Josephine Svanberg, ordförande i kommunala avdelningen SSU och ungansvarig i fackföreningen kommunal sektion Vaggeryd-Värnamo, skriver här en insändare.
Framtidens ledare - Robin Hood eller Joakim von Anka?
Jag vet inte när du föddes, under vilket årtionde du var barn och vilka som influerat dig till att bli den person du är idag. Jag kan bara se till mig själv och min generation, som växt upp med Astrid Lindgrens långfilmer om Pippi Långstrump, världens starkaste tjej – ganska revolutionerande grej att skriva om på den tiden – eller serietidningar med Bamse, världens starkaste björn. Vi blev ständigt matade med budskap som ”är man stark så måste man vara snäll”. Det var alltid vanligt folk som slogs för andra människors rättigheter och stod upp mot orättvisorna i samhället. I sann anda med Robin Hood lärde vi oss att man bör ”ta från de rika och ge till de fattiga” – men i dagens samhälle är detta ett svårt tankesätt för många.
Istället strävar majoriteten efter att bli sin egna Joakim von Anka. ’Vem är det?’ Tänker kanske du som är född efter millennieskiftet? Eller också du som inte fick Kalle Anka & Co. hem i brevlådan när du växte upp.
Joakim von Anka beskrivs såhär; ”Joakim är världens rikaste och antagligen snålaste anka [...] Joakim förvarar sina pengar i en gigantisk pengabinge i Ankeborg. Anledningen till detta är att han älskar dem, kanske mer än deras egentliga värde. Han har också för vana att ta en simtur bland pengarna.”
Till och med när man lyssnar på föräldrar som pratar med sina barn hör man hur individualismen och kapitalismen rotat sig och vi fostrar barn och ungdomar in i en föreställning av att vårt värde för samhället mäts i materiella ting som nyaste iPhone, senaste modellen av adidas-sneakers trots att man bara är 8 år och att kärnfamiljen är det mest eftersträvansvärda.
Bara för ett tag sedan cyklade tre skolbarn förbi mig, de var kanske i 10-årsåldern. De mötte den enas mamma som ifrågasatte varför de inte var i skolan. Pojken, som jag förmodar var hennes son, svarade glatt att de skulle spela in en film som uppgift och därför behövde han cykla hem och byta kläder – han skulle nämligen spela fattig i filmen. Mamman tittar på honom och utbrister; ”Jaha, skall du spela mobbad?”
Jag ångrar idag att jag inte tog diskussionen – att jag inte stod upp för alla de människor som inte har de tillgångar som just denna kvinnan har – alla de människor som hon precis lärde sin son att det är okej att sparka på, okej att se ner på. Istället var jag tyst, för det var inte min sak att rätta henne. I efterhand kan jag ändå tycka att det var min sak – inte för min egen skull, utan för hennes sons skull och framförallt för samhällets skull.
För när slutade vi fostra barn till att tro på att om man är stark så måste man vara snäll? När försvann solidariteten för samhället och Robin Hoods idé om att ta från de rika och ge till de fattiga? När började vi stänga av TV-apparaterna på julafton och strunta i Karl-Bertil Jonsson och det budskap om att ge till dem som behöver?
Men framförallt - när började vi fostra individer till att bli sina egna Joakim von Anka? När började man rycka på axlarna och tycka att det är helt okej att överklassen skatteplanerar och gömmer pengar i andra länder? Vi tycker och tänker inte så mycket om att Östling, likt von Anka, har sitt hav av pengar undangömt på Malta för att kunna vältra sig bland sitt guld. Men när man från SSU vill driva frågan om hårdare beskattning för de rika – då blir det liv i luckan.
Varför blir det sådant ramaskri när man återigen börjar tala om att de rika skall betala lite mer – för att också dem som inte kan betala lika mycket i skatt skall få ta del av välfärden? På samma vis som vi hejade på Robin Hood – allas vår hjälte, när han såg till att de som hade det sämst ställt fick mat på bordet – borde vi inte heja på de politiker som vill göra samma sak för vårt samhälle? De politiker som vill skapa trygghet för vanligt folk – vanligt folk som dig och mig.
43 miljarder har stulits från välfärden. Makteliten med sina skatteplaneringar och med sina privata ”välfärdsbolag” har tillsammans tagit ut dessa pengar ur vårt gemensamma välfärdskonto. Pengar som kunde gett dig en till kollega på plats varje arbetspass, och som i sin tur lett till att du och dina kollegor kunnat ta ut den rast ni är berättigade till enligt arbetstidslagen – men som ni tvingas hoppa över och arbeta för utan betalning. 43 miljarder kronor som makteliten plaskar runt i, medan du tvingas slita hårt, jobba gratis och bryta mot lagar och avtal.
Men vem är jag att uttala mig om sånt här? Jag som bara avbildas som en simpel streckgubbe.
Josephine Svanberg
Ordförande i SSU Vaggeryd & förtroendevald i kommunal
Kommentarer
15Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.
Skriv en kommentar
Visar de 5 mest engagerade trådarna av 15 kommentarer.















