Jeanettes krönika: Den gröna lotten!

Man ska gräva, hacka, rensa, så och plantera och så tar man en härlig paus och njuter av det man åstadkommer och tänker på den ljuva tid när man kan skörda allt det goda som blir frukten av arbetet på den gröna lotten. Jag vet precis hur det känns, även om jag inte har någon kolonilott utan en radhusträdgård.

Mitt första besök i ett koloniområde utspelade sig för länge sedan i Stockholm. Trots att det här området låg relativt centralt kändes det som om vi hade kommit ut på landet. Flera grusgångar slingrade sig fram mellan häckar och staket som avgränsade de olika lotterna från varandra. Eftersom alla kolonister hjältes åt att sköta om hela koloniområdet var det väldigt välskött och välkomnande. En av grundtankarna med koloniträdgårdarna är just samarbete. Man ska vårda det gemensamma lika mycket som den lott man själv förfogar över.

Så kom vi fram till den trädgård som vi skulle besöka. Ett ljuvligt, grönskande och frodigt paradis där ett riktigt gammalt fruktträd tronade fullt med mognande päron. Där fanns bärbuskar och blommor blandat med grönsaker och rotfrukter av alla slag. Vi blev serverade en meny bestående av det som odlats på lotten. Det smakade ljuvligt och de båda kolonisterna strålade av glädje när de fick bjuda på vad de själva hade odlat!

På den här lotten fanns en stuga och en redskapsbod men det finns koloniområden som består av odlingslotter som inte har någon stuga men kanske en liten plats för redskapen. Det viktigaste är att få odla och njuta av det som lotten ger. De små odlingsparadisen har stora möjligheter och koloniträdgårdarna är en del av vårt svenska kulturarv.

Det är drygt 100 år sedan koloniträdgårdsrörelsen drog i gång i vårt land. Att odla i städer var vanligt redan på medeltiden då kålgårdar anlades. Där kunde stadens invånare hämta sina grönsaker.

Koloniområdenas framväxt hängde ihop med industrialiseringen, då många i vår befolkning lämnade livet på landsbygden och flyttade till städerna för att arbeta i industrierna. Arbetarna hamnade i bostadskvarter som var långt ifrån hälsosamma. De tvingades leva i dåliga och dragiga bostäder där trångboddheten blev ett gissel.

I flera europeiska länder insåg uppmärksamma personer att man måste göra något åt fabriksarbetarnas levnadsvillkor. I Tyskland var det läkaren Daniel Gottlob Moritz Schreber (1808-1861) som blev en drivande kraft. Fattiga arbetarfamiljer behövde få komma ut i friska luften efter dagens arbete och de måste ha en meningsfull sysselsättning och en sådan var odling. Staten skulle tillhandahålla mark för koloniområden som kolonisterna kunde arrendera. Tanken var att även människor utan stora ekonomiska tillgångar skulle kunna odla en bit jord.

Från Tyskland spreds koloniodlingen till Danmark, och därifrån kom så kolonirörelsen till Skåne genom trädgårdsmästaren Rudolf Abelin, som för övrigt grundade Norrvikens trädgårdar. Han blev en entusiastisk förespråkare för koloniträdgårdsodlingen och i slutet av 1800 - talet började koloniområden att anläggas i Landskrona och i Malmö.

Vid Jonsereds fabriker i Göteborg tänkte man sig att om arbetarna fick en egen odlingslott så skulle de stanna kvar i Sverige istället för att utvandra till Amerika.

Hur kommer det sig att kolonirörelsen blev så stark i Sverige? Den har spridit sig i hela vårt land och blomstrar fortfarande! Det började med sjuksköterskan och fattigvårdsinspektören Anna Lindhagen. Hon var en verklig eldsjäl och starkt engagerad i att förbättra villkoren för arbetarklassen i Stockholm.

Vid ett besök i Danmark 1903 kunde hon studera koloniföreningar på nära håll och hon konstaterade att koloniodling var både hälsosamt och fostrande. Hon blev helt övertygad om att odling kunde förbättra livet för arbetarfamiljerna. Kolonilotten skulle innebära odling till hushållet, vistelse ute i friska luften, främja nykterheten och bidra till god familjesammanhållning eftersom man kunde göra något roligt tillsammans och få njuta av skörden av det gemensamma arbetet. Att ha en kolonilott krävde att man både tog ansvar för den lott man brukade för egen del, men också för hela koloniområdet. Alla måste helt enkelt hjälpas åt.

När Anna Lindhagen hade återkommit till Stockholm var hon entusiastisk. Hon fick arrendera en bit jord av Djurgårdsförvaltningen och där anlades Stockholms första koloniområde 1905. Det fick namnet Söderbrunn. Men för att få igenom idéerna om fler koloniområden krävdes kontakter i Stockholms stadsfullmäktige. I fullmäktige satt två personer som delade Lindhagens entusiasm. Det var professorn Karl Watburg och socialpolitikern G.H. von Koch som lämnade in en motion till Stockholms stadsfullmäktige angående upplåtandet av mark till koloniområden. Motionen fick stöd och 1906 upplät fullmäktige mark till ett koloniområde.

Samma år tog Anna Lindhagen tillsammans med bankkassörskan Anna Åbergsson initiativ till att bilda Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm. Anna Åbergsson såg den ekonomiska betydelsen på flera olika områden. Dels genom odlingen och dels genom att människor vistades utomhus, arbetade med sina händer och ingick i en gemenskap. Detta medförde en friskare befolkning och statens sjukvårdskostnader kunde minska.

Att få bruka en odlingslott blev alltmer populärt och det behövdes mer mark att arrendera ut. Kolonierna skulle skötas ansvarsfullt och arrendeavgiften skulle vara låg. Det behövdes regler för hur koloniområdena skulle skötas, vad som fick byggas på lotten och hur odlingarna skulle se ut. Dessa regler formades i folkbildningens anda.

Kolonistugan kallades lusthus och skulle byggas av ohyvlade bräder och målas i ljusgrönt, rosa eller blått och fick vara mellan 6 och 14 kvadratmeter stor. Taket skulle vara av spån eller tegel. Hela lotten fick inte odlas med enbart nyttoväxter. Där skulle också finnas blomsterrabatter och kanske en berså. Eftersom sammanhållning var viktigt för koloniområdena skulle det finnas en plats för gemenskap och lek för barnen.

Under de båda världskrigen blev kolonilotternas odling viktiga för landets försörjning. Man odlade också i städernas parker för att befolkningen inte skulle behöva svälta.

I dag finns det fortfarande regler för hur kolonin ska skötas. Man måste ta hand om sin egen lott och tillsammans vårda hela koloniområdet.

Så var det dags för oss att åka hem från kolonin. Vi hade haft en underbar dag i den lilla frodiga trädgården. I en korg hade vi fått med oss svartvinbärssaft, purjolök, ett blomkålshuvud, plocksallat, rädisor och en underbar bukett med rosa rosor, blåklint och prästkragar.

Jeanette Hallgren Eklund