Nu är måttet rågat

Inför valrörelsen 2022 gick vi med i Centerpartiet. Det gjorde vi som ett statement när vi förstod vart samhället var på väg, för att människor hade börjat delas in i vi och dom och för att skolfrågorna ligger oss varmt om hjärtat.

Efter valet samma år förstod vi att den demokratiska processen inte gått rätt till i C i Värnamo, att etablerade centerpartister förde fram sina allierade i partiet som kandidater för viktiga uppdrag framför de namn som väljarna röstat och kryssat fram.

Mot den bakgrunden deltog vi och andra medlemmar med oss i stämman som Maria Johansson hänvisar till i artikeln ”Avhoppade centerpartister varnar väljarna - för C” i en annan tidning. Det var ingen kupp eller vuxenmobbning mot Maria som skedde under stämman, det var ett tillfälle att, enligt demokratiska regler och C:s stadgar, markera mot den vänskapskorruption som pågick i partiet. Det var ett sätt att använda vår demokratiska möjlighet att påverka vilka personer i partiet som skulle företräda oss, vilket erfarna politiker borde vara väl införstådda med.

Intern demokrati innebär inte att personer som redan har uppdrag automatiskt har rätt att behålla dem. Medlemmarna måste kunna välja andra företrädare utan att detta i efterhand beskrivs som mobbning. Denna möjlighet är central i ett folkrörelseparti som Centern.

Situationen blev sedan märklig när personer som inte längre hade Centerpartiets förtroende ändå kunde fortsätta på politiska uppdrag med stöd från andra partier när Maria röstades fram i kommunfullmäktige, trots att hon inte hade Centerpartiets stöd. För oss väcker det en principiell fråga: vems politik och vems mandat företräder man då? Både Maria Johansson och Mikael Karlsson har drivit sin egen politik, inte Centerpartiets och när Centerns partistyrelse sagt att de måste lämna sina uppdrag har de valt att fortsätta som vildar.

Vad har dessa två att förlora nu? Sitt eget rykte - för vad vore värre för deras anseende än att C fick röster?

Vi nämner bara resultaten i skolan som en bisak här eftersom det kräver ett helt eget inlägg. Skolfrågorna var en viktig anledning till att vi engagerade oss politiskt och där finns beslut och ageranden som vi tycker förtjänar en betydligt mer kritisk diskussion – bland annat kring att hänvisa till två veckors sommarskola som en lösning på att alltför många elever går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet.

Den här historien har fler och djupare perspektiv än det som framkommer i artikeln. När personer som lämnat eller hamnat i konflikt med ett parti inför ett val går ut och varnar väljarna för just det partiet är det också rimligt att fundera över vilka erfarenheter och konflikter som ligger bakom kritiken. De och deras allierade har naturligtvis rätt att berätta sin historia, men de som var med och upplevde händelserna på ett annat sätt har samma rätt.

Vi var där. Vi deltog i processen. Det var ingen kupp och ingen vuxenmobbning. Det var medlemmar i C som använde sin demokratiska rätt att försöka förändra sitt parti.

Det är inte ett hot mot demokratin. Det är demokrati.

Medlemmar i C som var med på stämman