns ytterligare ett alternativ för min åldersgrupp och det är ”OK Junior”. Jag får tävla i den här klassen fram till jag är 16 år gammal. Om jag vill kan jag alltså fortsätta i samma klass eller kliva upp till senior 125 cc. Alla stora kartar är sexväxlade och då skiljer sig motorn lite, men chassit är samma.