Fart och gemenskap förenas i roadracing

I depågarage nummer 21 träffar vi Urban Österholm, Skillingaryd, som besiktigar motorcyklarna inför dagens roadracingträning på Anderstorps raceway. Urbans roll i dag är också att ta hand om gatgruppen där man första gången behöver en visning av banan, vett och etikett hur man uppför sig och får vetskap om de tecken som visas när man avbryter en runda bland annat. Urban Österholm berättar:

– Idag kommer gathojjar hit och tränar. Det är en öppen träning där man ska ha en besiktigad och godkänd cykel. Vi kollar av så inget är löst på cykeln och att föraren har rätt personlig utrustning. För de som kör licensgruppen är det krav på airbag i skinnstället eller som jag gör,  kör med en airbagväst utanför skinnstället som löses ut vid krasch, för att öka säkerhet. I dag är det dålig väder så det är få anmälda, 14 stycken, många backar när det är regnigt. Vädret styr men vi brukar vara 45-50 anmälda.

Hur ofta har ni roadracingträning här i Anderstorp?

– Inte så mycket som vi vill. Det är ju så att Länsstyrelsen sätter stopp. Vi har 95 decibel här ute och vi har fått tilldelade antal dagar på ett år som vi har till förfogande. Det är ingen skillnad på ”bullerdagarna” när det gäller träning eller tävling. En heldagsträning slutar den klockan 18. Vissa dagar, som i dag, får vi köra till klockan 20.00. Samma decibel gäller för både fyr- och tvåhjuligt. Dagarna fördelar vi lika mellan sektionerna. Vi kommer att köra SM i roadracing andra helgen i september och då är det final för SM-serien. Vi diskuterar med Svemo (reds anm; motorcykelförbundet) om att kunna dela ut dubbla poäng för att göra det lite mer intressant. Vi hade några killar här som var sugna på att ta licens och då kan man göra det på fredagen innan SM:et och då kan man vara med och tävla i instegsklassen under helgen. Det kommer att finnas olika klasser under SM:et, både instegsklass och licensierande men vi kommer att separera dem då det är en enorm skillnad mellan klasserna.

Inne i depågaraget finns en avdelning där motorcyklar är uppställda, bord med stövlar, skinnställen hänger snyggt utmed väggarna och hjälmarna står redo. ”Start to ride” kallas det och man behöver vara 6 år, man måste hantera koppling och växelpedal så man måste kunna starta, det är sexväxlade 125 cc och 200 cc-cyklar. Här kan man prova på med en endagarslicens så att försäkringen gäller.

– Sist vi körde ”start to ride” hade vi 22 förare och det är vår ingångsport, kan man säga. Det är inte våra grejer utan förbundet som åker runt med en buss och vi får använda grejerna. Nästa tillfälle för att prova på är den 19 och 20 september. Man kan ta med sig familjen ut och låta dottern eller sonen få prova på roadracing, berättar Urban. 

Hur stor är motorcykelsektionen här i Anderstorp?

– Bil och motorcykel är ungefär lika stora men motorcykelsektionen har nog fler utövare. Vi har ett antal duktiga SM-åkare i ett flertalet klasser. Vi ska försöka införa klassisk TT som var på 80-talet fast inte på VM-status då. Klassiska tävlingar går lite runtom i landet, vi skulle vilja ha hit en TT-tävling. Det är den klassiska klassen jag tävlar i, berättar Urban Österholm.

Hur många träningstillfällen ges i Anderstorp?

– 6-7 dagar, ibland är det kvällsträning och några dagar är heldagar. Innan SM-serien drog igång hade vi heldagsträning.  Det är generationsväxling i klubben så nu är det nya gubbar, killar och tjejer i kommittéerna. Vi försöker hjälpas åt för att vi vill få fart på det här igen.

Som i all motorsport är däcken viktiga. Vad är skillnad på regndäck och slicks?

– Ett regndäck har mycket mönster. Blir det torrt så eldar man upp dem på ett körpass. På slicks finns olika gummiregleringar och de förvärmer vi alltid för annars blir de glashala. Här ser vi att Linus kör ett regndäck och jag ett annat. Slicksen håller lite längre på 600 än på en tusenkubikare. De här pojkarna som tävlar i SM kör en träning på fredagen och sedan är det nya däck till lördag och nya till söndag. Vi har ingen däckbegränsning på roadracing och vi har heller inga enhetsdäck utan man får använda det som finns på marknaden. Här får man använda sig av mappning och bänkning med mera. Det finns däremot i Apriliaklassen 660, där är det enhetscykel och enhetsdäck. I den klassen får man titta på cykeln, mer är det inte, berättar Urban.

