Ingen licensjakt i Mossjöreviret - varghanne högt rankad

Från början var platsen tänkt Friluftsgården Grönelund i Skillingaryd men när anmälan stängde fick mötet flyttas till Missionskyrkan i Skillingaryd där kyrkbänkarna var fyllda till bredden då över 150 personer anmält sig.

På plats var regionens LRF-ordförande Karin Nalbin och Henrik Nyqvist, Jägareförbundets Gunnar Lindblad, Länsstyrelsens representanter inom viltförvaltningen. Inbjudan var riktad till djurägare eller jägare som berörs av vargreviret då det den senaste tiden inträffat angrepp mot får i södra delen av reviret som väcker många frågor.

Enhetschefen på Länsstyrelsen Henrik Blanc började berätta om nuläget och förutsättningar för vargförvaltning och redogjorde för vad som styr vargförvaltningen, vem man ska vända sig till när man ska lämna uppgifter och vart man ska ringa vid angrepp.

– Uppdraget för oss är att vi ska se till regeringens politik ska få genomslag i länet och de regler som vi berörs av, att rådigheten följs av de beslut som vi är involverade i, berättade enhetschefen och drog kort kring nedan.

Juridiska förutsättningar – nationellt
Vi omfattas av regler och lagar i EU. Vi ska ha en livskraftig stam, det är lag på det. Referensvärdet är 300 vargar men det som är föreslaget nu är 220, om EU går med på det. Sverige föreslog 170 vargar förra året men det godkändes inte. I Sverige finns tre rovdjursförvaltningsområden, norra, mellersta och södra. När det gäller rovdjursförvaltning är det nationellt styrt. Genetiska aspekter är viktiga och ni alla känner säkert till inavelsproblematiken.

Politiska förutsättningar
EU säger en sak. I Sverige kan vi inte bestämma om vi ska ha varg. Men politiken kan ha inflytande om var vargen ska vara. I september kom länen överens om hur fördelning av varg ska vara. I norra delen ska det vara 0 vargar, 160 i mellan och 60 i det södra rovdjursförvaltningsområdet. Man säger att vargstammen ska minskas där den är som tätast och det är det i mellersta. Var ska vargen ta vägen då? Då finns det bara söderut kvar. Målet är inte 220 vargar utan golvet.

Ekonomi
Nationella siffrorna är höga, det kommer vargsatsning från regeringshåll. Till vårt län fick vi 2,1 miljoner kronor och man satsar på vargförvaltning. Pengarna ska gå till att betala ersättningar för skador.

Linda Andersson, Länsstyrelsen:
– Vargar från finsk-ryska sidan har fyllt på populationen med viktiga gener för att det inte ska bli inavel. På sikt kan inavel ge en sämre genetisk status. Vargstammen är beroende av att det regelbundet kommer in nya gener från finsk-ryskt håll. Den genetiska statusen följs hela tiden och det är något vi som förvaltning måste ta hänsyn till. Det är en bakgrund till vargstammens utveckling som startade på 80-talet. Vi har inavel som vi behöver hantera på ett eller annat sätt.

Mossjöreviret…

– De lever i flock. Leds av ett par, en hane och en tik. Paret får valpar som då går med sina föräldrar första året. Sedan vandrar de ut, några kanske stannar kvar men som oftast lämnar valpen reviret. Hanen i Mossjöreviret är besläktad med invandrad varg och är genetisk viktig. Hanen har funnits i området sedan 2019. Han gick själv i området i fyra år innan tiken dök upp och de har sedan dess gått tillsammans. Avkomman från en invandrad varg är en så kallad F1:a. Första kullen fick vargparet våren 2024, de fick ytterligare en kull 2025 och det verkar som att det finns en kull från i år. Vi har material från inventeringsområdet där vi ser två vuxna och tre valpar. Det är inte fastlagt och vi behöver bocka av en del punkter men vi kan inte se att man kan förväxla dessa valpar med några andra andra. Vi inventerar varje år, vilket är det revirmarkerade paret, är det samma par eller har det skett någon förändring, är fjolårsvalparna kvar? Totalt sett, vad gäller DNA, har vi hittat från sex olika avkommor från 2024 och 2025 års inventeringar. Två av avkommorna har lämnat reviret, en är trafikdödad på riksväg 40 och tiken fälldes vid skyddsjakt i somras. Med extra medel har vi kunnat göra inventeringar under sommaren. Därifrån kan vi se att hanen är kvar i reviret men vi har också hittat DNA från två stycken avkommor som funnits med i reviret under sommaren. Men det kan ändra sig snabbt, avkommor som är vuxna kan vandra vidare eller dö av andra orsaker.

