Icke klassad asfalt har transporterats till en återvinningsverksamhet i närheten av Ljussevekas tillrinningsområde.
Dumpning av oklassat avfall i vattentäktens tillrinningsområde

I samband med kommunens bygge av bilvägen in till Park Arena transporterades jord- och asfaltsmassor bort från området. Cirka 180 kubikmeter jord kördes till Hook via Sandahls och omkring 30 kubikmeter asfalt transporterades till LBC Värnamos anläggning Moen, som ligger strax norr om Värnamo och 2,5 kilometer från det yttre skyddsområdet för Ljusseveka vattentäkt.
De 30 kubikmeter stora asfaltsmassorna fraktades oklassade till återvinningsverksamheten. Enligt avfallsförordningen ska allt avfall klassificeras för att säkerställa en korrekt hantering. Avfallsinnehavaren, i det här fallet Värnamo kommun, har ett krav att klassa materialet, oavsett om det är förorenat eller inte, för att transportören och mottagaren ska veta vilket det är. I och med att det inte har hänt i det här fallet så får materialet inte hanteras på något sätt. Vi har försökt att få kontakt med berörda personer på kommunens teknik- och fritidsförvaltning för att få en kommentar från deras håll, men än så länge utan framgång. Därför vände vi oss till transportören LBC Värnamo, som numera ingår i Norrvidinge Group, för att få deras syn på ärendet.
– Det är viktigt att skilja på olika typer av material och eventuellt olika riskbilder. Asfalt är inte per automatik att betrakta som ett farligt avfall. Behovet av provtagning bedöms utifrån materialets ursprung, ålder, tidigare användning och om det finns någon konkret misstanke om förorening i det aktuella området. När det gäller just asfalt kan exempel på föroreningar vara tjärasfalt eller förhöjda PAH-halter. Om det inte finns sådana indikationer är det inte självklart att separat provtagning av asfalt krävs. I det aktuella fallet framgår dessutom av rapporten som du skickade över att området som helhet har varit föremål för en miljöteknisk undersökning. Av den undersökningen framgår det att de analyserade proverna för metaller och PAH låg under nivåer för mindre än ringa risk. Därav så har inte provtagning varit aktuellt, berättar Andreas Karlsson, regionchef för Småland och Halland på Norrvidinge Group.
Detta utlåtande kan mycket väl vara korrekt, men det var kommunens sak att göra den bedömningen och klassificera avfallet, då det endast är ägaren som vet ålder och tidigare användning, och det har uppenbarligen inte skett.





Vårt dricksvatten är det klart mest underskattade livsmedlet för att leva ett gott och hälsosamt liv. Det anses som en självklarhet i Sverige, men är det mest hotade livsmedlet i framtiden. Endast tre procent av allt vatten på jorden är sötvatten och det skall räcka till grödor, livsmiljöer med mera. Våra soptippar urlakas, förorenat ytvatten som skall dräneras ned till grundvatten ger risker för Värnamo kommuns grundvatten källor. Normalt tar det 30-70 år för vatten att tränga ner till källorna, så vad kan ha hänt under dessa år från våra industrilagringsplatser med tungmetaller och klorerade kolväten PAH (aromatiska kolväten). En reservvattentäckt är ett måste. Tänk tanken: inget vatten i kran som går att dricka eller laga mat i framtiden. Vårt klimat och miljö påverkas så behandla vatten med respekt. Priset på rent vatten? Nu, en självklarhet men?