Linus Emilsson, SM-åkaren från Värnamo, kommer in i garagedepån, han tävlar i 600-klassen i superstock. Med sig har han pappa Mattias och de rullar in motorcykeln på en matta, ställer upp den och lägger på däckvärmarna på regndäcken för att ”bränna till dem” lite innan race. I dag är det fri träning och Linus tar alla chanser för träning inför nästkommande SM-deltävling. Linus har kört roadracing länge och just nu kör han i klassen ”superstock”.

– Det är hård konkurrens. Vi är 25 förare i vår klass från hela norden, många norrmän och danskar som är med. Jag körde in på en 16:e plats under sista SM-tävlingen och hamnade precis utanför poängplats. Placering 7-17 var inom en sekund i resultatet så vi är ganska lika och det är inte mycket som behöver gå fel. I dag ska jag träna innan sommaruppehållet, nästa SM-deltävling är vecka 30 i Gelleråsen. Vi är sju stycken förare från Anderstorp som kör SM, berättar Linus när han förbereder sin cykel inför träningen.

Ulf Johansson från Varberg tog motorcykeln till Anderstorp denna eftermiddag för att prova på.

– Jag har kört motorcykel så länge jag har kunnat. Jag har varken haft tid eller ekonomi till att testa på roadracing, men i dag tänkte jag att nu var det dags. Det är lite nervöst såklart. Behöver ju komma hem till Varberg ikväll igen, så jag ska köra försiktigt.

När motorcyklarna startar upp i depågaraget träffar vi Mattias Becker, Kulltorp, som hjälper till med lite av varje där det behövs.

Vad har roadracingföraren på sig för skyddskläder?
– I de flesta ställen har man ett inbyggt ryggskydd, det finns lösa ryggskydd och några har extra väst som heter airbagväst. Den extra västen är bra om man byter mellan olika ställ eller har en vintervikt, som man råkar gå upp till innan säsongen börjar. Då kan det vara bra att olika alternativ och inte ha det inbyggt i skinnstället. Knäskydd finns inbyggt i byxorna, ej att förväxla med de som syns på utsidan. Knäpuckarna använder man egentligen bara som en måttstock för att veta hur långt man har till backen, som en linjal kan man säga. De rutinerade förarna lägger inte i knäet så mycket utan bara touchar marken lite för att veta hur långt man har kvar. Det finns inget krav på balaklava. De flesta som kör med licens kör med helställ, inte separat byxa och jacka. Det skulle i teorin kunna dela på sig i midjan och det vill man inte. Många  kör med någon form av underställ, framför allt varma dagar blir det jobbigt att få av sig stället och sedan svalkar understället lite också, berättar Mattias.

Roadracing betyder fart, vad har ni för fart här ute i Anderstorp?

– Hastigheten är inte intressant egentligen, vi har ingen hastighetsmätare på våra cyklar i licensierade klassen. Vi har en regnlampa som vi måste tända idag. Här i Anderstorp har vi en toppfart på 260-300 kilometer i timman, berättar Urban.

Vad är det bästa med roadracing?

– Farten, spänningen och den enorma gemenskapen. Alla hjälper varandra. Hänget i depån är seriös och bra. Vi vill lyfta motorsporten i roadracingserien och kör ett koncept nu och vi ser att publiken strömmar till, mer jippon och man bjuder in publiken in i depån för att öka intresset. Farten lockar, det märker vi, avrundar Urban Österholm från Skillingaryd innan det är det dags att ta med ”nybörjarna” och gatgruppen ut på banan.

Säkerhet i fokus

På banan i Anderstorp är det hög säkerhet, kanske den säkraste banan i landet. Det finns lecakulor ute i böjarna för att mildra avåkning och det finns läkare, sjuksköterskor och två ambulanser på plats när den 4 025 meters banan ska äntras av roadracingförare. Linus Emilsson har 1,40 på banan och de snabbaste i den tyngsta klassen (reds anm; tusenkubiksklass) och går på varvtiden 1,34.

Fotnot: Under 70-talet arrangerade klubben sex VM-tävlingar i Formel 1 och sju VM-tävlingar i roadracing.