– De fyra senaste angreppen under sensommaren och hösten ser vi att två stycken ligger nära varandra. Totalt är det 16 får som dödats i de här fyra angreppen. Vi besiktigar för att få en så bra bild som möjligt och det ska göras så snart efter angreppet som möjligt. Vi tar reda på vad som hänt, är det ett rovdjur, vilken art det är och om det är varg så gör vi akuta åtgärder för att minska risken för ett nytt angrepp. Vi tar DNA-prover på djuren som är dödade eller skadade för att ta reda på vilken varg som varit på plats. Vi har svar från tre av fyra angrepp, vi väntar fortfarande på svar på det senaste angreppet. Med små medel kan man göra befintliga stängsel mycket säkrare. Diken går att täcka till, se till att fårnät inte har glipor nedtill och det finns rovdjursavvisande stängsel, så kallade RAS, man kan ha fladdrande remsor, ljud eller ljus som avskräcker. Skyddsjakt är en annan åtgärd och det är alltid förebyggande och görs med en stegvis bedömning och vi ska svara på en del frågor innan skyddsjakt beslutas, är det sannolikt att en allvarlig skada kommer att uppstå, försvårar skyddsjakten ett bevarandestatus eller finns annan lämplig lösning än skyddsjakt.

– Hanen i Mossjöreviret bidrar till att minska inavel. Han är första avkomman till en invandrad varg och det finns inte många i den skandinaviska populationen. Med F1:an (reds anm; varghannen i Mossjö) och med tiken som inte finns längre är reviret klassat som den tionde mest viktigaste för att motverka inavel. Tittar man på individen så har hanen ganska hög rankning mot andra kända individer och det måste vi ha med oss i bedömningen om en skyddsjakt påverkar populationen, menar Länsstyrelsen.

En åhörare undrar vad som gäller med ”väl skyddad” för sina tamboskap och får till svar att det inte ska vara en hel öppen sida i hagen, ta in djuren nattetid, se till att fårnätet är sträckt, flytta till hage med skyddad eller förstärkt stängsel, radio som går, ljus som syns som inte är vanliga i den miljön som vargen rör sig samt ökad tillsyn är viktig åtgärd.

– Under de fyra senaste angreppen kan vi se att det är inte samma varg till samtliga angrepp. Det vi ser är att vargen hör till, eller har hört till Mossjöreviret så det är ingen förbipasserande. Två av angreppen är gjorda av samma varg.

Licensjakt på varg är ett sätt att sänka stammen och är inte samma som skyddsjakt. Jakten sker där vargstammen är som tätast och på sikt kan nå de uppsatta målen. Tyngdpunkten av varg ligger i mellersta delen så där är licensjakt beslutad. Det inriktas på att skjuta ett helt revir och utrymmet i licensjakt görs med olika underlag där det är stor portion juridiska aspekter, begränsad mängd, risk att understiga miniminivåerna, försiktighetsåtgärder, man utgår från risken att understiga referensvärdet och även tar höjd för tidigare domstolsbeslut. Jönköpings län omfattas inte av licensjakt då man inte ska äventyra vargstammens möjlighet till långsiktig fortlevnad. Mossjöreviret och Brängenreviret faller därmed bort med tanke på genetiskt viktiga individer.

I älgförvaltningen berörs inte hela förvaltningen av vargreviret och deras vägledning är att utgå från senaste kunskapsläget och ta extra hänsyn till förekomsten av övrigt vilt vid beräkning av vargpredation på älg. Enligt SLU:s senaste predationsstudie utgör hälften biomassan som vargen konsumerar andra viltslag än älg för ett genomsnittligt revir i Götaland. Det innebär en predaktionstakt på cirka 60 älgar årligen i vårt län och predationstrycket är lika stort oavsett om ett revir består av ett ensamt vargpar eller om vargparet har valpar.

En liten frågestund öppnades upp efter informationsmötet och Lars-Åke Magnusson, Gnosjö, var en av dem som räckte upp handen:
– Om det visar sig att det är samma varg som gjort angrepp i Fänestad och Aborrakull, kan man man göra skyddsjakt på den individen?
Svaret blev: Problemet är att vi är i reviret och kan inte urskilja att det är skjuts rätt varg. Vi behöver ta ställning till hur genomförbar jakten blir. Hanen i Mossjöreviret är en F1:a och angreppen är i reviret. Risken är att vi skjuter fel individ, då får man avstå om det är genetiskt viktig.

En fårägare lämnar sina tankar:
– Jag är fårägare, har haft två angrepp. Det är ingen tröst när ni säger till oss att vi inte kan sätta skyddsjakt på den här vargen för den är genetiskt viktig. Mina tamdjur har också ett genetiskt viktig värde. Inom lantbruket går det framåt, snabbt. Det pratas om virtuella stängsel, vi kan inte använda det idag, hade vi kunnat skulle det underlätta extremt mycket. Hur gör vi för att utveckla våra företag men det kan vi inte. Det är en tanke som slår mig nästan dagligen.

Tidigare kommunalrådet Hans-Göran Johansson, Värnamo, tar till orden:
– När man pratar om virtuella stängsel… Ska man bara ha 220 eller 330 individer i hela landet utom norra delen där de har renar, vore det väl lämpligt att märka ut dessa ur landsbygdsperspektiv. Jag vill, att ni på allvar, tar med er frågan. Ni har förklarat det här på ett jättebra sätt och om det nu är så viktigt att behålla dessa individer, söv ner dem och sätt på virtuellt halsband, så ser vi var de är. Det borde bli billigare för staten.

