IFK vann – en man kort
Fotboll Första hemmasegern, en man kort de sista dramatiska minuterna men segermål på övertid och IFK Värnamo lämnade jumboplatsen.
Det hände mycket på Finnvedsvallen och de 1 633 åskådarna fick full valuta med ränta för entrépengen då IFK mötte Örgryte. ”Nya” IFK ser ut att vara på väg att göra det otroliga. Att Värnamo skulle orka vända sitt hopplösa och utsatta läge med endast fem poäng i håven. Och, det är långt kvar, icke att förglömma.
Örgryte var enligt många det lag som IFK var mest utspelat av under våren.
Nu några månader senare vinner IFK över detta lag.
Och, IFK har på höstens fyra första drabbningar samlat ihop tio av tolv poäng och smet i kväll förbi Gefle i tabellen.
Det var en kämpaseger i ordets bemärkelse där ingen vek ned sig en enda centimeter. Det kostade svett, kraft och ett antal gula kort. Det var det nog värt och fruktansvärt starkt att stå emot Örgryte som tryckte på med hela sitt artilleri långa stunder. Framför allt sista kvarten.
Det var idel vinnare i IFK och kul att Tobias Andersson fick priset som bäste hemmaspelare. Det stärker honom. Backlinjen hade ingen ro, men Birkfeldt och Perez i mitten agerade lugnt och säkert.
Alexander Achinioti Jönsson var tillbaka på mittfältet och svarade för ett hästjobb och framåt måste Cederquist höjas till skyarna. Han gör ett fantastiskt jobb vid hörnor, såväl egna som motståndarnas och han gör segermålet.
Lagens båda tränar var inte riktigt överens på slutet då ÖIS protesterade för att de inte fick straff, men på presskonferensen var det glömt.
Tobias segerhjälte
– Jag får gratulera Värnamo och Roar till segern, inledde Thomas Askerbrand preskonferensen.
Han var förstås besviken att det slutade som det gjorde.
– Surt, vi borde fått med oss en poäng, men Tobias (Andersson) i deras mål var den som ordnade tre poäng till Värnamo.
Roar Hansen var som vanligt samlad och vet vad han ska säga.
Båda tränarna var eniga om att Örgryte började bäst.
– Vi var lite passiva i inledningen, men så kom den fantastiska löpningen av ”Alle” (Henningsson), PC var borta men på plats fanns ”Samme” (Doutie). 1–0 och vi fick lite mod och kände oss trygga, förklarade Roar Hansen.
Att Örgryte skulle sätta press i andra chockade ingen.
– Nej, det förstod vi och att vi skulle få jobba mer.
Och, det fick IFK verkligen göra och slutet var svettigt.
– Först utvisningen, sedan kvittering och då kände nog båda lagen att vi får nöja oss med en poäng.
• Men, något hände?
– Det var tid kvar och då kommer vår defensive mittfältare (Alexander Achinioti Jönsson) och springer och springer.
Och, han serverade Cederquist som rutinerat och kallt slog in 2–1.
– Jag är glad och stolt och många fans dök upp i dag. Vi behöver stöttning så jag hoppas de kommer tillbaka, avrundade IFK-tränaren.