Del 13 om Värnamo 100 år: Bärtorkerier

Svenska Medicinalväxtföreningen startade under första världskriget anläggningar på olika platser i landet. En sådan hamnade i Värnamo. De kallades bärtorkerier, även om man hanterade många andra odlade produkter.

Verksamheten i Värnamo var inrymd i en fabriksliknande byggnad, som låg längre ner i kvarteret Långa Raden. Rörelsen påbörjades på försök hösten 1916. Resultatet var lyckat och fram till sommaren 1917 hade cirka 175 000 kg råvara bearbetats och torkats. Det mesta var inköpt i Skåne men många leveranser kom från närområdet. I byggnaden samlade man in frukt, bär, rotfrukter och grönsaker, som sedan torkades.

Materialet levererades i järnvägsvagnar eller som landsvägstransporter. Efter att ha tvättats, skalats, delats i klyftor eller liknande och torkats i varmugnar, packades det i lådor och distribuerades till militärförläggningar, sjukhus och liknande institutioner som hade storkök. När verksamheten var som störst arbetade ett 20-tal personer, både män och kvinnor, med rensning och sortering.

• Nya ägare från Rydaholm
Medicinalstyrelsen upphörde med sin verksamhet i Värnamo efter kriget. Alla byggnader såldes så småningom, större delen av själva torkeriet revs ganska snart. De nya ägarna var två företagare från Rydaholm.

• E P Olsson
E P Olsson hade tillträtt tjänsten som föreståndare 1916 men kunde först 1917 flytta in i den helt nya bostaden. Han var på sin tid en välkänd person i staden. Som utbildad trädgårdsmästare hade han kommit till Värnamobygden 1897. En tid hade han och hans hustru ett pensionat i den dåvarande köpingen. Han flyttade från staden omkring 1921 men återkom efter några år och blev sedan vaktmästare på lasarettet under lång tid. Han hade nu ändrat stavningen av sitt namn till Ohlsén.

Verksamheten gick under namnet ”Bärtorkeriet”. I detta ingick också en magasinsbyggnad som låg alldeles i närheten. Denna byggnad såldes 1927 till Otto Danielsson som gjorde om den till bostadshus.

• Blev möbelfabrik
Den byggnad som återstod av ”Bärtorkeriet” omändrades ungefär samtidigt till möbelfabrik. Det var den mindre delen av den ursprungliga fabriken. Under namnet Herman Carlssons Möbelfabrik skulle den leva kvar under många år.

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.

• Det nedre huset
Det nedre huset hade adressen Storgatan 4. Tomten hade under en längre varit i Sparbankens ägo när man 1922 beslöt att uppföra ett nytt bankhus. Detta togs i bruk i september 1923. Vissa ändringar i byggnaden gjordes 1932 på gavelfasaden mot norr.

Svenska Maskinaffären blev en av de första hyresgästerna när man flyttade sin bilförsäljning hit. Företaget var Ford-försäljare i regionen och önskade mer synliga utställningslokaler än man tidigare haft.

Värnamo Sparbank fanns sedan 1875 i en lokal i J. Molanders hus på Storgatan i kvarteret Nejlikan. Det var ett passande läge med tanke på att området utgjorde köpingens centrum och hade den livligaste affärsrörelsen.

Sparbanken hade 1884 tvingats att exekutivt inköpa flera fastigheter i västra delen av köpingen. En av dessa var den så kallade Thulinska fastigheten i kvarteret Snipen. Man lyckades inte sälja någon av dem och valde då att flytta banken från sin gamla plats i köpingens östra del till denna nya i väster. Visserligen protesterade många också i styrelsen mot detta ocentrala läge.

Flyttningen visade sig dock vara ett lyckokast då köpingen utvecklades just mot väster och mot järnvägsstationen. 1891 byggdes fastigheten om till banklokal.

• Modernare lokaler
Bankens utveckling gjorde att man ansåg sig behöva större och modernare lokaler. En utredning 1921 visade att det vore bättre med en nybyggnad än en om- och tillbyggnad av den gamla fastigheten. Arkitekt H. Berglin från Lomma fick uppdraget att utarbeta ritningar.

Arbetet påbörjades 1922 och den nya banklokalen kunde invigas i september 1923. Den totala kostnaden blev cirka 200 000 kronor.

Det gamla sparbankshuset såldes på offentlig auktion för 6 000 kronor. Det inropades för Värnamo folkhögskolas räkning och byggdes snart upp på sin nya plats som elevhemmet Västbo.

Förutom Svenska Maskinaffären blev Tvålhuset Resia en av de tidiga hyresgästerna. De flyttade hit redan på 1920-talet.