Naturvårdsbränning i Kylås

Under två dagar varvas teori och praktik för deltagarna. Värmestugan vid foten av Kylås skidbacke var just som den heter, det blev en värmestuga för deltagarna när vädret slog om i måndags.

Ett riggat övningsområdet vid Vildmarksbyn som skulle innehålla den praktiska övningen blev just bara en övning, utan eld, med alla moment som krävs. Vi tog oss ut till vildmarken under tisdagen och träffar bland andra Daniel Heilborn, tillsynsman på länsstyrelsen på Gotland.
– Länsstyrelsen från norr till söder är här under två dagar. Vi på Gotland ska ha naturvårdsbränning i sommar. Vi har gått igenom jättemycket, otroligt lärorikt. Hur en skogsbrand förflyttar sig i olika väder, hur man tolkar olika bränslen i marken och när det är lämpligt och olämpligt att bränna, helt enkelt. Det är mycket säkerhet och nu har vi övat på att lägga ut ett släcksystem med vattenpump för att både hålla branden och gränserna under kontroll samt hur eftersläckning fungerar. Annie och Markus håller i det, det har varit jättebra. Tyvärr regnar det i dag så det blir ingen bränning. Vi ska öva på eftersläckning och hålla gränserna. Vi har naturvårdsbränning på Gotska sandön under flera år och vi planerar en ny här i slutet av maj, berättar Daniel Heilborn. 

Annie Johansson, jägmästare med inriktning mot brand och vegetationsekologi,  driver utbildningen:
– Vi ska genomföra naturvårdsbränning utan att bränna men gör alla moment. Hade det varit torrt i dag så hade vi bränt. Vi går igenom alla moment och lägger största vikt vid så alla ska få prova. Vi vill ha långvarig torka för att branden ska gå djupt så att det ska få bra föryngring, men så blev inte fallet i dag, konstaterar Annie Johansson.

Praktikant Annie Carlsson, boende i Kinnared, från Stora Segerstad är med här i dag. En del av hennes praktik innebär att vara med här under kursen.
– Jag går sista året på Stora Segerstad, är med här i dag och det är lärorikt, berättar hon.

Enhetschefen från Örebro län, Erika Andersson, berättar om Life2Taiga som är ett bränningsprojekt från EU som många Länsstyrelser är involverad i och det har också möjliggjort naturvårdsbränningar runtom i landet och därmed ökat chansen för hotade arter att överleva.

Från Länsstyrelsen i Jönköping finns två representanter: Erika Storckfeldt och Mattias Holtén. De planerar för en naturvårdsbränning i Marieholmsskogen när det återigen är tillräckligt torrt i skog och mark.

– Vi informerar närområdet när det är dags. Vi har en entreprenörsbränning och en i egen regi. Syftet är naturvård och det är därför man gör det. Egentligen så är bränning bland det bästa vi kan göra i naturreservat för naturvård och naturen är anpassad för det. Man ser det tydligt på bland annat tallen, tjock bark och kronan är högt upp så den är verkligen anpassad för brand. Vi gör det också för att hålla träds föryngring då man behöver något som stör och branden tar bort mossan så nya frön kan gro på marken. Naturligt så brann de flesta marker i en 100-årsintervall i norra Sverige, och upp till så ofta som cirka 30-årsintervaller här i södra Sverige utan mänsklig påverkan och vi kan göra efterliknande åtgärder. Det gör skillnad för naturvården, konstaterar länsstyrelsen i Jönköping. 

Brandytan gjordes i ordning, slangarna var utplacerade, ytterkanterna var säkrade med hackning som bryter elden, wetline gjordes (reds anm; vattnat ner till mineraljorden som inte brinner) och pumpen riggad intill sjön. Bränningsledare, tändningsledare, vattnarna stod redo och det diskuterades detaljer i respektive uppgifter och placering. Gnistvakterna fick varsin vattenkanna eller ryggspruta (reds anm; en ryggsäck med vatten och ett handtag för att spruta vatten). Ett litet område försöktes brännas men vädrets makter gjorde att de bara kunde öva alla momenten.

Vid naturvårdsbränning eldar man mot vinden, säkert och kontrollerat.