Skoglund: Ikväll unnar jag ”Bulan” ett guld
Ishockey När Luleå och Färjestad gör upp i kvällens sjunde och avgörande SM-final så är det blott tredje gången i svensk ishockeys historia som den högst rankade inhemska finalen går så långt.
Foto: Pixabay och David Alin
SM-finalen i ishockey hart avgjorts i bäst av sju sedan år 2001. Dock med ett undantag, 2002 då Färjestad besegrade Modo med 3 – 0 i matcher i en bäst av fem-serie. Minns jag rätt så berodde den nedkortade finalserien på att man skulle hinna klämma in OS i Salt Lake City i schemat.
Endast två gånger tidigare sedan 2001 har en finalserie gått till en sjunde och helt avgörande match. 2004 när HV 71 besegrade Färjestad hemma med 5 – 0 och det blev ingen som helst dramatik.
Den andra gången var också HV 71 inblandade. 2017 när de besegrade Brynäs med 2 – 1 efter övertidsspel när Simon Önerud avgjorde efter att Martin Thörnberg skickat in pucken. Den matchen var jag förövrigt på plats och den stämningen har jag aldrig förr eller senare upplevt på ett idrottsevenemang. Det var helt enkelt magiskt och jag får får ståpäls än idag när jag tänker på det.
Hur går det ikväll då? Ingen aning. Dock unnar jag Luleås tränare Thomas ”Bulan” Berglund ett guld. Varför?
Dels för att jag anser att beslutet att stänga ner säsongen 19/20 på grund av corona precis innan slutspelet skulle börja stal guldet från Luleå. De var riktigt, riktigt bra då och jag har svårt att se hur något lag skulle kunna ha stoppat dem.
2017 tränade ”Bulan” Brynäs och gick alltså miste om guldet på allra värsta sätt. Laget och ledarna tvingades vara kvar ute i arenarummet en hiskelig tid innan de tilläts lämna efter att slutligen ha fått motta sina silvermedaljer.
Jag stod tillsammans med det övriga ”murvelpacket” uppradad i spelargången när Brynässpelarna passerade med tomma blickar. Det var inte läge att be om en intervju om man säger så.
Sist av alla kom ”Bulan”, även han med tom blick. Men när han kom fram till oss så tog han alla i hand och tackade för säsongen. Jag tycker på något sätt att det är stort att göra en sådan sak i nederlagets stund.
Så mina sympatier ligger hos Luleå idag. Även om jag även unnar Färjestads Victor Ejdsell ett guld. Utöver att han är en otroligt härlig och sympatisk människa så gillar jag hans karriärresa. Han gick inte den vanliga vägen som alla andra talangfulla hockeyspelare brukar göra när det är dags att börja gymnasiet. Istället för att flytta till någon av storklubbarnas hockeygymnasier så stannade han kvar i moderklubben Viking och spelade a-lagshockey istället för att kanske hamna i en mer anonym roll i något juniorlag hos en SHL-klubb.
En väg som jag tycker fler talanger borde testa.
Men, jag är ledsen Victor, ikväll håller jag ändå några extra tummar för ”Bulan”.