Vilken premiär, IFK
Fotboll IFK Värnamo hade konserverat höstavslutningen på bästa sätt. I fjolårets sista match besegrades Varberg med 5–0. I dag i årets premiär blev det 4–0 mot anrika Åtvidabergs FF.
Och, vilken premiär. Det snackas årligen om typiska premiärmatcher där spel och nerver böljat och svajat.
Icke i den här premiärmatchen. Det var bäst tänkbara fotbollspropaganda och sannolikt den bästa premiärmatch IFK Värnamo presterat. Åtminstone i superettan.
Under fyra försök tidigare (2011 och 2016) hade IFK bara lyckats knipa en poäng mot Åtvidaberg. I dag blev det tre med råge. Sett till chanser var faktiskt 4–0 i underkant – med facit i hand.
Visst hade Åtvidaberg lägen att kvittera IFK:s 1–0-ledning, som Petar Petrovic ”petat” in mellan benen på ÅFF:s målvakt. Men, med tur och skicklighet försvarade sig de vit-blå.
Hela laget stärktes och ännu mer arbetsro fick man då Pär Cederqvist slog in 2–0, psykologiskt viktigt i 44:e minuten. Att det kanske var en billig straff har vi redan glömt.
Man kunde kanske tro att IFK skulle agera lite mer försiktigt i andra halvlek, men icke. Det var länge konstant press och chanser på löpande band. Inte för inte kom 3–0, en typisk skarvnick från Cederqvist, och 4–0 skyfflade Petrovic in en stund senare.
Åtvidaberg hängde med skallarna, gjorde förstås var de kunde, men var chanslösa mot ett sällan skådat starkt IFK.
”Värnamo var bättre”
Åtvidabergs tränare Roar Hansen är en trevlig ”prick” som inte förklarar bort något. Han fick inleda presskonferensen och sa så här:
– Jaaaaaaa
Innan han fortsatte:
– Bara att gratulera Christian och IFK Värnamo till en välförtjänt seger.
Sedan kom han in på matchen:
– Vi hade en målchans i första minuten, sedan var vi inte med i 32 minuter. Därefter en bra period i fem-sex minuter med ribbträff följt av retur och dessutom ett friläge.
– Men sedan gör Värnamo 2–0 precis före pausen. Vi försökte med ett par tidiga byten i andra halvlek, men Värnamo var mycket bättre. Jag hade bara en spelare, Johan Ramhorn, som levererade. Det är bara att åka hem och ta nya tag för omgång 2.
Glad och stolt
Om Hansen inte hade mycket positivt att säga om sitt lag hade Christian Järdler, IFK:s tränare, desto mer.
– Är glad, och stolt och över det vi presterade. Det var vår första gräsmatch, men en helgjuten insats där vi har 18 avslut varav 12 på mål och vi sprang inte offside en enda gång.
Järdler påpekade också att Åtvidaberg hade en ribbträff.
– De chanser de hade där kunde gett en annan matchbild, men nu fick vi 2–0 att gå på i stället.
Och, det behövde IFK inte be om ursäkt för. De hade greppet – stenhårt kopplat.
En bra första halvlek alltså och andra var precis lika bra.
– Vi orkade, vi spelade klokt och vi var noggranna.
Exakt och det IFK Värnamo presterade denna dag är bara att applådera.
– En urladdning och förlusten mot J-Södra i genrepet var nyttig. Vi tog med oss de bra delarna.
Priset till Petrovic
Att plocka fram individuellt bra prestationer en sådan här afton är omöjlig.
Varför? Jo, hela det vit-blå gänget bidrog, jobbade, sprang och som Järdler understryk gjorde kloka och enkla beslut.
– Glad anfallsfotboll byggs upp med ett aggressivt försvarspel, tillägger Christian.
Petar Petrovic fick priset som bäste IFK:are och det var ett bra val. Han visade med besked att insatserna i träningsmatcherna inte varit tillfälliga. Nu gjorde han två mål och spelade fram till ett.
Pär Cederqvist, lagkapten, fick göra två mål också. Oerhört värdefullt inför fortsättningen.
Alla i försvar, på mitten och i anfall samt inhoppare får högsta betyg.
Det inkluderar förstås också målvakten Tobias Andersson. Han satt och nötte bänken hela fjolåret, men fick nu chansen. Och, tog den.
– Tobbe var väldigt bra, agerade tryggt och gjorde också några bra räddningar, rosade Järdler.
Kommande helg åker IFK till Gävle för att möta Gefle IF. Det kan de göra utan någon press på sig.
Dagens resultat IFK–Åtvidaberg 4–0 ger säkert eko bland superettans klubbar.