Hur är naturliga dödligheten på varg, vi har haft 330 och det har inte tillkommit några fler, det borde det väl ha gjort, undrar en besökare.
Länsstyrelsen svarar att det görs illegal jakt, skyddsjakt, licensjakt, stridigheter mellan vargar och trafikolyckor.

En åhörare undrar det här med störning av radio. ”I Abborrakull var det fem får som låg 50 meter från husen samt att det låg ett får 100 meter bort i hagen. När herrarna var och besiktigade fåren var det framme vargar. Hur kan man säga att man ska störa med en radio när de inte störs av människor? Nu är det faktiskt farligt för människor också”.
Länsstyrelsen svarar att det är en bedömning från fall till fall. I det här fallet i hade vargen ett bytesdjur i närheten. Vargarna kan vara nära utan att vi vet om det. Att komma tillbaka och äta gör att drivkraften blir stor. När besiktningspersonerna fick syn på vargarna och gick mot dem så försvann de direkt. Vi registrerar vad som händer, står vargen kvar eller försvinner de direkt eller behöver man göra något mer extra för att få bort dem. Här vet vi att de vände och stack i väg. Vi registrerar vargar när de är i nära bebyggelse och noterar om det sker upprepade tillfällen, är det svårt att skrämma bort dem eller om man exempelvis har slaktgropar på gården som lockar vargen.

Det pratas om ett nytt vargrevir i länet, stämmer det?
– Vi bevakar ett område nära Kronobergs län, som också rör sig in i vårt län. Det är inte klart än men det kommer kanske att visa sig under inventeringsperioden, svarar Länsstyrelsen.

Gunnar från Jägarförbundet undrar om rättsosäkerheten kring paragraf 28 med hund vid jakt.
Länsstyrelsen svarar att man gör en besiktning och bedömning vid varje paragraf 28-händelse och anser vi att man gjort enligt lag, så blir det inget polisiärt.
Gunnar svarar att ”Men vi som har bössan i handen har några sekunders betänketid medan ni har hela eftermiddagen på att fundera”.
Länsstyrelsen menar då att besiktningspersonerna träffas ofta för att göra någon form av kalibrering så att länen gör lika. Alla ställs inför svåra frågor och vi har lika stort behov av stöttning i de här här stora frågorna.

En åhörare undrar hur många vargar det finns i länet?
Länsstyrelsen svarar att det beror på hur många revir som har valpar men går efter att man gångar antal revir med tio. Mossjöreviret är helt i länet och Brängen delas med annat län, så ett och ett halvt revir gånger 10 blir 15 individer.

Om man ser en skadad varg, får man avliva den?
– Jakträttsinnehavaren får söka efter viltet är tillagt nu i jaktlagen. Den gäller om du sett ett djur som uppenbart lider, då får du gå hem och hämta bössan och söka efter djuret också. Det är du som står i begrepp till att göra gärningen, som är ansvarig, berättar Ingemar.

Bengt Andreasson, Ålaryd menar på att han har ett bra samarbete med Länsstyrelsen.
– Jag är drabbad genom åren och har fått 25 får dödade hos mig. Den så kallade Ålarydsvargen var trebent och ni skulle sett hur plågad han var. Jag är en av de siste som såg honom i livet. Ni håller vargen helig. Vargen ska bort.

Gunnar Lindblad från Jägareförbundet summerar kvällen med: ”Det här är en landsbygdsfråga. Hur ska vi kunna ha någon djurhållning överhuvudtaget? Folk kommer inte reagera förrän djuren börjar försvinna och landsbygden växer igen. Många tror att vår miljö och landskap alltid sett ut så här, men man förstår inte att det är mulen som sköter detta”.

Ordförande i Gnosjö Jaktvårdskrets Lars-Åke Magnusson berättar efter mötet:

– Det var ungefär vad vi förväntade oss. Men det som jag ändå tyckte var viktigt att få fram var först den här genetisk viktige hanen som är 8-9 år gammal. Skulle den gå bort av någon anledning så måste det finnas en större förutsättning att avveckla reviret eller skyddsjakt på de enskilda individerna. Sedan var det en jättebra aspekt som Hans-Göran nämnde om att sätta märke på vargarna. Det måste bli mycket billigare och mycket effektivare. Mycket bra förslag. Den frågan önskar jag kommer till Naturvårdsverket. Vi lämnade in tillsammans med Bondstorp och Vaggeryd en skrivelse om det här problemet och vi ansökte om skyddsjakt och det förstår vi efter kvällen att det kommer inte att hända. Det kan inte gå till tio angrepp innan det blir förslag om skyddsjakt. Tittar man i Skåne eller Halland så har det räckt med två till tre angrepp. Förutsättningar för att urskilja den individen måste finnas och det är ett sådant beteende som vi inte vill ha. Där är vi inte än men svaret som vi väntar på vilken varg det var sist som angrep blir jätte intressant. Sedan blev det mer frågor än tänkt men det går inte att hålla en sådan här informationskväll utan att det blir frågor. Den frustationen som vi har ute bland tamboskapsägare och jägare är inte rimlig.