Skoglund: Vår störste stjärna – men han verkar ha problem med självbilden

Foto: Pixabay och David Alin.

Genom både mitt civila liv och mitt yrkesliv har jag haft förmånen och turen att både träffa och samtala med några av våra främsta idrottare genom tiderna, både internationellt och nationellt.

Börje Salming, Tomas Brolin, Jonas Thern, Niklas Hjalmarsson, Johan Davidsson, Stefan Liv…

Listan kan göras lång och här vill jag genast flika in att detta inte handlar om en skrytkrönika för att framhålla mig själv att jag haft turen att stråla samman med så många kändisar på ett eller annat sätt. Däremot var det en bra inledning till vad denna prosa ska handla om: Nämligen ödmjukhet, eller snarare bristen på det.

Gemensamt för de fem personerna ovan är att man genast slås av hur enormt ödmjuka de är. Inga divafasoner, utan helt enkelt väldigt genuina personer. Jag skulle tro att just det är en väldigt stor faktor till att de blev så pass framgångsrika som de blev under sina karriärer.

Jag pratade en gång med en före detta Tre kronor-spelare som på 90- och 00-talet tillhörde blågult från och till. Fritt återgivet från minnet berättade denne detta som i det närmaste bör vara återgett korrekt.
– Såna som ”Foppa” (Peter Forsberg), ”Sudden” (Mats Sundin) och ”Zäta” (Henrik Zetterberg) gjorde aldrig skillnad på personer i laget, de satte sig med vilka som helst vid exempelvis frukosten. För att nå så långt som de gjorde måste man nästan vara så som person.

Dessa 44 ord i citatet kan sammanfattas med: För ovan nämnda trio var laget det viktigaste, inte jaget. De visste att framgång nås genom lagarbete och det kan knappast vara en slump att de totalt har sex VM-guld och fyra OS-guld på meritlistan.

Med denna inledning lagd kommer vi då in på ämnet: Vad håller tennisspelaren Mikael Ymer på med?

För att dra lite bakgrund: Mikael Ymer är vår just nu främste tennisspelare och han är rankad 88:a i världen. Just nu är han vidare till den andra omgången av den klassiska grästurneringen Wimbledon. Men på det stora hela absolut ingen stjärna inom tennisen på något vis.

Häromdagen meddelade Ymer att han inte avser att ställa upp i Swedish open i Båstad som drar igång nästa vecka. Någon anledning gavs egentligen inte. Det ska tilläggas att Ymer egentligen inte var kvalificerad för tävlingen, men erbjöds en friplats. Det brukar vara vanligt att man som arrangör erbjuder hemmaspelare en friplats för att om inte annat locka lite mer publik.

Jag har egentligen ingen åsikt om att Mikael Ymer valde att tacka nej. Jag tycker att det står var och en fritt att bestämma över sin egna karriär och vad man anser vara bäst för den.

Åsikter hade dock Sportbladets krönikör Marcus Leifby som i en krönika mer eller mindre sågade Ymer vid fotsulorna och bland annat använde ord som ”hybris” och ”ovärdigt”. Leifby reflekterade också över det faktum att det på den tiden svensk tennis stod på topp inte var några större problem att locka hem de svenska stjärnorna till Båstad en vecka under sommaren.

Här hade Mikael Ymer enligt mig kunnat välja mellan två saker:

1. Fortsatt vara tyst och inte berört anledningen, vilket ju faktiskt enbart är hans ensak.
2. Gått ut och förklarat varför han valde att tacka nej. Anledningen är säkerligen förståelig.

Men istället väljer han att, *trumvirvel*…bete sig som ett barn…

I en intervju med Tennisportalen gav han följande svar på varför han inte kommer till Båstad:
– Anledningen till varför jag inte spelar i Båstad är samma anledning till att Zlatan inte spelar i Allsvenskan.

Okej. Låt mig påminna dig Mikael om att du just nu är rankad 88:a i världen. Alla vet att Zlatan är överkvalificerad för allsvenskan, men det är lite svårare att förstå varför du tackar nej till en tävling som enligt rankingen är överkvalificerad för dig.

Jag vet inte om Mikael Ymer har problem med självbilden, men att han jämför sig själv med Zlatan är inget annat än pinsamt. Vi snackar en dussinlirare i tennis mot vår troligtvis störste idrottare genom alla tider.

Som om det inte vore nog fortsatte Ymer att bete sig som ett barn när han tillfrågades om han tagit del av kritiken från Marcus Leifby.
– Det är Aftonbladet och inte DN (Dagens nyheter). Hade han gjort det på ett snällt sätt så får det inte klicks. Jag är säkert på att han hade bett om en bild om han hade träffat mig i person. Det är helt okej, jag har bara kärlek till honom. Heter han Marcus?

Media är ett utmärkt sätt för idrottsstjärnor att kommunicera med sina fans. Det finns säkert de som tycker vi journalister är ett jobbigt släkte, men många inser också värdet i att ställa upp och ge vettiga svar. Det handlar om att ge tillbaka till fansen.

Mikael Ymer förstår uppenbarligen inte detta och ska man hårddra det hela så pissar han sina fåtalet fans rakt i ansiktet med de svar han gav under gårdagen.

Ödmjukt? Nej, inte särskilt.

Försök inte att lura i mig att gentlemän och riktiga tennisspelare som Stefan Edberg, Mats Wilander med flera hade gett såna här korkade och dryga svar på den tiden de var världsettor inom sporten och dyrkade av miljoner människor. Det hade liksom aldrig skett.

De hade inte heller satt sig i situationen från början att ens få kritik för att ha tackat nej till en turnering på hemmaplan. Så var de nationalidoler också.

Lycka till med din tennis Mikael och jag hoppas du någon gång klättrar över 80-strecket på världsrankingen. Men någon Zlatan eller nationalidol kommer du aldrig bli. Det blir man först när man kan uppvisa ett uns ödmjukhet.