Aurora 26: Tjejerna gjorde en första insats

På östra lägret, gömda inne i skogen fanns stabs- och trossfunktionen. Vi träffar de tre tjejerna Alva Berglund från Växjö, Alea Hagberg från Norrköping och Mia Kinberg från Eksjö.

– Just nu genomför vi slutövning, och vi har arbetat med olika moment. Vi har precis genomfört en så kallad CCP (Casualty Collection Point). Det innebär att skadade förs in hit, där vi tar hand om dem i ett uppsamlingsområde utomhus. Därefter kommer sjuktransportfordon som hämtar de skadade och för dem vidare till ett mer avancerat sjukvårdsställe längre bak i systemet. Man kan beskriva det som ett slags minisjukhus under maskeringsnät. Vi är en mindre grupp inom stabs- och trossfunktionen, där även sjukvård ingår. Vi har två personer som arbetar direkt med sjukvård, berättar Alea Hagberg.

Tjejerna ingår i en mindre grupp inom stabs- och trossfunktionen där även sjukvård ingår. Gruppen är rörlig och säkerställer att hela kompaniet har tillgång till sjukvårdsresurser. Det lilla ”sjukhuset” var uppbyggt i skogen, väl gömt från grusvägen. Intill ligger en ”skadad” kanadensisk soldat fått en första hjälp av gruppen.

Hur är det att vara med här?

– Det är väldigt spännande och roligt. Man får se mycket och det händer hela tiden något nytt. Vi har precis tagit emot runt 20 skadade, så det är ganska intensivt, säger Alva Berglund. 

Ni är bara fyra personer som jobbar här?

– Ja, men vissa har hunnit åka iväg med skadade under tiden. Vi har haft en fast bemannad station här på plats. Just nu arbetar vi i olika prioriteringsnivåer – P1, P2 och P3. I vissa fall även P0 om det behövs. Det känns som att man är en del av något större sammanhang, och det är väldigt roligt. Det ger en känsla av att man knyter ihop hela utbildningen. Först tränade vi själva på grundläggande moment, och nu får vi använda allt i en skarp övningsmiljö.

När installerade ni er på Ing2 i Eksjö?

– Det var den 4 augusti förra året och vi muckar den 4 juni.

Tänker ni fortsatta inom Försvarsmakten?

– Inte direkt just nu, då vi kommer direkt från skolan och det gör vi väl de flesta här. Man vet aldrig vad som händer i framtiden men det har varit ett väldigt bra och lärorikt år. Det har varit mycket varierat, man har träffat många nya kompisar och fått uppleva saker man annars inte hade gjort i livet, summerar Alea Hagberg.