Om man kollar på Robin Hood utan socialistiska ögon, inser man att han inte tar från de rika och ger till de fattiga. Han tar från Kungen(Staten) de inbetalda skatterna och ger dem tillbaka till dess rättmätiga ägare, dvs folket. Alltså, precis tvärtemot Socialdmokraternas filosofi.
Låt oss då likna kungen vid makteliten istället. För på samma vis lyfter man idag vinster ur välfärden och dessa pengar borde tillbaka till samhället. Om Robin Hood var socialist eller om kungen är staten eller Östling är inte relevant, syftet är att förenkla tanken av fördelningspolitik.
Om man läser och tolkar historien precis så man blivit indoktrinerad att tolka den, så har du rätt, Josephine!
Några frågor:
Får bilhandlaren som säljer miljöbilar till Kommunen tjäna pengar på det?
Den som bygger dagis?
Får Tofthagaskolan, kommunens bästa skola, göra vinst?
Den som arbetar för kommunen?
Kan du ge exempel på socialistiska samhällen som varit till gagn för sina invånare?
Kan du ge exempel på sk Socialista samhällen som fortfarande är demokratier?
Jag tror att innan den här debatten går vidare så måste vi göra klart några saker; Vad är syftet? Att skapa en samhällsdebatt, att jag skall föreläsa för dig om skillnaderna mellan olika socialistiska ideologier och vilka jag tycker är att föredra, eller är det att föra bort fokus från skatteplanerare som skjuter in pengar i Moderaterna för att föra en ännu mer gynnsam politik för deras vinstjakter och placeringar i skatteparadis?
Som svar på dina frågor:
1. Jag förutsätter att bilhandlaren som säljer miljöbilar till kommunen också betalar den skatt som han är skyldig att betala – precis som alla andra i samhället.
2. Samma svar gäller här.
3. Tofthagaskolan utger sig för att vara en ekonomisk förening UTAN egna vinstintressen. Så jag undrar vad frågan gäller?
Jag skulle vilja vända på frågan. Varför skall Tofthagaskolan som är en skola för endast en bråkdel av kommunens barn ha möjlighet att göra vinst? Vore det inte att föredra att man strävar efter att kommunens skolor håller måttet och ger alla barn och ungdomar samma förutsättningar till utbildning oberoende vilken ekonomisk eller social bakgrund man kommer ifrån? Barn och unga bör inte hämmas i sin utbildning genom att deras föräldrar inte har råd att betala för läxhjälp eller en plats på annan skola med bättre förutsättningar. Och vart skulle vinsterna lämpligen placeras? Tillbaka i välfärden i så fall, hoppas jag.
4. Du får gärna utveckla vad du syftar till när du talar om den som jobbar för kommunen. Är det förvaltningarnas budgetar eller syftar du till mig som privatperson – för även jag jobbar för kommunen.
Om vi i fortsättningen slutar måla upp bilden av att jag förespråkar ett kommunistiskt samhälle med femårsplaner a la Stalin, så välkomnar jag en redogörelse för hur du personligen tycker att vinstdrivande företag skulle vara mer lämpat för välfärden i Sverige.
Har du aldrig sett eller läst en sådan klassiker som Robin Hood, Mats? Inte ens den korta filmen på självaste julafton? Du blandar ihop en girig konung, som behåller pengarna för sig själv, med en välvillig stat, som försöker fördela folkets kapital till alla som har behov av den.
Mitt tips till dig: Kom åter när du sett Robin Hood, då kan vi diskutera politik på riktigt. Det går inte när du missuppfattar barnfilmer.
Mycket bra skrivet, Josephine! Ser fram emot att läsa mer av dina målande beskrivningar på hur vi dödliga kan relatera till tidslösa klassiker.
Mats, trist att du pratar om ”fake news” samtidigt som du sprider felaktigheter. Jag hoppas att det bara är ärliga misstag, men det är beklagligt oavsett.
Josephine är inte en heltidspolitiker, hon är en arbetande undersköterska om jag inte missminner mig, likt många av de fackliga företrädare som engagerar sig.
Och en stor del medlemmarna i facket säger sig stödja SD, det har du rätt i, men det är långt ifrån en majoritet!
Du verkar ha väldigt klara åsikter om det ovannämnda, skattetryck, m.m. så jag vill fråga dig vilken sorts värld är det du vill leva i? Vad tycker du om demokrati, t.ex.?
Oj, kom det två troll in i diskussionen?
Visa vem ni är om ni vill diskutera!
Monika, jag är uppväxt med Robin Hood. Hans stora fiender var Sheriff of Nottingham(Kungens man och skatteindrivare), samt Prins John.
Oliver, jag älskar demokrati, gör du, med tanke på den hammare och skära du har som märke?
Haha, jag tänkte bara ta en genväg tills då du kallar mig kommunist, så vi kan få det överstökat.
Men skälet jag undrar, är nämligen angående ett debattinlägg jag läste på DN, där man kan läsa att 15 familjer i Sverige äger 70% av börsen.
Låter inte riktigt som ekonomisk demokrati om en liten elit som ärvt sina pengar kan styra våra marknader hur de vill. Och de har förmodligen, likt Östling, skött allt detta helt inom lagens gränser.
Borde vi inte göra något åt det?
Du som älskar demokrati, borde inte folket få styra över vårt lands resurser?