Lennart Johansson har avlidit

Lennart Johansson. Pressbild

Vi presenterar minnesorden från fotbollförbundets webbsida:

Svensk fotboll har sorg. Lennart Johansson är död. Han somnade in på kvällen den 4 juni efter kort tids sjukdom, 89 år gammal.

Ordentliga hyllningar och erkännanden av en livsgärning får ofta vänta tills personen i fråga har gått bort. Lyckligtvis blev Lennart Johansson ett undantag från den regeln.
Vid den allsvenska upptaktsträffen 2001 fick han vara med om att avtäcka den nysmidda mästarbucklan, Lennart Johanssons pokal, Allsvenskans finaste pris. Den obligatoriska frågan ”hur känns det” på scenen framkallade en tår i ögonvrån:
– En ära. Jag… Nej, jag kan inte.

Rösten bar inte längre än så den gången. Men det gjorde publikens, som reste sig i en minutlång stående ovation för Lennart och hans gärning för fotbollen.
Ovationer och applåder följde Lennart runt om i världen, på alla arenor och turneringar han besökte på ålderns höst. Få ”pampar” kan räkna med den sortens kärlek från ”den vanliga” fotbollspubliken.

– Jag vet inte varför. Det är väl mina 20 år i strid med Blatter som folk gillar, kommenterade Lennart med glimten i ögat.

Lennart föddes 1929, yngst av fem syskon i en arbetarfamilj i Bromma. Idrottsledare blev han redan som 12-åring när han ihop med kompisarna startade IK Hjelm för att spela fotboll, bandy och handboll ihop.

Mer allvarlig blev banan som ledare när svågern Börje Leander (OS-guldmedaljör 1948) övertalade Lennart att ställa upp som ledamot i styrelsen för AIK:s bandysektion. På den vägen var det. Han blev ordförande i bandysektionen.
Sedan ordförande i fotbollsstyrelsen för sitt AIK 1962-67, och i huvudstyrelsen 1967–80. Ordförande i Svensk Elitfotboll 1984–1991. Ordförande i Svenska Fotbollförbundet 1985–1990.

”Med Lennart kom lugnet till fotbollsfamiljen och striderna mellan olika särintressen dog”, kommenterade Lars-Åke Lagrell sin företrädares tid som ordförande i SvFF.

Ett antal års gediget arbete i olika kommittéer gjorde Lennart Johansson till ett respekterat namn internationellt, något som ledde fram till en framgångsrik period som UEFA-president och vice president i FIFA 1990–2007.

Lennart Johansson tillträdde i vad som skulle bli en turbulent tid för UEFA. Sovjetunionens sönderfall, Balkan-konflikten, Bosman-domen och TV-pengarna ritade för alltid om den europeiska fotbollskartan.
Det var aldrig givet att UEFA skulle gå stärkt ur alla dessa drastiska förändringar. Champions League blev en otrolig succé, men Lennart Johanssons allra största framgång blev att klara den sköra balansgången mellan storklubbarnas krav och den bredare fotbollsfamiljens behov.

Han tog den gamla svenska debatten om elit och bredd till den europeiska nivån, och fick igenom både demokratiska reformer och något av en ”svensk” fördelningspolitik som de flesta kunde godta. Fördelningspolitiken innebar bland annat assistans till de nya medlemsländerna, och pengar till domarverksamhet samt dam- och ungdomsfotboll.

Demokrati, insyn och samarbete var hans ledord som ordförande och som människa. Det räckte inte till att bli ordförande i FIFA när han kandiderade 1998, men det räckte till en ledargärning som sent ska glömmas.

Människan Lennart hålls också i varmt minne av många, inte minst de som under åren hade förmånen att arbeta med honom inom fotbollen. Som motiveringen löd när Lennart Johansson valdes in i svensk fotbolls Hall of Fame 2007:
”Ett strålande exempel på en ledare sprungen ur den svenska folkrörelsetraditionen som utan pampfasoner alltid stått med båda fötterna på jorden”

Vila i frid, Lennart.