För att stärka vår försörjningsförmåga krävs kloka beslut i fredstid. Det menar LRF:s länsordförande Karin Nalbin i en debattartikel.
Ett robust civilt försvar börjar med en stark livsmedelsberedskap. När omvärlden gungar och försörjningskedjorna störs är det mat och vatten som avgör om vardagen fungerar. Jordbruket och skogen är dessutom, utöver maten, avgörande för energi, värme och byggmaterial. Hushållen har redan förstått det. Nu måste politiken leverera.
I LRF:s Demoskopundersökning svarar 94 procent att mat och vatten är viktigast i en allvarlig kris eller vid krig. 90 procent tycker att det viktigaste är att Sverige kan producera mer mat själv och 84 procent vill att politiken prioriterar svensk livsmedelsproduktion som en del av beredskapen.
Jönköpings län har en stark grund att skapa matberedskap på. Knappt 3 000 jordbruksföretag, cirka 86 700 hektar åkermark och 42 300 hektar betesmark. Här finns över 24 000 mjölkkor och mer än 120 000 nötdjur. Men för att företagen ska kunna trygga livsmedelsförsörjningen även när det blir skarpt läge måste de vara lönsamma i fredstid. Då finns marginaler att investera och stå pall när störningar slår till. Det gäller hela kedjan, från gård till konsument.
För att stärka vår försörjningsförmåga krävs kloka beslut i fredstid. Nu.
LRF i Jönköpings län vill se att politiken:
∗ Gör tillsynen företagsvänlig. Rimliga avgifter, dialog och snabb handläggning gör det enklare att investera i produktion och förädling.
∗ Använd upphandling som beredskapsverktyg. Köp svensk mat så långt det är möjligt i skola, vård och omsorg – och säkra även torrvaror och konserver för krislägen. ∗ Värna brukningsvärd jordbruksmark. Förtäta där det går innan åkermark byggs bort – det som tas ur bruk kommer inte tillbaka.
∗ Stärk insatsvarorna. Utan el, drivmedel och gödsel stannar produktionen. Skapa förutsättningar för lokal energiproduktion, som biogas – där kommunen kan vara en första kund – och för mer inhemskt producerade drivmedel och mineralgödsel.
Beredskap är mat på tallriken varje dag till krisen och kriget är över. Det är en åker som får vara åker, insatsvaror som finns, en mjölkbil som kommer fram och en politik som fattar beslut som leder till att mat på bordet blir en del av försvaret.
Men ansvaret stannar inte bara vid politikerna. Alla vi som handlar maten har också ett ansvar för att stärka vår gemensamma beredskap. Att aktivt välja och efterfråga svenska produkter är att se till att totalförsvaret också består av mat.